Agog!

Blabla, trevlig vecka, blabla, skolhelvete, blabla, Robin Hood, blabla, Spider-Man-kväll, blabla, Gloomy ikväll.
Men strunt i allt det! Jag har hittat ett fantastiskt ord för förväntansfull och pysslat färdigt min tröja inför söndagens Rookie Rumble.

Och funderar på att byta nummer till 221B. Men tills vidare är det 54.

Rullskridskodisco (igen!) och Disney-kväll (igen!) och människa på jakt efter lägenhet som bor hos mig (igen!).

Julia ska flytta till Berlin permanent och bor hos mig ett par nätter till att börja med. Eftersom jag har tidiga skiftet på jobbet på lördag och därmed inte kan gå ut ordentligt i morgon, och egentligen mest för att Mike tjatade (eller ja, föreslog med iver), så ska vi i kväll gå på Sage, en klubb som på torsdagar har ett indie- och ett metaldansgolv. Det kan bli fint.
Men vem är Mike? Mike är britten som bor med Tine och Lara (med flera) och håller i Feeling Gloomy tillsammans med Robin (en bekant), som jag även var på rullskridskodisco med förra veckan. Vi var på Huxleys, som är mycket större än rullskridskodiscot på SO36, som jag, Marie och Eric var på i höstas (när Marie stukade handleden). Innan dess var jag, Mario och hans nya lägenhetskamrat Julia (som jag träffat förr och tycker mycket om) på två avskedsfester, en för Marios gamla lägenhetskamrat Alex och en för Polly (som ni inte får någon definition för, för hon och Mario vägrar definiera sig, men ni fattar grejen). Allt detta var imponerande med tanke på att jag på torsdagkvällen fick bryta träningen efter att vi stått på händerna (galet bra träning, egentligen) och mitt huvud inte slutade snurra på tio minuter och hela jag skakade. Var visst inte helt frisk från den där förkylningen jag eventuellt hade. Hur som helst var Mario snäll och mötte upp mig och följde mig hem efter träningen.
I lördags hjälpte jag Julia flytta in alla sina saker i sitt nya rum i lägenheten hon numera delar med Mario, och på kvällen satt vi sedan vid kanalen och drack öl och pratade och jag fick nya, fina vänner; bland annat Yosh, som jag ska ha en Spiderman-kväll med nästa vecka. I går kväll var det även, som Mike uttryckte det, 1st Annual Berlin Underrated Disney Movie Film Festival 2011™, det vill säga en kväll med trevligt folk där vi tittade på en underskattad Disney-film, denna gången Oliver & the Gang.

Skolan suger, jobbet äger, träningen äger också.
Skolan suger för att jag satt fast på ett ställe i en vecka, vilket inte är bra när man ligger efter från början. Men nu är jag förbi det och kan nog komma ikapp. Det går heller inte att få tag på det helvetes jävla programmet man behöver, för deras hemsida vägrar funka.
Jobbet är riktigt trevligt, läser riktigt bra böcker. Lånade Lamb av Christopher Moore av Mario (så okej, inte riktigt jobb, men det är läsning, så det räknas), även känd som the Gospel according to Biff, Christ's childhood pal. Sjukt rolig, och samtidigt lite utbildande, faktiskt. Nu läser jag 100-åringen som steg ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, otroligt rolig! Säljer riktigt bra på tyska med (Der 100-Jährige der aus dem Fenster stieg und verschwand). Parallellt läser jag även Kraken (på engelska) av China Mièville. Den är... otroligt konstig. Men på ett bra sätt. Lite förvirrande på samma sätt som Kafkas Processen är förvirrande.
Nej, nu är det dags att göra sig i ordning för utgång!

Framtiden och Dancer in the Dark.

Jag har börjat titta på framtiden. Tidigare har jag bara tänkt på den, men nu har jag även börjat titta på den. Närmare bestämt tittar jag på tyska- och engelska-utbildningar i Storbritannien, samt översättarprogrammen i Göteborg och Uppsala. Eventuellt formar jag nu min framtid. Det känns rätt häftigt. Ett krav för universitetet i Storbritannien är att det finns en roller derby-liga i närheten, såklart.
I går spenderades mest med datorn, tittandes efter den däringa framtiden, och med matteboken. Jag var inne och jobbade ett par timmar med, då Anne och Annett (dvs chefen och vice-chefen) hade möte. På kvällen gick jag, Pocket (allt löste sig där, tack och lov) och Conrad (en av mina lägenhetskamrater för er som inte minns) på Dancer in the Dark. Babylon, bion jag och Linus var på South Park-maraton på, har nämligen en Lars von Trier-vecka, och Conrad är till sig av glädje. Lars von Trier var där i helgen och höll något föredrag eller något sådant, och naturligtvis var Conrad där. Han har en affisch med Lars von Trier på sitt rum nu. (Jag kallar platsen där den sitter för skandinaviska hörnan, eftersom von Trier-planschen ersatte en Bergman-plansch).
I dag sitter jag återigen med min mattebok och datorn och ömsom pluggar och ömsom tittar på framtiden. Ska till Tine senare, så ska vi studera tillsammans. Nu ska jag återgå till de naturliga logaritmerna, men jag lämnar er med de två låtarna jag lyssnat på minst 15 gånger styck de senaste dagarna.

Avskedsfester med Paul och the Ark.

I fredags hjälpte Linus och Johnny mig att frakta Pauls säng till mig, då jag köpt den av honom. Så nu har jag en säng! På kvällen var det fest i sagda mans lägenhet; kombination av dubbel födelsedagsfest (Paul och Johanna) och avskedsfest. Det var en trevlig kväll med massor av dans och nya bekantskaper, samtidigt som det naturligtvis var sorgligt eftersom det var sista festen med Paul.

The magnificent Ola Salo.

På lördagen skulle vi ha brunchat ett gäng med Paul, men mannen i fråga var något... trött. Eller bakfull. Beror på hur man ser på saken. Så det blev bara jag, Mario och Polly som avnjöt det fantastiska cafét East Londons brittiska möjligheter. Därefter träffade jag Charlie, en av bekantskaperna från kvällen innan. Trevlig britt som gör gott kaffe och missförstår mig när jag försöker förklara hur man gör bananflugefällor.
 På kvällen var det the Ark-konsert för hela slanten! Linus drumlade till sig ett skift på jobbet, så det blev bara jag och Mario, men satan vad vi dansade! Och åh, vad fina de är! Vilken show! Vilken scennärvaro! Vilka magnifika outfits! Så tråkigt att det ska splittras. Efteråt trodde vi att vi skulle dö av törst eller drunkna i svett. Fantastiskt.
I söndags var första intermediate derby-träningen. Jag träffade vår nya tränare DeviLena innan, för jag har gått med i WFTDA (Women's Flat Track Derby Associaton)-kommittén och hon ansvarar för den. Jag hade hoppats på att få jobba lite med statistik och så eftersom det är det jag pluggar, men det blir annat pappersarbete istället. Men det blir nog bra det med! Själva träningen var väl lite sisådär; vi var inte så många där. Efteråt jobbade jag och sedan åkte jag hem, för jag började känna mig lite krasslig.
I måndags hade jag min första föreläsning (för jag missade den allra första för jag trodde att jag skulle kunna titta på dem när som) vid kvart över åtta. Det var roligt, trots att jag inte riktigt hängde med. Under föreläsningens gång fick jag boken som fattats mig, så nu borde jag kunna jobba mig i kapp. Derivata! Wohoo! Det var i alla fall härligt att ligga i sängen i pyjamas och dricka te och vara på föreläsning samtidigt. Sedan uppdaterade jag min dator (Snow Leopard, yay!) och då började plötsligt min kamera fungera igen. Så då posade jag lite:

I bakgrunden ser ni ett påbörjat väggprojekt.

Sedan kom Pocket förbi och vi åt lunch och drack mer te och pratade. Sedan missförstod vi varandra och nu vet jag inte riktigt vad som händer och jag gick till Mario och beklagade mig på kvällen.
I dag har jag suttit med Jenny på Zimt & Mehl och pluggat matte och pratat med mig själv och varit nöjd när jag förstått vad jag hållit på med. Sedan kom jag hem och bröt ihop över teknologi och missade träningen och nu ska jag sova, för i morgon bitti har jag labb.

Skolkrångel och trevligare saker.

Nehej, inte så yay, tydligen. Förutom att jag ännu inte lyckats hitta någon form av konkret plan med datum på när föreläsningarna kommer ut eller sådant, så måste jag på något sätt arrangera en godkänd tentamen här nere. Inklusive tentamensvakter och sådant. Hur då?! Det där med distanskurs är tydligen inget man får göra utomlands, verkar det som hittills. Allting gällande skolan har hittills enbart varit krångligt och jag känner den fina gamla skolångesten krypa sig nära bara jag tänker på det. Men det betyder inte, som det gjorde förr, att jag skjuter undan och skjuter upp, utan jag försöker ta tag i det. Mailar med sekreteraren och försöker se om jag kan göra något med den enda boken jag har, Matematisk statistik. Det kan jag inte. Så efter att ha gjort vad jag kan så återgår jag till att tänka på andra, trevligare saker.
Som i måndags! Då jag efter jobbet träffade Bambule som är tillbaka från Manchester. Vi åt middag på en vietnamesisk restaurang (hennes favorit) och sedan var tanken att vi skulle ta en öl någonstans. Men hon började må dåligt, misstänkt vätskebrist, så jag följde henne hem, tvingade henne att dricka vatten och sov sedan på hennes soffa. Så okej, det var kanske inte enbart trevligt, men fram tills hon började må dåligt så var det trevligt!

Paul och Tine (och Lara) i Mensa.

Som i tisdags! När jag hängde med Paul, Tine, Mario, Tabea, Lara och fler av deras vänner i Mensa, som inte är en intelligensgrupp som jag länge trodde, utan deras universitets skolmatsal. Efter en rätt så billig måltid skiljdes vi åt och jag åkte hem och åkte senare till träningen. Som tyvärr inte var så trevlig. Ligan har haft paus i augusti, så min senaste riktiga träning (förutom den med West Coast Bombshells när jag var i Sverige) var bootcampet för några veckor sedan. Jag har ju åkt mycket utomhus sedan dess, på Tempelhof, och känt mig mycket bättre, mer säker på mina rullskridskor, inte så rädd för att ramla utan fångar mig genom att hoppa runt med fötterna och sådär. Jag hade helt enkelt en ganska bra känsla gällande min åkning. Men allt var lögn och självbedrägeri: jag suger fortfarande och jag är definitivt fortfarande bara en newbie (nybörjare). Det gick kort sagt skitdåligt och jag fick mitt ass kickat och mitt självförtroende nedknockat (engelska uttryck på semi-svenska; det är så jag rullar). Men återigen kom Ascan till min räddning och bjöd hem mig till dem på middag efter träningen; de hade en massa trevliga människor på besök, och även om jag åkte tidigt för att jag var dödstrött så är jag glad att jag åkte dit.

Lara, David, Jutta, Tine, Linus, Paul och så Tabea som ligger.

Som i går! I går var enbart fantastiskt. Det är tyvärr Pauls sista vecka innan han flyttar tillbaka till Cambridge, så han turistar sig just nu igenom de sista sakerna. Detta i kombination med att Tine hade besök och är en otroligt organiserande människa ledde till att vi samlades ett gäng på Warschauer Straße (vissa av oss i tid, andra inte) och tog S3 ut till Müggelsee.
Vi skulle nämligen paddla kanot! Det resulterade i två kanoter och en kajak. Det började med mig och Paul i en kajak, där Paul satt bak och skulle styra. Det gick ungefär lika bra som när jag skulle styra när vi paddlade med familjen i juni; alltså inte alls. Vi hade kunnat vinna en slalomtävling, dock! Efter att ha paddlat så (dvs genom buskar och in i kanter) genom "Neu Venedig":
Paul: It's like paddling through a garden center!
Jag: My mum would love this.
Paul: You know you're having a good time when your first thought is "my mum would love this".

Kayak crew, David och jag.

(OBS! Han var inte ironisk.)
...så bytte Paul och David plats, mitt ute på kanalen. Från kajak till kanot. Mirakulöst nog gick det bra och David hade förmågan att styra, så vi blev ett jättebra team! För bra, för plötsligt paddlade vi mycket snabbare än de andra. Så efter att vi fikapausat vid en boj ute på Kleine Müggelsee så skötte David paddlandet själv. Inte mig emot!
Efter matlagning hemma åkte jag till träningshallen och var score keeper vid scrimmagen. Det var trevligt, som vanligt! Fast lite läskigt när en tjej blev tacklad och trillade och gled in i den låga plinten jag satt på, och plinten liksom gled iväg (nej, den hade inga hjul på sig). Tur att jag satt i skräddarställning, annars hade mitt ben kommit emellan. Sedan skjutsade Chemical Ketchup hem Pocket, Emmazon och mig. Yay! Snälla människor!
Men nu måste jag faktiskt sluta; jag spillde just te i min säng och mitt rum är i desperat behov av städning. Jag råkade börja städa i går kväll när jag välte ett glas vatten. Precis jämte mina böcker! Panik! Men eftersom jag då ändå var tvungen att flytta på hälften av dem för att torka upp så kan jag ju lika gärna flytta på resten och torka där med. Om jag hinner. Jag måste ju faktiskt duscha före jobbet. Jag kanske kan göra det senare. Mm, så gör vi. Senare.