torsdag 29 december 2011

Bye bye Berlin! (Snart, i alla fall.)

I morse på jobbet fick jag en uppenbarelse. Jag har inte varit helt bekväm med Berlin, för att jag liksom kört fast. Jag följer inte längre en dröm; alltså är det dags att ge sig av. Om jag inte lät en pojk stå i vägen för mig när jag flyttade hit, kan jag inte låta ett jobb eller en sport stå i vägen för mig när det är dags att dra vidare på nya äventyr. (Det var och är naturligtvis även vänner inblandande både då och nu, men de finns ju alltid kvar på ett annat sätt.) Jag har ingen bestämd tidpunkt än, men det kommer att hända senast maj/juni.
Tillfälliga tanken är hem, Norge, alperna, Australien, Nya Zeeland. Because I'm worth it.

måndag 26 december 2011

Ensamma mellandagar stundar.

Jag är återkommen från julfirande i Sverige och sitter ensam i lägenheten. Efter en vecka med föräldrar och bröder och vänner som känt en längre än ett år är det helt otroligt jobbigt. Jag hade tänkt försöka packa upp och starta en tvätt och se till att jag hade något jag kunde få ihop till frukost i morgon, men istället sitter jag bara paralyserad på min säng och lyckas inte riktigt göra någonting alls. Jag har fått vykort från Ascan och julkort från Marie och Paul. Maries var bäst och hon påminde mig om allt vi gjort under året som gått. Det var härligt att läsa, samtidigt som det fick mig att börja tänka på vad jag egentligen gör här. Jag skriver sällan om det här i bloggen, men det är inte särskilt att enkelt att bo så fruktansvärt långt bort från familjen. Jag flyttade direkt hemifrån utomlands, och det märks. Jag orkar inte riktigt vara så vuxen som jag är. Jag vill fortfarande kunna åka hem till Jönköping bara över en helg och äta middag med mina föräldrar och gosa med min hund, men det går inte, för det är alldeles brutalt dyrt. Och i och med mitt jobb så måste jag nästan jämt vara tillgänglig, även när jag inte jobbar. Inga bestämda lediga helger eller något, om man inte tar ledigt. Sedan att man sällan blir inringd och att jag säkert skulle kunna få en helg snart (Glasgow hägrar)... ja, nej, det är ändå inte riktigt samma sak. Dessutom känner jag att jag missar allt med mina vänner. Jag träffar dem inte tillräckligt, pratar inte med dem tillräckligt, missar allt, bara för att jag inte kan ta mig en helg till Stockholm och Uppsala, eller Göteborg, eller var som helst.
Som jag mår just nu skulle jag kunna lämna allt, bara packa ihop i lådor och åka tillbaka till flygplatsen och packa in mitt liv i ett plan och åka hem och få vara liten igen. Men sedan tänker jag ett steg längre; på mina vänner här nere, på mitt lag. Men frågan är väl hur länge de kommer kunna hålla mig kvar här?

lördag 17 december 2011

Julfirande

I går var Bear City Roller Derbys julfest (BCRD är ligan, laget är Bombshells). I dag har jag ont i nacken och halsen från dans och SingStar. Men mest av allt är jag bara lycklig, stolt och en smula överväldigad. Varför? Därför:


















Om ni inte kan se vad det står skriver jag det gärna: "Most dedicated Newbie 2011: She-Lock Holmes". Detta är alltså framröstat av de andra ligamedlemmarna. Boo-yah!
I kväll är det Feeling Gloomy (fast det är Christmas Edition, så Feeling Glühwein it is!) med kollegor, men innan dess ska jag kika förbi hos Madde som även hon tänker lämna Berlin, samt träffa en ny möjlig bekantskap. Och i morgon ska jag packa och umgås med Linus och sedan åka till Sverige. Yay!

torsdag 15 december 2011

Oktober, November, December.

Ja, heh, tre månader senare. Vad har jag haft för mig?
Jag spelade i Rookie Rumble:n, som jag nämnde i förra inlägget. Mitt lag (team Black) vann mot White Clowns of Death och allting var så sjukt fantastiskt. Sedan blev allting ännu mer fantastiskt när jag blev listad som alternate och sedan även spelade för Berlin Bombshells B-lag i bouten mot London Rockin' Rollers. Vi vann! Med EN poäng! Jag tog mest poäng av alla våra jammers och Linus sade att han aldrig sett mig så glad som jag var efteråt.
Det är charmigt med munskydd. (Bild från Julia.)

Jag har firat Halloween på den månatliga klubben Feeling Gloomy (den gången Feeling Ghouly) i en lånad dirndl, samt Thanksgiving och jul hemma hos Linus, som äntligen flyttat ihop med Jacopo och Paolo. Jag vill vara där mest hela tiden. Mike, Tine, Lara & co hade inflyttningsfest med tema O wie Oktoberfest.
Jag var Old School. Mike var emot idén med ett tema.

Vi har spelat en massa maffia, främst i Treptow-WG:t, men inte lika mycket sedan Emilia flyttade hem igen. Det var sorgligt att se henne åka, liksom det till helgen kommer bli sorgligt att säga adjö till Madde (som jag förresten sprang in i på en Movits!-konsert någon gång under hösten). Även Anna var här och försvann. Det är så dumt med människor som försvinner. Men Emilia lämnade i alla fall efter sig något väldigt fint: en plats som barnvakt hos en svensk familj här i Berlin. Så ibland tar jag nu hand om Matilda och Alva.
På tal om människor som är här och försvinner har jag haft en massa besök. Storebror Henric var till exempel här under O wie Oktoberfest-festen, men skydde som vanligt kameror som pesten. Storebror Hannes var här två veckor dessförinnan, tillsammans med sin vän Simon. Jag jobbade massor, så vi träffades inte jättemycket. Helgen mellan brorsorna var Marie här. Det var typ bäst.
Hon mottogs med äppel-/kanelmuffins. Bild från Marie.
Även mor och far var på besök, vilket naturligtvis även var fantastiskt. Vi såg den nya Keira Knightley-filmen och var på Dalí-museet, bland annat. Jag fick då en för tidig julklapp, i form av nya rullskridskor!
Just här med gamla hjul.
Vi har även haft julfirande här hemma, med hembakt knäck och fudge och lite jullåts-SingStar och fondue och julklappar. Bilder kanske kommer när jag laddat över från mobilen. Något jag inte gjort på några månader. Därför får ni främst bilder på mig nu.
Just det, så har jag bytt hårfärg med.
Bild från Alien Mind.