Bye bye Berlin! (Snart, i alla fall.)

I morse på jobbet fick jag en uppenbarelse. Jag har inte varit helt bekväm med Berlin, för att jag liksom kört fast. Jag följer inte längre en dröm; alltså är det dags att ge sig av. Om jag inte lät en pojk stå i vägen för mig när jag flyttade hit, kan jag inte låta ett jobb eller en sport stå i vägen för mig när det är dags att dra vidare på nya äventyr. (Det var och är naturligtvis även vänner inblandande både då och nu, men de finns ju alltid kvar på ett annat sätt.) Jag har ingen bestämd tidpunkt än, men det kommer att hända senast maj/juni.
Tillfälliga tanken är hem, Norge, alperna, Australien, Nya Zeeland. Because I'm worth it.

Ensamma mellandagar stundar.

Jag är återkommen från julfirande i Sverige och sitter ensam i lägenheten. Efter en vecka med föräldrar och bröder och vänner som känt en längre än ett år är det helt otroligt jobbigt. Jag hade tänkt försöka packa upp och starta en tvätt och se till att jag hade något jag kunde få ihop till frukost i morgon, men istället sitter jag bara paralyserad på min säng och lyckas inte riktigt göra någonting alls. Jag har fått vykort från Ascan och julkort från Marie och Paul. Maries var bäst och hon påminde mig om allt vi gjort under året som gått. Det var härligt att läsa, samtidigt som det fick mig att börja tänka på vad jag egentligen gör här. Jag skriver sällan om det här i bloggen, men det är inte särskilt att enkelt att bo så fruktansvärt långt bort från familjen. Jag flyttade direkt hemifrån utomlands, och det märks. Jag orkar inte riktigt vara så vuxen som jag är. Jag vill fortfarande kunna åka hem till Jönköping bara över en helg och äta middag med mina föräldrar och gosa med min hund, men det går inte, för det är alldeles brutalt dyrt. Och i och med mitt jobb så måste jag nästan jämt vara tillgänglig, även när jag inte jobbar. Inga bestämda lediga helger eller något, om man inte tar ledigt. Sedan att man sällan blir inringd och att jag säkert skulle kunna få en helg snart (Glasgow hägrar)... ja, nej, det är ändå inte riktigt samma sak. Dessutom känner jag att jag missar allt med mina vänner. Jag träffar dem inte tillräckligt, pratar inte med dem tillräckligt, missar allt, bara för att jag inte kan ta mig en helg till Stockholm och Uppsala, eller Göteborg, eller var som helst.
Som jag mår just nu skulle jag kunna lämna allt, bara packa ihop i lådor och åka tillbaka till flygplatsen och packa in mitt liv i ett plan och åka hem och få vara liten igen. Men sedan tänker jag ett steg längre; på mina vänner här nere, på mitt lag. Men frågan är väl hur länge de kommer kunna hålla mig kvar här?

Julfirande

I går var Bear City Roller Derbys julfest (BCRD är ligan, laget är Bombshells). I dag har jag ont i nacken och halsen från dans och SingStar. Men mest av allt är jag bara lycklig, stolt och en smula överväldigad. Varför? Därför:

Om ni inte kan se vad det står skriver jag det gärna: "Most dedicated Newbie 2011: She-Lock Holmes". Detta är alltså framröstat av de andra ligamedlemmarna. Boo-yah!
I kväll är det Feeling Gloomy (fast det är Christmas Edition, så Feeling Glühwein it is!) med kollegor, men innan dess ska jag kika förbi hos Madde som även hon tänker lämna Berlin, samt träffa en ny möjlig bekantskap. Och i morgon ska jag packa och umgås med Linus och sedan åka till Sverige. Yay!

Oktober, November, December.

Ja, heh, tre månader senare. Vad har jag haft för mig?
Jag spelade i Rookie Rumble:n, som jag nämnde i förra inlägget. Mitt lag (team Black) vann mot White Clowns of Death och allting var så sjukt fantastiskt. Sedan blev allting ännu mer fantastiskt när jag blev listad som alternate och sedan även spelade för Berlin Bombshells B-lag i bouten mot London Rockin' Rollers. Vi vann! Med EN poäng! Jag tog mest poäng av alla våra jammers och Linus sade att han aldrig sett mig så glad som jag var efteråt.

Det är charmigt med munskydd. (Bild från Julia.)

Jag har firat Halloween på den månatliga klubben Feeling Gloomy (den gången Feeling Ghouly) i en lånad dirndl, samt Thanksgiving och jul hemma hos Linus, som äntligen flyttat ihop med Jacopo och Paolo. Jag vill vara där mest hela tiden. Mike, Tine, Lara & co hade inflyttningsfest med tema O wie Oktoberfest.

Jag var Old School. Mike var emot idén med ett tema.

Vi har spelat en massa maffia, främst i Treptow-WG:t, men inte lika mycket sedan Emilia flyttade hem igen. Det var sorgligt att se henne åka, liksom det till helgen kommer bli sorgligt att säga adjö till Madde (som jag förresten sprang in i på en Movits!-konsert någon gång under hösten). Även Anna var här och försvann. Det är så dumt med människor som försvinner. Men Emilia lämnade i alla fall efter sig något väldigt fint: en plats som barnvakt hos en svensk familj här i Berlin. Så ibland tar jag nu hand om Matilda och Alva.
På tal om människor som är här och försvinner har jag haft en massa besök. Storebror Henric var till exempel här under O wie Oktoberfest-festen, men skydde som vanligt kameror som pesten. Storebror Hannes var här två veckor dessförinnan, tillsammans med sin vän Simon. Jag jobbade massor, så vi träffades inte jättemycket. Helgen mellan brorsorna var Marie här. Det var typ bäst.

Hon mottogs med äppel-/kanelmuffins. Bild från Marie.

Även mor och far var på besök, vilket naturligtvis även var fantastiskt. Vi såg den nya Keira Knightley-filmen och var på Dalí-museet, bland annat. Jag fick då en för tidig julklapp, i form av nya rullskridskor!

Just här med gamla hjul.

Vi har även haft julfirande här hemma, med hembakt knäck och fudge och lite jullåts-SingStar och fondue och julklappar. Bilder kanske kommer när jag laddat över från mobilen. Något jag inte gjort på några månader. Därför får ni främst bilder på mig nu.
Just det, så har jag bytt hårfärg med.

Bild från Alien Mind.

Agog!

Blabla, trevlig vecka, blabla, skolhelvete, blabla, Robin Hood, blabla, Spider-Man-kväll, blabla, Gloomy ikväll.
Men strunt i allt det! Jag har hittat ett fantastiskt ord för förväntansfull och pysslat färdigt min tröja inför söndagens Rookie Rumble.

Och funderar på att byta nummer till 221B. Men tills vidare är det 54.

Rullskridskodisco (igen!) och Disney-kväll (igen!) och människa på jakt efter lägenhet som bor hos mig (igen!).

Julia ska flytta till Berlin permanent och bor hos mig ett par nätter till att börja med. Eftersom jag har tidiga skiftet på jobbet på lördag och därmed inte kan gå ut ordentligt i morgon, och egentligen mest för att Mike tjatade (eller ja, föreslog med iver), så ska vi i kväll gå på Sage, en klubb som på torsdagar har ett indie- och ett metaldansgolv. Det kan bli fint.
Men vem är Mike? Mike är britten som bor med Tine och Lara (med flera) och håller i Feeling Gloomy tillsammans med Robin (en bekant), som jag även var på rullskridskodisco med förra veckan. Vi var på Huxleys, som är mycket större än rullskridskodiscot på SO36, som jag, Marie och Eric var på i höstas (när Marie stukade handleden). Innan dess var jag, Mario och hans nya lägenhetskamrat Julia (som jag träffat förr och tycker mycket om) på två avskedsfester, en för Marios gamla lägenhetskamrat Alex och en för Polly (som ni inte får någon definition för, för hon och Mario vägrar definiera sig, men ni fattar grejen). Allt detta var imponerande med tanke på att jag på torsdagkvällen fick bryta träningen efter att vi stått på händerna (galet bra träning, egentligen) och mitt huvud inte slutade snurra på tio minuter och hela jag skakade. Var visst inte helt frisk från den där förkylningen jag eventuellt hade. Hur som helst var Mario snäll och mötte upp mig och följde mig hem efter träningen.
I lördags hjälpte jag Julia flytta in alla sina saker i sitt nya rum i lägenheten hon numera delar med Mario, och på kvällen satt vi sedan vid kanalen och drack öl och pratade och jag fick nya, fina vänner; bland annat Yosh, som jag ska ha en Spiderman-kväll med nästa vecka. I går kväll var det även, som Mike uttryckte det, 1st Annual Berlin Underrated Disney Movie Film Festival 2011™, det vill säga en kväll med trevligt folk där vi tittade på en underskattad Disney-film, denna gången Oliver & the Gang.

Skolan suger, jobbet äger, träningen äger också.
Skolan suger för att jag satt fast på ett ställe i en vecka, vilket inte är bra när man ligger efter från början. Men nu är jag förbi det och kan nog komma ikapp. Det går heller inte att få tag på det helvetes jävla programmet man behöver, för deras hemsida vägrar funka.
Jobbet är riktigt trevligt, läser riktigt bra böcker. Lånade Lamb av Christopher Moore av Mario (så okej, inte riktigt jobb, men det är läsning, så det räknas), även känd som the Gospel according to Biff, Christ's childhood pal. Sjukt rolig, och samtidigt lite utbildande, faktiskt. Nu läser jag 100-åringen som steg ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, otroligt rolig! Säljer riktigt bra på tyska med (Der 100-Jährige der aus dem Fenster stieg und verschwand). Parallellt läser jag även Kraken (på engelska) av China Mièville. Den är... otroligt konstig. Men på ett bra sätt. Lite förvirrande på samma sätt som Kafkas Processen är förvirrande.
Nej, nu är det dags att göra sig i ordning för utgång!

Framtiden och Dancer in the Dark.

Jag har börjat titta på framtiden. Tidigare har jag bara tänkt på den, men nu har jag även börjat titta på den. Närmare bestämt tittar jag på tyska- och engelska-utbildningar i Storbritannien, samt översättarprogrammen i Göteborg och Uppsala. Eventuellt formar jag nu min framtid. Det känns rätt häftigt. Ett krav för universitetet i Storbritannien är att det finns en roller derby-liga i närheten, såklart.
I går spenderades mest med datorn, tittandes efter den däringa framtiden, och med matteboken. Jag var inne och jobbade ett par timmar med, då Anne och Annett (dvs chefen och vice-chefen) hade möte. På kvällen gick jag, Pocket (allt löste sig där, tack och lov) och Conrad (en av mina lägenhetskamrater för er som inte minns) på Dancer in the Dark. Babylon, bion jag och Linus var på South Park-maraton på, har nämligen en Lars von Trier-vecka, och Conrad är till sig av glädje. Lars von Trier var där i helgen och höll något föredrag eller något sådant, och naturligtvis var Conrad där. Han har en affisch med Lars von Trier på sitt rum nu. (Jag kallar platsen där den sitter för skandinaviska hörnan, eftersom von Trier-planschen ersatte en Bergman-plansch).
I dag sitter jag återigen med min mattebok och datorn och ömsom pluggar och ömsom tittar på framtiden. Ska till Tine senare, så ska vi studera tillsammans. Nu ska jag återgå till de naturliga logaritmerna, men jag lämnar er med de två låtarna jag lyssnat på minst 15 gånger styck de senaste dagarna.

Avskedsfester med Paul och the Ark.

I fredags hjälpte Linus och Johnny mig att frakta Pauls säng till mig, då jag köpt den av honom. Så nu har jag en säng! På kvällen var det fest i sagda mans lägenhet; kombination av dubbel födelsedagsfest (Paul och Johanna) och avskedsfest. Det var en trevlig kväll med massor av dans och nya bekantskaper, samtidigt som det naturligtvis var sorgligt eftersom det var sista festen med Paul.

The magnificent Ola Salo.

På lördagen skulle vi ha brunchat ett gäng med Paul, men mannen i fråga var något... trött. Eller bakfull. Beror på hur man ser på saken. Så det blev bara jag, Mario och Polly som avnjöt det fantastiska cafét East Londons brittiska möjligheter. Därefter träffade jag Charlie, en av bekantskaperna från kvällen innan. Trevlig britt som gör gott kaffe och missförstår mig när jag försöker förklara hur man gör bananflugefällor.
 På kvällen var det the Ark-konsert för hela slanten! Linus drumlade till sig ett skift på jobbet, så det blev bara jag och Mario, men satan vad vi dansade! Och åh, vad fina de är! Vilken show! Vilken scennärvaro! Vilka magnifika outfits! Så tråkigt att det ska splittras. Efteråt trodde vi att vi skulle dö av törst eller drunkna i svett. Fantastiskt.
I söndags var första intermediate derby-träningen. Jag träffade vår nya tränare DeviLena innan, för jag har gått med i WFTDA (Women's Flat Track Derby Associaton)-kommittén och hon ansvarar för den. Jag hade hoppats på att få jobba lite med statistik och så eftersom det är det jag pluggar, men det blir annat pappersarbete istället. Men det blir nog bra det med! Själva träningen var väl lite sisådär; vi var inte så många där. Efteråt jobbade jag och sedan åkte jag hem, för jag började känna mig lite krasslig.
I måndags hade jag min första föreläsning (för jag missade den allra första för jag trodde att jag skulle kunna titta på dem när som) vid kvart över åtta. Det var roligt, trots att jag inte riktigt hängde med. Under föreläsningens gång fick jag boken som fattats mig, så nu borde jag kunna jobba mig i kapp. Derivata! Wohoo! Det var i alla fall härligt att ligga i sängen i pyjamas och dricka te och vara på föreläsning samtidigt. Sedan uppdaterade jag min dator (Snow Leopard, yay!) och då började plötsligt min kamera fungera igen. Så då posade jag lite:

I bakgrunden ser ni ett påbörjat väggprojekt.

Sedan kom Pocket förbi och vi åt lunch och drack mer te och pratade. Sedan missförstod vi varandra och nu vet jag inte riktigt vad som händer och jag gick till Mario och beklagade mig på kvällen.
I dag har jag suttit med Jenny på Zimt & Mehl och pluggat matte och pratat med mig själv och varit nöjd när jag förstått vad jag hållit på med. Sedan kom jag hem och bröt ihop över teknologi och missade träningen och nu ska jag sova, för i morgon bitti har jag labb.

Skolkrångel och trevligare saker.

Nehej, inte så yay, tydligen. Förutom att jag ännu inte lyckats hitta någon form av konkret plan med datum på när föreläsningarna kommer ut eller sådant, så måste jag på något sätt arrangera en godkänd tentamen här nere. Inklusive tentamensvakter och sådant. Hur då?! Det där med distanskurs är tydligen inget man får göra utomlands, verkar det som hittills. Allting gällande skolan har hittills enbart varit krångligt och jag känner den fina gamla skolångesten krypa sig nära bara jag tänker på det. Men det betyder inte, som det gjorde förr, att jag skjuter undan och skjuter upp, utan jag försöker ta tag i det. Mailar med sekreteraren och försöker se om jag kan göra något med den enda boken jag har, Matematisk statistik. Det kan jag inte. Så efter att ha gjort vad jag kan så återgår jag till att tänka på andra, trevligare saker.
Som i måndags! Då jag efter jobbet träffade Bambule som är tillbaka från Manchester. Vi åt middag på en vietnamesisk restaurang (hennes favorit) och sedan var tanken att vi skulle ta en öl någonstans. Men hon började må dåligt, misstänkt vätskebrist, så jag följde henne hem, tvingade henne att dricka vatten och sov sedan på hennes soffa. Så okej, det var kanske inte enbart trevligt, men fram tills hon började må dåligt så var det trevligt!

Paul och Tine (och Lara) i Mensa.

Som i tisdags! När jag hängde med Paul, Tine, Mario, Tabea, Lara och fler av deras vänner i Mensa, som inte är en intelligensgrupp som jag länge trodde, utan deras universitets skolmatsal. Efter en rätt så billig måltid skiljdes vi åt och jag åkte hem och åkte senare till träningen. Som tyvärr inte var så trevlig. Ligan har haft paus i augusti, så min senaste riktiga träning (förutom den med West Coast Bombshells när jag var i Sverige) var bootcampet för några veckor sedan. Jag har ju åkt mycket utomhus sedan dess, på Tempelhof, och känt mig mycket bättre, mer säker på mina rullskridskor, inte så rädd för att ramla utan fångar mig genom att hoppa runt med fötterna och sådär. Jag hade helt enkelt en ganska bra känsla gällande min åkning. Men allt var lögn och självbedrägeri: jag suger fortfarande och jag är definitivt fortfarande bara en newbie (nybörjare). Det gick kort sagt skitdåligt och jag fick mitt ass kickat och mitt självförtroende nedknockat (engelska uttryck på semi-svenska; det är så jag rullar). Men återigen kom Ascan till min räddning och bjöd hem mig till dem på middag efter träningen; de hade en massa trevliga människor på besök, och även om jag åkte tidigt för att jag var dödstrött så är jag glad att jag åkte dit.

Lara, David, Jutta, Tine, Linus, Paul och så Tabea som ligger.

Som i går! I går var enbart fantastiskt. Det är tyvärr Pauls sista vecka innan han flyttar tillbaka till Cambridge, så han turistar sig just nu igenom de sista sakerna. Detta i kombination med att Tine hade besök och är en otroligt organiserande människa ledde till att vi samlades ett gäng på Warschauer Straße (vissa av oss i tid, andra inte) och tog S3 ut till Müggelsee.
Vi skulle nämligen paddla kanot! Det resulterade i två kanoter och en kajak. Det började med mig och Paul i en kajak, där Paul satt bak och skulle styra. Det gick ungefär lika bra som när jag skulle styra när vi paddlade med familjen i juni; alltså inte alls. Vi hade kunnat vinna en slalomtävling, dock! Efter att ha paddlat så (dvs genom buskar och in i kanter) genom "Neu Venedig":
Paul: It's like paddling through a garden center!
Jag: My mum would love this.
Paul: You know you're having a good time when your first thought is "my mum would love this".

Kayak crew, David och jag.

(OBS! Han var inte ironisk.)
...så bytte Paul och David plats, mitt ute på kanalen. Från kajak till kanot. Mirakulöst nog gick det bra och David hade förmågan att styra, så vi blev ett jättebra team! För bra, för plötsligt paddlade vi mycket snabbare än de andra. Så efter att vi fikapausat vid en boj ute på Kleine Müggelsee så skötte David paddlandet själv. Inte mig emot!
Efter matlagning hemma åkte jag till träningshallen och var score keeper vid scrimmagen. Det var trevligt, som vanligt! Fast lite läskigt när en tjej blev tacklad och trillade och gled in i den låga plinten jag satt på, och plinten liksom gled iväg (nej, den hade inga hjul på sig). Tur att jag satt i skräddarställning, annars hade mitt ben kommit emellan. Sedan skjutsade Chemical Ketchup hem Pocket, Emmazon och mig. Yay! Snälla människor!
Men nu måste jag faktiskt sluta; jag spillde just te i min säng och mitt rum är i desperat behov av städning. Jag råkade börja städa i går kväll när jag välte ett glas vatten. Precis jämte mina böcker! Panik! Men eftersom jag då ändå var tvungen att flytta på hälften av dem för att torka upp så kan jag ju lika gärna flytta på resten och torka där med. Om jag hinner. Jag måste ju faktiskt duscha före jobbet. Jag kanske kan göra det senare. Mm, så gör vi. Senare.

Hallelujah! (Med betoning på "le".)

Hur jag kunde glömma det fantastiska bootcampet jag var på innan jag åkte till Sverige i förra inlägget förstår jag inte. Det var bootcamp. Det var två dagar á 6 timmar styck på rullskridskor, men tjejer från Österrike, Schweiz, Tyskland, Holland, Danmark. Bland annat.
I onsdags var det Linus födelsedag. Hurra hurra hurra! Det firades med brännboll på Tempelhof i nästan kvävande hetta och sedan Volksküche på B-Lage på kvällen. Här tar vi en kort paus för förklaringar:

• Tempelhof: fd amerikansk flygplats = baseballplaner
• Volksküche: man betalar 1-5€ beroende på hur mycket pengar man har och är villig att dela med sig av och får en rejäl tallrik mat.
• B-Lage: bar i närheten som har Volksküche varje onsdag.

Jag var förbi IKEA innan vi möttes upp och köpte en planta från Mario och mig till födelsedagsbarnet. Linus tvillingbror Anton och kusin Zea var också besök, så det blev lite dubbelt firande.
Annars jobbade jag faktiskt fem dagar förra veckan - nästan som ett vanligt jobb! Och ska i dag jobba min femte dag i rad. Hade det tidiga skiftet både lördag och söndag, vilket jag i hemlighet njöt av. Det är en speciell känsla att gå och lägga sig klockan tio på kvällen, när alla ens vänner börjar dricka för att gå ut, och säga till folk att man gick upp vid kvart i fem och få svaret "då hade jag inte gått och lagt mig än". Eller som när jag gick upp i söndags morse och Conrad just kom innanför dörren.
På tal om männen jag bor med så skrämde jag Lenno en gång när han kom hem, bara för att jag råkade stå vid dörren precis då. Problemet var ju när han hämnades. Mitt skrik hade kunnat väcka de döda, mitt följande, reflexmässiga boxningsslag eventuellt knocka ner dem i gravarna igen. Tur att man har självbevarelsedrift, om man skulle bli skrämd av något som faktiskt var farligt.
I fredags öppnade Master Blaster och Great Vengeance Quad, deras rullskridskoshop med fokus på derby. Det var farligt, för man gick dit och ville bara ha allt. Men det har faktiskt varit väldigt mycket rullskridskoåkande i veckan ändå, säkert 30 km på tre dagar. En gång med Pocket, efter brännbollen med Mario (han på cykel, jag på skates) och en gång med Doro, Marie Baïonette (formerly known as Gerd) och Andrea från min newbie-grupp. Fast nu är vi ju inte newbies-längre! På söndag börjar intermediate-kursen. Och lagom tills dess har jag beslutat mig för ett derbynamn. Om det inte var så att kameran på min dator tycks ha lagt av (suck) så skulle jag gjort mitt bästa att ge er en beskrivande bild. Nu får ni istället tänka er en bild på mig med en gammeldags pipa, tweed-rock och tweed-keps och acceptera att det i framtiden kommer finnas människor som kallar mig:

She-Lock Holmes

I dag har jag ringt till min skola och fått mina anmälningsuppgifter (som de inte skickat för att jag hade en utländsk adress och de då utgått från att jag var en utländsk student som skulle flytta till Östersund och anmäla mig direkt på skolan), så nu är jag anmäld till min kurs i tillämpad matematik och matematisk statistik. Yay? Jo, vi kör på det. Yay!

Från ett kattdjur till ett annat.

Tänk, vad efter man kan ligga.
Jesper var här, det var fint.
Marie åkte, det var ofint.
Jag var hemma, det var gött.
Jag fikade med gamla lärarna Anders, Björn och Bosse när de var i staden med de nya IB1:orna, det var väldigt trevligt.
Jag fick oväntat besök av Henrik, vilket också var trevligt.
Jag hängde mycket med Paulina Pocket (OBS! Derbynamn!), vi tittade bland annat på Michel in Lönneberga, Alice in Wunderland och Bernard und Bianca. De två sistnämnda på en tysk Disneykväll.
Jag hängde mycket med Johnny, Linus och Mario.
Jag var och badade med Mario och Polly.
Nu har jag säkert glömt massor, men det struntar jag i för jag har ett sammanbrott över teknik då jag måste uppdatera från Lion till Leopard för att matteprogrammet jag behöver för att klara min distanskurs kräver Leopard och jag vet inte riktigt hur jag ska göra det, för lär inte det kosta en triljon? Och solen skiner och alla jobbar så jag tänker nu gå och sätta mig ensam i en park och läsa. Så det så.

Hej då, Marie.

Det har hänt mycket den senaste veckan. Men det tänker jag inte berätta om nu. Nu tänker jag berätta om Marie Lindström. För ett år sedan visste jag vem hon var. Hade liksom ett hum. Nu fattas hon mig så som Skalle-Per fattas Mattis, så som Belle fattas Sebastian, så som Lilla Anna skulle fattas Långa Farbrorn.

Hon åkte i gårkväll, vi grät på stationen, och i dag har jag hunnit tänka, kanske en biljard gånger, att "det måste jag säga till Marie!" och "det kan jag och Marie göra sedan". Och så kan vi inte det. För hon är i Sverige igen, och sedan på Island och sedan i Stavanger. Så det är klart att hon är långt i från borta ur mitt liv. Men hon är borta ur Berlin, och det känns lite som om jag förlorat en självklarhet, typ en dag i veckan eller en timme på dygnet.

Does this qualify as a derby kiss?

Mötte upp med kollegorna på en brasiliansk (?) bar på Torstraße. Det var trevligt, men jag kände att eftersom jag ville hem tidigt OCH hinna passera Bambules avskedsfirande så var det inte bra att stanna så länge. Anlände på Wild at heart vid elva-tiden kanske, och, tvärtemot planen, kom inte därifrån för än ungefär kvart över tre. Hade väldigt roligt, och brainstormade många namn med B. Fatale, Judy Gorilla och Citysin Pain. Det bästa vi kom fram till var nog ändå IKEA Knightley (som i Keira Knightley), men det funderades även mycket över till exempel Val Kyrie och sådant. Längre fram under kvällen beställde Foxy Führer in fler och fler shots och Kiddo klagade över att ha fått Mexicana i ögat. Sedan blev de allihop mest bara en stor klump av kärlek runt Bambule och mycket skålar i hennes ära utbringades. Otroligt roligt!
I lördags jobbade jag 11-17 och åkte direkt från jobbet till träningshallen, då jag hade tänkt hjälpa till som NSO (non-skating official) under the scrimmage (övnings-match). Dock blev det ingen scrimmage, då de var för få där. Istället hängde jag och Anne, en newbie-vän som också var där, med ett stort gäng hem till Foxy och tittade på Stuttgart Valley Rollergirlz vs. Glasgow Roller Girls. Tyvärr (då det är en stor rivalitet mellan Stuttgart och Berlin som ingen riktigt minns var den kommer i från) vann Stuttgart. På väg hem försökte vi gå den snabbaste vägen till Görlitzer Bahnhof, men icke, för där kom en folkmobb med täckta ansikten och bengaliska ljus och fyrverkerier och rökbomber och demonstrerade för något. Sjukt obehagligt. Bule, som skadat knät och inte kunde springa, tyckte det var en bra idé att gå fram och ta kort på dem när de kom emot oss på gatan vi tänkt gå. Själv var jag så här nära på att gå fram till henne och dra bort henne därifrån. Efter en omväg kom vi i alla fall slutligen till Görli och tog oss hem.
I söndags hade jag tidiga skiftet och åkte återigen direkt från flygplatsen till träningshallen. Vi var bara fem newbies där, antagligen på grund av semestertider och så, men Citysin och Susi Blockwell drillade oss ändå. Vi gjorde 40 in 10 UTANFÖR banan, till exempel. Vi misslyckades ju tyvärr, men bara med 55 sekunder.
Därefter hängde jag, Marie och Linus på Goldberg ett tag. Jag lärde mig derbyregler, Marie pysslade med ett avskedsalbum till sin familj och uppdaterade sin blogg (titta där för två fina Harry Potter-bilder och allmän fantastiskhet) och Linus läste innan han lämnade oss för att åka till jobbet. Det spöregnade utanför och de spelade jazz. Det kändes väldigt fint.

Det ser värre ut på riktigt.

I måndags tog jag tag i städningen och städa mitt rum, för i dag kommer ju Jesper. Eftersom det var strålande väder bestämde jag och Doro att vi skulle träffas i Volkspark Friedrichshain och åka lite utomhus. Det finns nämligen en bra, jämnt asfalterad 800 m-bana där. Efter att vi tröttnat på den tänkte vi att vi skulle kolla om man kunde åka någon annanstans. Det kom en backe. Jag hade hög fart, men tänkte att ja ja, den måste ju klinga av så småningom. Bara det att sedan kom det kullersten. Så för att slippa kullerstenen gjorde jag istället en baseball slide på asfalten. Det tyckte mitt lår och min armbåge om. Doro och jag tog oss till ett café och rengjorde lite, åkte sedan lite till och skiljdes därefter åt. (Derby kiss - sår orsakade av roller derby.)
Jag tog mig hem till Linus och träffade hans far Dennis. Fick sitta med en isblåsa mot benet. Marie anlände, vi gick och tog ut pengar och jag köpte en döner, och sedan gick vi och drack kaffe först på Kantina des Hugos och sedan på Goldberg. Ascan jobbade och tyckte synd om mig, fin som han är. Derrick, Bruno och Luisa dök också upp.
Så idag har jag gått upp, ätit och varit på apoteket tvärs över korsningen och köpt gasbinda och plåstertejp, för såret vätskar sig och är allmänt äckligt. Ska eventuellt göra något vettigt snart, typ laga lunch, innan jag åker och möter Jesper på flygplatsen.

Lite mer Harry Potter, derbyhäng och Rubber.

Så, i måndags färgade Linus min utväxt inför premiären på tisdagskvällen/-natten.
I tisdags försökte jag köpa nya knäskydd, men skateshoppen vid Alexanderplatz hade inte så mycket inne för att deras leverantör hade lov. Jag tog mig till Mollys och Andreas (aka Master Blaster och Furious Anger) blivande affär i stället, och lyckosamt nog var de där. Dock var de lite upptagna med någon kvinna som hade något med huset att göra, men Julia, en annan newbie, dök upp tillsammans med sin pojkvän, så vi hängde lite. Det slutade med att jag köpte toe guards i stället, i en vacker mörklila färg. Men borde ta tag i det där med ordentliga knäskydd.
Vi träffades hemma hos Madde före premiären och gjorde oss i ordning. Hon hetssydde en FANTASTISK klädnad och tittade på sjätte filmen samtidigt, medan vi andra gjorde oss i ordning och åt pasta med tomatsås. För bilder refererar jag till förra inlägget.
Jag var lite rädd för onsdagen, för när jag gick och lade mig på tisdagskvällen kände jag mig otroligt tom (Post-Potter-Depression?). Jag spenderade onsdagen med hemmafix; försökte baka hallongrottor, till exempel. Jag säger försökte, för resultatet ser INTE ut som hallongrottor. Snarare typ... Kokoskakor utan kokos med stelnad sylt som sjunkit till botten. Men de smakar i alla fall gott.
På kvällen var det träning. Sista cirkelträningen! Skönt, för det är egentligen inte alls min grej. Vi var många newbies där, och efteråt satte vi oss utanför spätkaufet mittemot och tog en öl och umgicks. Väldigt fint! När de avancerade var färdigtränade joinade vår tränare Citysin Pain oss också. Vi pratade derby och regler och det var fint. Sedan cyklade jag snabbt hem, raggarduschade och anslöt mig sedan till Paul, Mario och Polly på Ankarklause (?), en bar vid Kottbusser Brücke, där turkiska marknaden är. Det var väldigt roligt, och av okänd anledning var stämningen på topp. Efteråt träffade jag Elisabeth och Hilda och vi gick till Magnet. De åker nämligen nästa vecka, och med tanke på att jag jobbar både lördag och söndag kan jag ju inte festa med dem i helgen, så det blev lite onsdagsfest. Tyvärr var det inte riktigt min stil på Magnet, men det var ju i alla fall trevligt sällskap!

På torsdagen fick jag hoppa in och jobba två timmar för Anne (chefen) är på semester och Hanna och Annett (typ vice-chefer?) skulle arbetsintervjua Elisabeth. På kvällen hade vi filmkväll här hemma. Vi såg Rubber, en ytterst märklig typ splatter-komedi om ett telekinetiskt däck. Faktiskt fruktansvärt underhållande. Efteråt åkte jag till Potsdamer Platz och mötte Bambule/Jules, en av mina tränare (som är uttagen till Tysklands landslag i roller derby!!!), och tillsammans tog vi oss österut och hamnade slutligen med varsin öl på några trappor vid Frankfurter Tor. Lustigt nog kom Doro, min bästa derby-kompis, och hennes kompis Johannes förbi, så det blev en riktigt härlig och sen kväll. Jules är snäll och lätt att prata med och har ett väldigt fint namn (Julia) som hon hatar, haha.
I morse kom Jenny förbi. Tillsammans tog vi oss till turkiska marknaden och sedan till ett Bauhaus för jag behövde gaffatejp till min cykel och mina handledsskydd. Köpte mörkgrön. Najs. Därefter hamnade vi även på ett dm (de har typ hygienprodukter, smink och hårfärg och sådant) där jag investerade i en engångskamera. Marie åker ju snart och jag vill definitivt ha bilder av henne på min vägg. Naturligtvis även av mina andra vänner, men det var mest för hennes skull jag köpte den. Satan, vad jag kommer att sakna henne. Usch.
Första bilden tog jag dock på Johnny, för jag tittade förbi hos honom på vägen hem. Tillsammans åt vi nästan två liter danska jordgubbar (de smakade nästan som svenska!) och pratade om derbynamn och ordlekar och vilken kändis man helst skulle vilja träffa.
Nu ska jag städa innan jag i kväll går ut med mina kollegor. Kikar nog även förbi på Jules avskedsfest en sväng, hon åker till Manchester för en månad på söndag. Kan inte vara ute för länge dock, jobbar ju i morgon.

The remnants of Draco Malfoy.

Jenny hjälpte mig att få in rätt känsla med detta fantastiska Dark Mark.

Gick med Madde, Linus, Jenny och Marie på Harry Potter-premiären. De visade bägge delarna av sjunde filmen. Vi gick all-in med utklädnad och allt. Madde sydde en kåpa/mantel/klädnad! Ni får som vanligt enbart halvkassa Mac-bilder, så ni får ett hum om hur jag såg ut. När vi gick ut från biografen blev vi intervjuade av tysk tv. På tyska. Kära jistanes.

Pre-PPD; pre-post-Potter-Depression.

I måndags var det för dåligt väder, men jag prövade mina utomhushjul på Tempelhof i tisdags. Vaknade tidigt, gjorde mig i ordning, tänkte ta cykeln - men nej! Den var ju lämnad hos Marie på grund av misstänkt trasighet. Och eftersom knäskydden inte gick ner i väskan så gick jag från mig till Tempelhof iförd knäskydd. Det såg nog lite knasigt ut, särskilt med tanke på hur enorma de jag har är.
Själva åkandet var svettigt (inte så smickrande, alltså), och slutade med att jag när jag försöker åka baklänges fastnar med vänsterfoten i en spricka, ramlar baklänges och knäar mig själv i ansiktet. Jag var så tacksam att inga kameror fanns i närheten. Blev dock lite orolig, ringde (och väckte) Ascan, då de bor närmst Tempelhof av alla mina vänner, som sade åt mig att komma dit. Så för andra gången under de få månader vi känt varandra fick jag komma dit och hålla en kyld flaska alkohol mot en rullskridskoskada. Sist var det en flaska vin mot knät; denna gången var det en flaska gin mot läppen. Fläskläpp undveks, hela hushållet väcktes och jag fick en ordentlig frukost på köpet. Jag borde ringa och väcka folk oftare. Hängde sedan med Ascan, Bruno, Luisa och till och från även Derrick i några timmar.
Efter hemkomst och dusch bestämde jag träff med Johnny och Boris, och tillsammans gick vi till turkiska marknaden. Jag gjorde lite snabba inköp medan de åt glass, och sedan rörde vi oss hemåt. På vägen plockade jag upp min cykel hos Marie och konstaterade att det fattas en mutter för att hålla uppe den bakre stänkskärmen. Gött.
På kvällen träffade jag och Marie Louise och hennes två vänner Mariana och Jacob, då det var Louises sista kväll. Vi hängde på en jättemysig italiensk restaurang, men eftersom jag hade det tidiga skiftet i onsdags var jag tvungen att gå tidigt. Hej då, Louise. Satan, vad jag kommer sakna dig.
I onsdags hade jag alltså det tidiga skiftet, och åkte direkt hem till Johnny och Boris efter jobbet. Fick en öl, tänkte att okej, träningen börjar om fem timmar, det är lugnt. Fick en öl till. Insåg att klockan plötsligt var på tok för mycket och att allting plötsligt var väldigt stressigt, om jag ville hinna sova och äta före träningen. Men det löste sig; jag skippade cirkelträningen och körde bara direkt på rullskridskor. Det var lite ovant med nya, breda hjul (mina gröna, fina Poisons), så jag övade lite standardgrejer och sedan hopp igen, bara för att det var roligt. Drog sedan till musikquizet på Madame Claude där jag mötte upp med bland annat Joel och Jacopo.
I torsdags, efter ett trevligt litet besök vid Schlachtensee med Marie på eftermiddagen, mötte jag upp med min kära bror Hannes som var i staden för modemässan Bread and Butter. Vi drack öl och pratade på Hubertuslounge och det var väldigt trevligt. Tyvärr hann vi inte träffas mer under hans korta, intensiva vistelse här, men förhoppningsvis kan jag kanske hälsa på honom och Carro i Köpenhamn någon gång.
I fredags drack jag kaffe med Marie vid kanalen, och umgicks med Maria på samma sätt. Vi mötte sedermera upp med hennes pojkvän Vasko/Vasco och gick på turkiska marknaden. Jag blev nöjd när jag bland annat köpte tre fina avocados för 1€. Vi delade även på en kista, eller snarare kartong som man kanske skulle säga på svenska, mango. På kvällen kom Marie hit och somnade till Harry Potter and the Half-Blood Prince i mitt knä och vi drack vinbål och mös.
I går hjälpte jag Lenno att förbereda hans födelsedagsfest; han fyllde år i våras någon gång men hade fest först nu, i samband med avslutad utbildning. Vi gjorde pastasallad. Efter jobbet mötte jag så upp med festen en bit utanför Berlin. Jämte ett nedlagt bryggeri i vad jag misstänker var gamla statliga lokaler spelades metalmusik (för det var festens tema) och det fanns grafitti och en eldtunna och två grillar och pastasallad och trevliga människor och bara allmän härlighet. Gick bland annat på en upptäcktsfärd i de gamla lokalernas övre våningar med Lenno och Conrads vänner Hank och Arne. Hank hade en cykellampa som naturligtvis dog när vi var inne i ett mörkt rum. Vi tog oss tillbaka genom mörka korridorer och ingen skrämde mig och de var bägge så väldigt lugna att till och med jag, min mörkerrädsla till trots, förblev lugn.
I dag hämtade jag upp Marie och vi tog oss till Arena för loppmarknaden, i hopp om att hitta saker till våra Harry Potter-utklädnader. På tisdag går tolv års fanatism i hamn. Vad ska ersätta det? Det känns läskigt och alldeles fantastiskt. I veckan har jag tittat på alla filmer utom den första (som sågs för ett par veckor sedan) och den tredje, för den har jag sett så otroligt många gånger, och i kväll såg jag och Marie A Very Potter Musical. Allt för peppen inför tisdag!
I dag var det även träning, som alltid på söndagar. För första gången klarade jag mig igenom hela 40 in 10 (40 varv/10 min) utan att missa ett enda varv på grund av fall. Dock var jag extremt egoistisk genom hela grejen och såg till att hålla mig långt fram hela tiden och var kanske inte mitt mest hjälpsamma jag, men det kanske är sådant man kan bättra på med tiden.
Naturligtvis har jag även jobbat i veckan. Har nästan läst klart Portia de Rossis självbiografi Unbearable Lightness om att ha anorexia och försöka dölja sin homosexualitet i 1990-talets Hollywood. Hon spelade Nelle Porter i Ally McBeal, bland annat. Väldigt intressant!
Nu ska jag sova. Är extremt trött. I morgon ska Linus bleka min utväxt; Draco Malfoy har ju ingen utväxt!

Outdoor wheels.

Det var som tortyr att bara titta på under träningen. Jag var där i lite drygt en timma och tittade på medan de andra lärde sig att blocka. Jag ville också! Förhoppningsvis kan Doro lära mig lite på onsdag. Molly dök upp med utomhushjulen jag beställt i alla fall, så nu efter jobbet har jag monterat på dem i hopp om att det inte ska vara regnigt i morgon före jobbet. Och i morgon bitti ska jag dessutom få skypa med mina föräldrar, för första gången sedan jag kom tillbaka ner efter semestern. Jag saknar dem väldigt mycket.

Die Dreigroschenoper, kulturpoäng och kommande farväl.

I går kom Linus och Marie förbi och jag somnade medan de tittade på Harry Potter and the Chamber of Secrets. Innan vi hann titta klart var vi dock tvungna att dra i väg, för vi skulle se die Dreigroschenoper på Berliner Ensemble. Alltså, vi skulle se Tolvskillingsoperan på Bertolt Brechts egen teater. Vi badade helt enkelt i kulturpoäng. Det var ett häftigt upplägg med mycket duktiga skådespelare, som påminde lite om Sotarna i Kalle Stropp och Grodan Boll, vad det gäller rörelsemönster och delvis även smink. Tur att vi hade Tine med oss, som i pausen och efteråt kunde förklara de finare detaljerna som vi icke-modersmåliga kan ha missat. Hon är så pedagogisk!
Därefter tog vi oss till Görlitzer Bahnhof och mötte Louise, Petter, Mariana, Jenny och en till kille, vars namn jag tyvärr glömt, på Hannibal. Det är ju nämligen Louises sista helg. Hon åker på onsdag. Gah! Alla måste sluta åka! Om två veckor kommer den största smällen av de alla, när Marie lämnar mig, och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag kommer väl dränka mig i derby.
I dag får jag tyvärr inte vara med på träningen om ett par timmar, för jag måste till jobbet. Bytte till mig det här skiftet så jag skulle kunna vara ledig nog att gå på Harry Potter om en och en halv vecka. Utklädd, så klart.

The sheer happiness of having danced for hours on end.

Kom just hem från Citysin Pain och Lizzy Slaughters gemensamma födelsedagsfirande på Privatklubb. Åkte dit direkt efter jobbet, så med mig hade jag en tom matlåda och en bok. Trodde det skulle vara bökigt. Trodde att det eventuellt skulle vara awkward. Det var det inte. Inte alls. Istället dansade jag typ konstant i minst tre timmar, troligen snarare typ fyra, till fantastisk musik. Jag tror att det under kvällen spelades ungefär tre låtar jag inte kände igen. Jag dansade tills jag fick håll! I morgon lär jag ha träningsvärk, men det är okej, för det ska ändå vara dåligt väder. Jag ska försöka locka hit Linus med oändliga mängder ananas och Harry Potter and the Chamber of Secrets. Kanske kan vi även kolla upp lite eventuella Alp-planer inför vintern. Fast som läget är nu är jag inte säker på hur katten jag ska kunna lämna mina fantastiska Berlin Bombshells.

Förresten; hedersomnämnande till Alex från Stockholm Roller Derby, för hennes frikkin' awesome dance moves.

My sweet wheels.

Skulle ha lagt upp detta i morse, men blogger var ut funktion.
Kom på att jag ju glömt visa er mina nya rullskridskor! De gamla, de jag köpte i Mauerpark, gick sönder första träningen; de var verkligen inte gjorda för att bromsa med, kan man säga. Eller åka fort. Eller något alls. Så nu är de prydnad!

Hjulen är köpta separat för bättre grepp på det gymnastiksalsgolv vi övar på. Jag tröttnade på att glida av banan och landa på låren, så säg hej till mina gröna, fina Poisons med!

Böcker, midsommar och... surprise, surprise! Roller derby.

Och så har det gått sådär lång tid igen. Jaja, ska försöka fatta mig kort.
Har tagit det ganska lugnt på sista tiden; orkar inte gå ut alltför mycket. Känner mest för att stanna inne och titta på film (eller ja, tv-serier blir det ju mest). Var hos Johnny förra torsdagen och hängde med honom och Boris, en italienare som jag även han träffat genom Jacopo (som kommer hit i morgon, tror jag bestämt, yihoo!). Vi hängde på Boris fantastiska rum med Tetris och Space Invaders på väggarna, och lagade en vegansk indisk curry, då deras lägenhetskamrat Frida är vegan.
Jag har jobbat en smula, nästan läst ut Ruhm av Kehlmann. De två böckerna jag tog denna månaden blev Metro 2033, en känd, rysk science fiction-bok som utspelar sig i Moskvas tunnelbana, då jorden därovan har för mycket strålning för att man ska kunna leva där (finns även som dataspel), samt Fahrenheit 451, en klassiker som jag ännu inte läst. Även den science fiction, faktiskt. Funderade även på Orwells 1984, så det blir väl en science fiction-sommar. Ska försöka ta tag i det där med att läsa mer igen, det har varit dåligt med det på sistone. Och plugga matte i IB-boken jag fått låna över sommaren (får låna Conrads miniräknare för tillfället). Och läsa derby-regler. Och så ligger jag efter med Levande Historia-tidningarna. Mycket läsande måste helt enkelt inplaneras. Tog tag i det lite idag, när jag satte mig i solen med matten och Levande Historia från februari.
Torsdagen före midsommar åkte jag efter jobbet till IKEA och införskaffade sill och Leksands-knäcke och andra förnödenheter. Sillen var tyvärr lite för slemmig, men ändå. Vitlökssillen var bättre än löksillen. Själva midsommar var vädret lite sisådär, såsom sig bör, och jag firade lite i Svenska Kyrkan med Marie och hennes syster Åsa som var på besök. Louise kom även dit med sin au pair-familj. Jag dansade till och med runt midsommarstången två (!) gånger. Det var oväntat pinsamt, jag brukar väl inte vara den som lider av pinsamheter riktigt, men kändes nödvändigt. Såg en gammal klasskamrat där, Julia Clausén, men hon försvann när det började regna, så vi hann inte prata. Oväntat ändå!
Dagen därpå, lördagen, var Christopher Street Day, alltså dagen för Pride. Jag och Linus mötte upp med Johan (aka Hajpojken) och några vänner till honom. Vi klättrade upp ovanpå en bank och såg hela paraden ovanifrån. Det var så fint! Derby-laget åkte med där; jag trodde jag inte skulle kunna, så därför var jag inte med. En annan gång, definitivt!
På kvällen mötte jag upp med Linus, Daniel, Dan(iel), Robert och Alex på en hemmafest här i närheten, och sedan drog vi alla utom Linus vidare till ett otroligt tomt Feeling Gloomy. Men jag och Dan, som är Susannes pojkvän, som är en kompis till Linus, dansade en del i alla fall. Jag såg till att vara hemma och i säng vid fem, för jag skulle gå upp klockan 10.
På söndagen gick jag upp tidigt och tog mig till loppmarknaden vid Arena här i Berlin för att införskaffa en ny cykel, då det skulle kosta mer att laga den gamla än att köpa en nya begagnad. Jag hittade en fin röd, som jag döpte till Röda Faran. Namnet visade sig vara förebådande, då den redan på väg till träningen gick sönder. Återvände efter träningen och de fixade den åt mig. Cyklade därefter till Mario och monterade loss lampor och ringklocka från den gamla cykeln till den nya; eller ja, Mario gjorde det. Jag hade kunnat, men han var nog något snabbare. Cykeln kan fortfarande inte rulla baklänges av okänd anledning (bakbromsproblem?), men strunt samma.

Träningen gick bra, jag ramlade inte under 40 in 10 (40 varv på 10 minuter). Eller i alla fall så kom jag upp igen utan att ha tappat andan. Tror dock jag missade ett eller två varv, men ändå. Dog nästan efteråt. Behöver dock ett par nya knäskydd, då Henrics gamla som jag tog med från Sverige är för stora och därmed gled när vi övade på att ramla igen. Min ena tränare, Bam Bule, vädjade till mig att jag skulle skaffa ett par andra, då hon själv sabbat sitt knä och nu inte kan träna ordentligt.

Har nu ett illblått vänsterknä.

Vi övade även på att hoppa, över koner och småsaker, för att förbereda oss för ifall någon skulle falla på banan eller så. Det var så fruktansvärt roligt! Jag kände mig även bra och säker på det redan från början; tricket är att ha fart.
Just nu har jag två inneboende igen: Gabriella och Oliver flyttar hem till Sverige tidigt i morgon bitti och sover sina sista två nätter hos mig, då de lämnat sin lägenhet. Det är så sorgligt att de åker; och det är bara fler som följer! Usch, jag försöker verkligen att inte tänka på det, men nu börjar allas hemfärder. Louise åker om ett par veckor, Marie ett par veckor efter det (förnekarochtänkerintepådet). I augusti åker även Paul. Sluta med det! Dumsnutar.
I kväll har jag varit på Bear City Roller Derbys föreningsmöte som de har efter A/B-lagets träning varannan tisdag. Jag brukar hata byråkrati, men detta var helt okej. Alla verkar så glada och vill bara ligans bästa. Jag och Linus pratar ju om att åka till alperna i vinter, men hur ska jag kunna lämna detta?! Jag gick tillsammans med Doro, som har kommit att bli min bästa derby-vän. Hon arbetar på Arena där de håller sina större bouts, som matcherna heter. Vi har förenats i vår derby-glädje och fan girlar (verb av substantivet fan girl) oss väldigt mycket. På fredag firar Citysin Pain och Lizzie sina födelsedagar tillsammans på en klubb och jag och Doro ska gå dit tillsammans.

Quad skates, derbyregler och Jönköpingsbesök i massor.

Jag skulle uppdatera här (nej, egentligen skulle jag läsa derby-regler), men fastnade på att googla quad skates och lyssna på Spree-radio. Förra veckan jobbade jag mycket, jämfört med vanligtvis; söndag-onsdag och fredag. I måndags var det annandag pingst, vilket är något viktigare i Tyskland än i Sverige, eftersom många här är katoliker, och eftersom det fortfarande är en helgdag får jag mer betalt. Boo-yah!
Förra veckan var fin. Camilla, Molly, Sanne och Sofia var i staden och vi hängde runt och gjorde mer och mindre turistiga saker, så som att hänga i en för varm Görlitzer Park och titta på när skådespelarsoldaterna övergav Brandenburger Tor på grund av regn. På onsdagen möttes vi upp på hubertuslounge (stället vi alltid hamnar på när vi inte kommer på något bättre, med ett akvarium gjort av en gammal TV och en garderob som döljer en trappa ner till källaren). Även Mario och Paul anslöt sig och Paul charmade som vanligt alla med sin brittiskhet och tog en massa bilder med sin kamera för att göra flera sådana där filmer som han gjorde på Tines fest, som jag länkat till tidigare.
På fredagen gick vi ut tillsammans, men innan dess var det torsdag, veckans lediga dag. Också den en extremt fin dag, för jag fick träffa hela familjen Lilja, förutom Unni och hennes make (!!!) Oskar. Vi möttes upp vid KaDeWe och spenderade sedan dagen med att fönstershoppa (okej då, de shoppade lite också; själv undvek jag att titta alltför noga på någonting) och fika. Jag och Tua var precis som vanligt, medan Siri och Asker bara var så mycket äldre och mognare helt plötsligt. Konstigt. Hur gamla är de, liksom? 12 och 10? (Nej, de är 18 och 14. Hjälp.) Lämnade dem vid halv sju för att picknicka i en park i väst, för att det var sista Ung i Berlin för sommaren.
Så! Fredag! Sent skift på jobbet, men möter upp med Marie & co plus Uncle Joel (kanadensaren vi känner som Sofia och Camilla gav titeln uncle) på Rosa Luxemburg Platz och vi går in på White Trash Fast Food som den kvällen hade klubben Death by Pop. Jag gillade stället sjukt mycket, och om det inte varit för det något enformiga "trökbandet" (citat Camilla) hade vi nog stannat längre. Som det blev så rörde vi oss mot Kreuzberg, passerade Hannibal där jag fastnade och pratade med Kai och Lisa, och sade hej till Alicia och Clara. De andra gick vidare för att hitta Champagnerie (?), men misslyckades och hamnade slutligen på Magnet. När jag skulle ansluta mig släppte de inte in mig för de skulle stänga snart (snart, my ass). Molly kom ut och vi gick till Bar 11 tillsammans och pratade. Så småningom, alltså framåt 06.30, anslöt sig Camilla. Jag stannade uppe tills Linus slutade jobbet (07.00) och vi åt frukost och jag sov hos honom.
En annan bra sak förra veckan var pyttipannan jag bara råkade slänga ihop. Tasty tasty! Att inse att jag hade potatis, korv och lök, samt ett ägg jag kunde steka därtill gjorde middagen och dagens arbetslunch till en dröm.
En mindre bra sak var när jag på träningen, igen, under samma övning som sist (40 in 10; 40 varv på tio minuter), föll på röva, för att uttrycka det lite ofint, och tappade andan igen. Tillät mig hitta den innan jag började igen den här gången, men kände mig dålig på mina glidiga (trots att det var nytvättade!) hjul. Måste verkligen köpa nya. Fast det är ju å andra sidan bra träning att köra med lite glidigare; man måste hålla emot mer. Men det är inte roligt att ramla! När man redan är trött och snabbt måste ta sig upp, och därtill ramlar på samma ställe som det brutala blåmärket från förra veckan, då tjurar åtminstone jag ihop lite. Men det är sådant som blir bättre! Och jag märkte faktiskt skillnad på andra övningar som jag misslyckats med veckan innan, som nu gick bättre. Kanske för att jag gått och tänkt på dem under hela veckan och försökt analysera fram vad som gick fel sist.

För att jag fortfarande inte lagt in bilder från mobilen får ni en från förra veckans Photo Booth-session.

Nu blev det sådär långt igen, förlåt. Sitter just nu på Café Goldberg och tittar på Ascan medan han jobbar, äter mastig choklad-cheesecake och ska plugga derbyregler. Har under dagen saknat mina föräldrar en smula, men har annars inte gjort särskilt mycket alls. Sprang in i Johnny, aka britten-med-dialekten-som-kan-smälta-järn-eller-åtminstone-alla-svenska-kvinnors-hjärnor, som visar sig numera bo ett halvt kvarter ifrån mig och blev inbjuden på middag hos dem, han och hans lägenhetskamrater, på torsdag.

Sagan om honungens återkomst (som om någon kallar mig honey).

Jag har fått klagomål på för långa inlägg vilket leder till enbart skummande av texten. Förstår INTE vad ni menar. Vadå långa inlägg? Bah.
Jag kom hem från Sverige igår, efter en trevlig semester med paddling, studentfirande och kära återseenden. Marie var fantastisk och mötte mig på flygplatsen. Vi åkte hem till mig och gick och handlade; i Tyskland är ju annandag pingst fortfarande en röd dag, och precis som på alla söndagar i Tyskland är allt då stäng. På riktigt. Allt. Mataffärer med. Så mat inhandlades. Sedan kom Linus och vi tittade på MTV Movie Awards medan Marie tränade, och sedan tog vi oss gemensamt till Ines, som bjudit in till middagspartaj. Jag var trött och osocial och stannade inte så länge för jag skulle upp tidigt idag.
Upp vid kvart i fem, åkte till jobbet; följdes till tunnelbanan av Marie och Tine som var på hemväg från en fantastisk klubbnatt. Markerade om priserna på obscena mängder böcker och gladdes åt att Snabba Cash kommit på tyska (Spür die Angst), liksom Beat the Reaper som jag läste tidigare i år (Schneller als der Tod). Liz avlöste mig och lät mig åka tidigare, så jag hann i tid till träningen.
Träningen gick inte så bra; jag märkte att jag missat ett par gånger och hade ont av det. Mina hjul behöver dessutom tvättas; smutsiga hjul innebär sämre grepp. Sämre grepp innebär glidande. Glidande ledde till fall på rumpan och svanskotan och tappande av luft. Trodde jag återhämtade mig, tog mig upp, åkte vidare två varv och åkte sedan in i väggen (på riktigt, fast på ett kontrollerat sätt) och satte mig och kunde inte andas ordentligt på ganska länge. Sedan hade vi equipment-walkthrough.
Julias rollerderbyprioriteringsönskelista:
1. Utomhushjul (gött inför sommaren liksom) - tror de var runt 30€
2. Ordentliga knäskydd (de jag stal av Henric duger tills vidare, men är lite skrymmande) - 85€
3. Nya inomhushjul (bättre grepp) - tror de också var runt 30€
4. Spacers (grej att ha mellan kullagren för ökad stabilitet och hållbarhet) - ingen aning€
Det är en dyr sport jag utövar. Men awesome.
Efter träningen möttes vi upp ett gäng för att titta på Karnival der Kulturen der Welt (världskulturkarnivalen - mycket ballare än den svenska översättningen låter) och jag åt stek i bröd - som korv i bröd fast en kotlett istället. Ska nu packa upp och bedöma hur illa det nya säkert-10-cm-i-diameter-blåmärket jag ådragit mig ser ut.

Ett försök att komma ikapp.

Jag har blivit lite starstruck av att läsa Keith Richards Life, och kom på mig själv med att känna mig personligt träffad när han skrev "baby" till läsaren.
I övrigt var förra veckan kantad av att vara någon annanstans. Maria blev utslängd från en lägenhet och hade ingenstans att ta vägen, så mitt rum var fram tills idag fullt av en rödhårig skönhet och hennes saker.
Förra måndagen sov jag och Jenny över hos Marie. Det var fint och tjejigt och mysigt. Innan dess hade jag och Marie varit med Linus och norskan Gunn-Irja på en vinbar i Prenzlauer Berg. Man betalade 2€ för ett glas vin och höll sedan själv koll på den ungefära mängden glas med vin och betalade sedan lite vad man kände för när man gick.
Det var spännande när jag skulle gå på toa på vinbaren, för den låg nere i källaren, och jag hade en sådan brutal träningsvärk att jag aldrig trodde det skulle gå. Mina stackars vänner här nere har fått höra mycket om min träningsvärk, mina blåmärken (de stoltserar jag rätt mycket med) och mina sönderskrapade knän; man ska inte träna att falla rätt när man har för dåliga knäskydd.
På tisdag morgon var Jenny tvungen att sticka och repa, men jag och Marie gick tillsammans till turkiska marknaden och sedan gick jag den nu åh-så-välbekanta vägen längs med kanalen hem.
Jacopo är tillbaka! Tillfälligtvis, för att titta på lägenheter och umgås med oss! Vi gick på jazzbar i tisdags, när han kom. Det var mysigt.
På onsdagen träffade jag Mario och vi lagade mat tillsammans. Sedan bet jag ihop och gick på träningen, träningsvärk till trots. Det var tyvärr ingen träning på rullskridskor, utan cirkelträning specialgjord för oss derbytjejer, för att träna upp de muskler vi behöver. Det var som högstadiegympa, fast roligare, för alla var på en ungefär lika dålig nivå och hade lite samma inställning till det: jaja, det här är väl bra, och jaja, vi försöker väl, men det gör inget om vi inte lyckas. Den dagen jag lyckas klättra upp för en lian är dagen jag ramlar ner från sagda lian, av blotta förvåningen.
Efter cirkelträningen tittade vi (jag och Doro, tjejen från newbie-träningen som jag umgås mest med, då hon också närvarat vid bägge onsdagsträningarna och så) på när the travelling team tränade lite, och sedan snörade jag på mig de begagnade rullskridskorna som jag fått köpa av min newbie-medlem Gerd, för de var för stora för henne. Jag åkte ut till mitten av golvet, kände att den ena rullskridskon sattlite löst, och gick ner på ett knä för att dra åt den. ZACK. Sträcker en fruktansvärt obehaglig muskel, från någonstans av insidan på låret upp mot höftbenet. Får rådet att inte belasta den och massera den. Inte alls ett awkward ställe att behöva massera.
Så jag packade lite surmulet ihop mig och ringde Paul, för jag ville ändå hitta på något. Mötte upp med ett stort gäng hemma hos Tine (efter att på tunnelbanan ha blivit utfrågad på dejt av en kille från Honduras), men de flesta gick när jag kom. Vi hängde var ett gäng, och till sist tog jag och Mario bussen hemåt tillsammans.
Jag hängde även med Ascan och Bruno i torsdags. Vi tittade på en tysk film, Die fetten Jahre sind vorbei, promenerade lite och tittade sedan på en amerikansk film med Michael Cera, Youth in revolt. Bägge filmerna var bra, men skulle nog snarare rekommendera Die fetten Jahre sind vorbei, snarare än Youth in revolt. Lite mer substans, även om det var ett litet parti i mitten där den var lite tråkig. Med Daniel Brühl, han från Goodbye Lenin, för er som gillar den.
På torsdags mötte jag upp med Jacopo och kanadensaren Joel. Vi hängde utanför ett Spätkauf, för så häftiga är vi, och hälsade sedan på Linus på hans nya jobb som nattarbetare på ett vandrarhem. Där spelade vi Fußball/kicker/bordfotboll, flipper och biljard på världens minsta biljardbord (med undantag av det vi hade hemma när jag var liten, som var i Barbie-storlek).
På fredagsmorgonen träffade jag Marie och tillsammans åt vi frukost vid kanalen. Jordgubbar, bröd och... eh... Brotaufstrich? Påläggskräm. Allt inhandlat på turkiska marknaden, i alla fall. På kvällen drack jag mer öl än jag borde ha gjort, med tanke på att jag skulle jobba dagen därpå. Vi började hos Paul, gick vidare till en gaybar, lekte riddare med Marie och Tine och vandrade sedan hem genom natten med Marie och Mario, med senvägen över en kyrkogård där de bägge andra höll på att somna och jag bara var på helspänn efter zombies. Fick sova hos Mario, för Maria gick inte att få tag på, och hon hade min nyckel.
Jobbet gick bra i lördags ändå, öl till trots. Jag känner att jag har ett bra grepp om vad jag förväntas göra nu, och börjar därmed lära mig mer. Annett förklarade lite vad som fanns på datorn och sådant. Efteråt åkte jag direkt till klubben Feeling Gloomy som anordnas av en bekant, Robin, och hans brittiske vän Mike. Sist var det asnajs, denna gången var det i princip tomt när jag anlände. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag kom dit vid halv elva och saker i Berlin drar vanligtvis igång vid tidigast tolv. Men Tine var där i alla fall, som moraliskt stöd för Robin tror jag, så vi satt och pratade en del, samt dansade och lekte med några ballonger. Vi enades återigen om mitt motto på sistone: "Bah! Män!". Fast på tyska då: "Bah! Männer!". Så småningom kom fler folk vi kände, såsom Marie och Mario. Pubcrawlen jag varit på ett par gånger kom förbi med, med samma guide som sist. Han kände igen mig och vi snackade lite. Annars var det mest bara en massa dans. Jag, Mario och hans kompis Julia drog hemåt tillsammans och flummade hela vägen. Väldigt roligt!
På söndagen var det bara upp och iväg till träningen igen som gällde. Som tur var hade muskelsträckningen från i onsdags gått över. Mindre tur var att jag ådragit mig en ny i låret när jag lekte riddare med Marie och Tine. Ännu mindre tur var att jag, när jag höll på att tappa balansen vid ett tillfälle, sträckte på mig för snabbt och därmed sträckte högra delen av magen. Men träningen gick bra ändå! Vi lärde oss hur man bäst åker i the pack (sticky feet - om man inte lyfter fötterna från golvet kan man inte sparka eller fälla någon annan) och jag fick träningsvärk i rumpan.
Igår handlade jag och jobbade, och sedan var det inte mycket mer med det. Jag och Maria lagade lunch tillsammans, pannkakor! Det var trevligt. Idag stressade jag tidigt iväg till turkiska marknaden, kom hem, lagade en god tomatsås med linser och stressade iväg till jobbet. Bara för att anlända en timme för tidigt. Woops. Jaja. Satte mig under ett träd med Keith Richards och en iskaffe från Starbucks. Valde även ut månadens andra bok (får ju två i månaden): Ruhm, ein Roman in neun Geschichten av Daniel Kehlmann. Och för första gången känner jag mig indragen i en tysk bok! Jag är intresserad av vad som komma skall!
Och nu har jag återigen skrivit på tok för långt och ska nu sluta och gå och lägga mig.

Höjdpunkter förra veckan.

1. Roller derby
Det här är vad jag håller på med nu. Jag hade som sagt första träningen när Linus och Sebbe var här, och i onsdags förra veckan gick jag på min första "frivilliga" träning (som vi måste gå på minst tre gånger för att bli godkända i nybörjarkursen) för att repetera det vi lärt oss och vänja mig vid att rulla fram. Då hade man liksom inte riktigt någon tränare, utan det var mera åka runt på the track och öva vad man kände för. Framförallt t-stopp för mig; plogstoppet känner jag mig säkrare på. Vändstoppet... tja, det går ibland.
På lördagskvällen volontärarbetade jag på en match mellan Fantastic Fourteen och the Good, the Bad and the Gorgeous (alla är medlemmar i Berlin Bombshells, men de är så pass många att de har delat upp sig i två lag och kan köra matcher mot varandra). Jag sålde merchandise; ungefär två t-shirtar och två påsar med knappar. Blev själv väldigt lockad att köpa både en Berlin Bombshells-t-shirt och en badge med texten "talk derby to me".
Och så på söndagen var det riktig träning igen; fullt ös i tre timmar. Repetera stoppen, lite muskeluppbyggningsträning, men framför allt övade vi på att ramla rätt. Aj, när man visst inte hade tillräckligt bra knäskydd. De gled och de var inte tillräckligt bra vadderade, så nu har jag härliga sår som vätskar ur sig på knäna, samt många ömma punkter och blåmärken på mina smalben. Men det känns så rätt! Och gör så brutalt ont. Mina stackars vänner här har väl redan tröttnat på hur jag tjatar om den här sporten och klagar på min absurt intensiva träningsvärk. Men jag älskar det!
För er som vill få en mysig introduktion till roller derby rekommenderar jag starkt filmen Whip it med Ellen Page (Juno, Inception) och Drew Barrymore (både som skådespelerska och regissör).

2. Vänner
Före onsdagsträningen förra veckan satt jag och Mario vid kanalen på en filt och bara pratade; när det började regna satte vi oss istället under filten. Det var fint. Efter träningen mötte jag upp med honom, Paul och Alex och vi sprang även in i Bruno och några tjejkompisar till honom. Paul fotade massor när vi satt vid kanalen och har gjort en film av det, precis som han gjorde på Tines födelsedagsfest. Sedan delade jag och Mario på en pizza och jag råkade somna hemma hos honom och Alex för jag var dödstrött efter ett morgonskift och derbyträning.
På fredagen åkte jag efter jobbet hem till Paul och hängde med honom och hans lägenhetskamrater Basti och Johanna. Senare gick jag, Paul och Johanna ut tillsammans; vi trängde till exempel in oss i en fotoautomat och tog fantastiska bilder. Tyvärr har de fortfarande dem, men de lovade att de skulle scanna in dem och lägga ut dem på facebook så jag också skulle få dem.
I söndagskväll kom Marie hem! Det har varit tomt i Berlin utan henne. Efter en vecka i Sverige och en vecka i Stavanger är hon äntligen, äntligen, äntligen tillbaka här, i samma stad som mig. Vi träffades på kvällen och promenerade, min redan påbörjade träningsvärk till trots. Eftersom jag hade det tidiga skiftet på måndagen så var jag tvungen att gå hem rätt tidigt, men fick som tillfällig avskedsgåva en påse salt- & vinegar-chips. Omnomnom.

3. Böcker
Efter en väldigt intensiv första månad på jobbet då jag läste fem böcker har jag nu lugnat ner mig lite. Jag läste ut Freakonomics (betterbooktitles.com-titeln) förra veckan, en rolig statistikbok där de applicerat ekonomi på mer riktiga saker än bara nummer. Eller något sådant. Trots min hög med böcker här hemma så kände jag att njäh, och tog med mig Keith Richards självbiografi Life hem istället. Intressant, hitttills! Min chef sade att man blev lite trött efter en fjärdedel av boken. Men han skriver mer som om han för ett samtal (vilket han väl säkert gjort med den som hjälpt honom skriva boken) än att säga allting i precis kronologisk ordning.

Förra veckan.

Lyckades aldrig riktigt fånga dagen förra onsdagen, men det var okej. Tror jag behövde en lugn dag.
Torsdag morgon gick jag upp äckligt tidigt (04:30) och åkte till jobbet. Vid strax efter elva kom Linus och Sebbe ingåendes i butiken, och det blev attackkramande och allmän glädje. Jag slutade vid tolv och vi tog oss hem till mig (efter ett litet missöde med tunnelbanan) och efter dumpning av väskor och inhandlande av mat vandrade vi längs med kanalen och satte oss sedan vid den. Linus (alltså, han som bor här) anslöt sig också, och så satt vi vid floden och tittade på turistbåtar och drack öl. På kvällen chillade vi med Pocahontas, då jag skulle upp tidigt igen på fredagen.
Efter jobbet på fredagen möttes vi upp vid Alexanderplatz. Vi kollade på tv-tornet, åt lunch och kikade runt lite på Humana, utan att hitta något särskilt intressant. Sedan vandrade vi längs med Unter den Linden, och passerade bland annat Berliner Dom, Lustgarten, operan, torget där nazistiska studenter brände böcker, etc. Efter Brandenburger Tor och Förintelsemonumentet satt vi på Starbucks, innan vi drog hem. Pojkarna lagade middag, Jenny kom förbi och jag vilade, eftersom jag jobbat så tidigt. Efter middagen kom även Mario, och vi åkte tillsammans till Paul.
Vi skulle till ett Superheroes vs. Supervillains-party, men jag var den enda som var ball nog att klä ut mig (jag var Venom, fast lite mindre grotesk). Det visade ju sig vara synd för mig, eftersom partyt var halvlamt och spelade dålig musik, så vi drog vidare till ett annat. Men jag fortsatte att rocka Venom-outfiten, hela natten. Vi drog hem någon gång vid tre, och precis när U-bahn rullade in på stationen tappade jag min mobil och den flög i bitar; som tur är föll endast bakstycket ner på spåret. Nu är min mobil vackert gaffatejpad.
Lördagen var lite segstartad, men vi tog oss iväg till Checkpoint Charlie så småningom, och därifrån till ett sushiställe som Rihanne och Silvia och hennes pojkvän visade mig för ett par veckor sedan. Tyvärr är ju den sönderbombade kyrkan för tillfället insvept i byggnadsställningar, så det var inte mycket att se där. Efter att pojkarna införskaffat den alkohol de skulle ta med sig hem till Sverige åkte vi tillbaka hem till mig och tillbringade kvällen med Jenny och The Chronicles of Narnia: Prince Caspian. Jag somnade, de andra skrattade åt mina snarkningar. Jag var lite sjuk, okej?!
På söndagen var jag tvungen att gå upp ganska tidigt för min första roller derby-träning. Eller ja, jag trodde att jag var tvungen att göra det; sedan hade jag tagit fel på två timmar. Woops. Men jag hade lämnat pojkarna med instruktioner för hur de skulle ta sig till Mauerpark, så de kunde ju klara sig själva. Istället tittade jag på när den mer avancerade gruppen tränade.
När det väl var vår tur så var det en massa information, och sedan lite stoppträning. Men det var okej med mycket info! Det var intressant! Och stoppträningen var också givande; alla föll ungefär lika mycket, heh.
Efteråt anslöt jag mig till de andra (Linus, Sebbe, Linus, Jenny och Linus besökare Cinnika och My) i Mauerpark. När det började bli svalt gick vi och spelade biljard (jag ägde! Eh... inte.) och sedan var det dags att ta sig hem och skicka iväg Linus och Sebbe. Det var fint att ha dem här!

Heimweh.

Det här skrev jag egentligen igår morse,  men då låg blogger nere, så ni får det nu istället. Jag jobbar på inlägget för att sammanfatta den senaste veckan, det borde komma snart med.

Ibland tröttnar jag på det här, det kan jag inte förneka. Tröttnar på att vara i ett land där jag måste anstränga mig för att förstå vad folk säger, och själv låter som en förståndshandikappad fransyska när jag försöker prata. Jag kan tröttna på disken, matlagningen och det ostädade badrummet (konstigt nog tröttnar jag inte på tvätten). Jag kan tröttna på ensamheten; även om jag gör saker hela tiden, träffar människor hela tiden, så finns det ju ingen här som har känt mig längre än åtta månader. Och när jag pratar med någon hemifrån så vet de inte vilka människorna jag pratar om är, och vice versa. Ofta är jag därför väldigt tacksam för Marie; även om hon kanske inte umgåtts med de människor jag ibland pratar om, så vet hon oftast vilka de är. Det hjälper.
Det ska bli skönt att komma hem lite i juni. Komma ihåg varför jag flyttade därifrån, och döva saknaden lite. Jag saknar mina bröder och mina föräldrar och min hund. Jag saknar att inte behöva handla mat själv, som jag måste idag, och att få bråka med de jag bor med. Lite hänsynslöshet, som att lämna strumporna på golvet i köket; eller ännu värre, på köksbordet. Att få krypa ner i mammas och pappas säng, trots att man nu är på tok för stor för det, en lördagsmorgon, när det inte är någon stress, och bara klappa på Rufus och tvinga mamma och pappa att gå upp och göra frukost (även om det oftast är så att de är uppe och ute med hunden långt innan jag går upp). Jag saknar att titta på Disney-film med Emma, äta scones med Malin och bråka med Mikaela. Jag saknar spelkvällar med hela gänget, att retas med Björn och inte ha någon aning om vad Carl, Erik, och Danne snackar om. Att dela menande blickar ("Åh! Nördar!") med Kim, Zoof och Sofia. Att kicka Mannes besserwisser-ass i TP.
Allt detta vill jag göra när jag kommer hem de två första veckorna i juni.

En hårig kväll.

Jenny gjorde som vanligt ett strålande arbete med min utväxt, och hon godkände hårklippningen jag gjorde på henne. Första gången jag klippt någon med så långt hår!
Efteråt gick jag bort till AscanBrunoDerrickDomininique. Ascan har ju varit bortrest i evigheters evighet, så vi hade ju inte träffats på mer än tre veckor. Ett otroligt kärt återseende! Vi spelade kort, Ascans kompis Anja klippte honom och så lyssnade vi på musik.
Tidigt i morse (betoning på tidigt) kom Jenny hit igen, för de har ingen tvättmaskin där hon bor nu, så hon fick låna våran. Hon var tvungen att åka hem och fixa en grej, så jag gick och lade mig igen och har väl inte riktigt lyckats ta mig upp sedan dess. Snart.

Better Book Titles.

Mina händer luktar stålrengöring och avkalkningsmedel. Det blir så när man städar köket. Men med en avkalkad vattenkokare så slipper man de lätt hudliknande flagorna av kalk i teet. Yay! Jenny skulle ha kommit hit i morse; hon skulle blekt mitt hår och jag skulle klippt hennes, men det blev inte av, för det var knas med något i hennes lägenhet, så hon var tvungen att stanna kvar där. Så istället städade jag köket! Nu firar jag med salt- & vinäger-chips och ska snart duscha innan jag ska ta tag ytterligare lite mer i mitt liv och ge mig ut på bankärenden. Och köpa-tandskyddsärenden. Det måste man ha när man ska träna rollerderby. Första träningen på söndag. Galet exalterad! Måste bara låna träningsbyxor av någon innan dess, för jag glömde ta med några själv.
Så kan jag passa på att tipsa om denna sidan, som jag tyckte var lite rolig med: Better Book Titles.

Helg med jobb och bror och svägerska.

I fredags träffade jag Hannes och Carro i Friedrichshain, där vi drack kaffe och hängde vid Simon Dach Strasse. Sedan träffade vi Linda och en kompis till henne i en park i närheten och drack lite öl, innan vi mötte upp med Marck och gick på en release-fest i en hipster-affär där jag kände mig extremt malplacerad. Jenny mötte upp med oss på ett pizzaställe senare, och vi gick och drack öl i närheten av Hannibal.
Tine hörde av sig och bjöd med oss på fest, så jag och Jenny slet oss från sällskapet och gick dit, med löften om att mötas upp senare. Det var en trevlig fest, Mario och Paul var också där, samt några vänner till. Dock blev vi lovade en ännu trevligare fest i närheten. Jenny drog dock hem till mig, där hon skulle sova innan hon slutligen fick flytta in med sina nya Mitbewohners (tyskt ord med engelsk pluralform i svensk blogg) på lördagen. På vägen till den andra festen åts det glass och väl på festen dansades det i sanslösa mängder. Hannes, Carro och Linda anslöt sig också så småningom. Mario var en gentleman och följde mig hela vägen hem till dörren där jag fick ringa Jenny, som ju hade fått mina nycklar, så hon kunde släppa in mig.
Dagen därpå påbörjades på tok för tidigt med frukost med Louise och Jenny. Louise hade kommit med bil och tillsammans lastade vi in hennes grejer. Mitt golv är så tomt nu! När de åkt vidare för att hämta saker hos Linus så gick jag och lade mig igen.
Efter jobbet träffade jag Hannes, Carro och Linda igen. Vi gick till en bar där Linda känner ägaren och drack Hemingway Sours, men sedan var jag på tok för trött och åkte hem och gick och lade mig igen.
På söndagen jobbade jag, och åkte efter jobbet hem till Marck, där jag, Hannes och Carro tittade på Coco Chanel (den med Audrey Tatou). Långt över förväntan, tyckte jag! Sedan tog jag nattbussen hem och sooooooooov.
Idag sov jag länge, städade mitt rum, skypade med min bror som inte är i staden för tillfället, Henric, fick panik för att pappa sms:ade och berättade att idag var sista chansen att deklarera, hade problem med BankID, lyckades slutligen fixa BankID, träffade Hannes och Carro, gick runt i Neukölln, drack kaffe, visade dem min lägenhet, visade dem till bussen och sade adjö. Sedan kom Linus hit en sväng och vi lyssnade på musik och pratade, och nu sitter jag här och gör inget alls.
Även om det är väldigt trevligt så blir man väldigt trött av att ha besök nästan varje helg. Nu måste jag göra en massa saker innan Linus och Sebbe kommer på torsdag! Ta tag i livet, ett och två, hej och hå. (Jag är inte alls klämkäck.)

Mitte och Bob Corn.

Den första dagen med Hannes och Carro så drog vi runt i norra delen av Mitte/södra Prenzlauer Berg. Det är ett område som jag har haft absolut noll koll på, men det är så mysigt! De bor där hos sin vän Mark (Marc?), och butiken Happy Shop där han arbetar ligger också där. Mark var tyvärr tvungen att arbeta, men jag, Hannes och Carro drog runt och tittade i butiker och satt på café och drack öl i samma park som jag drack öl med Henric, mamma och pappa i, när de var här i höstas. Så är cirkeln sluten, kanske? Vi passerade bland annat en fantastisk tidnings-/bokaffär, där jag hittade en rolig bok som hette celebrity hair styles; den hade alltså skisser av kända människors frisyrer och så skulle man gissa vem det var. Jag lyckades identifiera Björn Borg! Men tyvärr låg boken lite utanför min budget för tillfället.
Vi skiljdes åt när jag skulle träffa Mario vid Senefelderplatz, för vi skulle se Bob Corn, en italiensk singer/songwriter. Efter en öl och en delad portion potatisklyftor dök Paul (britten som var med i Köln) och hans lägenhetskamrat Johanna upp, samt Marie, som hade sin sista kväll i Berlin före sin semester.
Bob Corn är ett geni, men jag var tyvärr tvungen att dra tidigt, då jag skulle ha morgonskiftet på jobbet dagen därpå. Marios lägenhetskamrat Alex som dykt upp skulle också upp tidigt, och eftersom de bor ungefär 500 m från mig så gjorde vi varandra sällskap. Tyvärr tog det oss en timma hem, eftersom vi råkade missa vår station och fick krångla oss fram med buss istället. Men det var väldigt trevligt! Vi pratade sagor och han lånade mig en tysk sagobok som jag tyvärr inte kommer ihåg vad den heter, som jag lyckades glömma på jobbet dagen därpå. Jag fick också stoltsera med att Mio, min Mio är skriven av Astrid Lindgren, och inte av någon tysk, som han trodde.
Efter fyra timmars sömn steg jag upp och överlevde ett 6,5 h-pass på jobbet. Skratta ni, men det är ganska ansträngande. Och dålig luft! Men sedan var jag tvungen att åka hem och sova. Därefter handlade jag mat och tillagade den. Spännande liv i Berlin! På kvällen var jag kort hos min kollega Lisa tillsammans med några andra kollegor: Hanna, Riccarda och Liz. Det skulle nog komma fler dit så småningom, men jag skulle träffa Hannes och Carro och se Bob Corn igen, så jag var tvungen att dra tidigt.
Så! Han spelade kanske 200 m från mitt hem. Hannes och Carro hade med sig deras vän Linda, och vi mötte Mario där. När konserten var över spenderade jag kvällen med att pendla mellan bordet med bror, svägerska och vän och bordet med Tine, Mario, Alex, Linus, Emilia och Alex mexikanska väninna vars namn jag naturligtvis glömt. Dåligt, Julia. Det var väldigt fint i alla fall. Kvällens höjdpunkt kan ha varit när Mario försökte förklara Faust för mig, och applicera det på situationen. Mycket underhållande.
Idag är planen att vi ska åka turistbåttur, jag, Hannes, Carro och Linda. Ikväll ska Jenny sova hos mig, för i morgon får hon flytta in i lägenheten vid Ostkreuz som hon ska dela med två tyskar! Yay! På tal om det så måste det finnas ett bättre ord än "lägenhetskamrat". Men man kan ju inte säga sambo? På tyska är det bra: Mitbewohner, alltså "medboende". Engelskans flat mate är ju också kort och bra, men när man översätter det så blir det ju på tok för långt och krångligt. Förslag?
Ett till löjligt problem (ett problem jag gillar att ha, förresten) är att jag har för lite plats i min bokhylla. Jag har redan fått börja ställa böckerna jag redan läst i en rad bakom de jag inte läst, och ändå får alla inte plats.