Böcker, midsommar och... surprise, surprise! Roller derby.

Och så har det gått sådär lång tid igen. Jaja, ska försöka fatta mig kort.
Har tagit det ganska lugnt på sista tiden; orkar inte gå ut alltför mycket. Känner mest för att stanna inne och titta på film (eller ja, tv-serier blir det ju mest). Var hos Johnny förra torsdagen och hängde med honom och Boris, en italienare som jag även han träffat genom Jacopo (som kommer hit i morgon, tror jag bestämt, yihoo!). Vi hängde på Boris fantastiska rum med Tetris och Space Invaders på väggarna, och lagade en vegansk indisk curry, då deras lägenhetskamrat Frida är vegan.
Jag har jobbat en smula, nästan läst ut Ruhm av Kehlmann. De två böckerna jag tog denna månaden blev Metro 2033, en känd, rysk science fiction-bok som utspelar sig i Moskvas tunnelbana, då jorden därovan har för mycket strålning för att man ska kunna leva där (finns även som dataspel), samt Fahrenheit 451, en klassiker som jag ännu inte läst. Även den science fiction, faktiskt. Funderade även på Orwells 1984, så det blir väl en science fiction-sommar. Ska försöka ta tag i det där med att läsa mer igen, det har varit dåligt med det på sistone. Och plugga matte i IB-boken jag fått låna över sommaren (får låna Conrads miniräknare för tillfället). Och läsa derby-regler. Och så ligger jag efter med Levande Historia-tidningarna. Mycket läsande måste helt enkelt inplaneras. Tog tag i det lite idag, när jag satte mig i solen med matten och Levande Historia från februari.
Torsdagen före midsommar åkte jag efter jobbet till IKEA och införskaffade sill och Leksands-knäcke och andra förnödenheter. Sillen var tyvärr lite för slemmig, men ändå. Vitlökssillen var bättre än löksillen. Själva midsommar var vädret lite sisådär, såsom sig bör, och jag firade lite i Svenska Kyrkan med Marie och hennes syster Åsa som var på besök. Louise kom även dit med sin au pair-familj. Jag dansade till och med runt midsommarstången två (!) gånger. Det var oväntat pinsamt, jag brukar väl inte vara den som lider av pinsamheter riktigt, men kändes nödvändigt. Såg en gammal klasskamrat där, Julia Clausén, men hon försvann när det började regna, så vi hann inte prata. Oväntat ändå!
Dagen därpå, lördagen, var Christopher Street Day, alltså dagen för Pride. Jag och Linus mötte upp med Johan (aka Hajpojken) och några vänner till honom. Vi klättrade upp ovanpå en bank och såg hela paraden ovanifrån. Det var så fint! Derby-laget åkte med där; jag trodde jag inte skulle kunna, så därför var jag inte med. En annan gång, definitivt!
På kvällen mötte jag upp med Linus, Daniel, Dan(iel), Robert och Alex på en hemmafest här i närheten, och sedan drog vi alla utom Linus vidare till ett otroligt tomt Feeling Gloomy. Men jag och Dan, som är Susannes pojkvän, som är en kompis till Linus, dansade en del i alla fall. Jag såg till att vara hemma och i säng vid fem, för jag skulle gå upp klockan 10.
På söndagen gick jag upp tidigt och tog mig till loppmarknaden vid Arena här i Berlin för att införskaffa en ny cykel, då det skulle kosta mer att laga den gamla än att köpa en nya begagnad. Jag hittade en fin röd, som jag döpte till Röda Faran. Namnet visade sig vara förebådande, då den redan på väg till träningen gick sönder. Återvände efter träningen och de fixade den åt mig. Cyklade därefter till Mario och monterade loss lampor och ringklocka från den gamla cykeln till den nya; eller ja, Mario gjorde det. Jag hade kunnat, men han var nog något snabbare. Cykeln kan fortfarande inte rulla baklänges av okänd anledning (bakbromsproblem?), men strunt samma.

Träningen gick bra, jag ramlade inte under 40 in 10 (40 varv på 10 minuter). Eller i alla fall så kom jag upp igen utan att ha tappat andan. Tror dock jag missade ett eller två varv, men ändå. Dog nästan efteråt. Behöver dock ett par nya knäskydd, då Henrics gamla som jag tog med från Sverige är för stora och därmed gled när vi övade på att ramla igen. Min ena tränare, Bam Bule, vädjade till mig att jag skulle skaffa ett par andra, då hon själv sabbat sitt knä och nu inte kan träna ordentligt.

Har nu ett illblått vänsterknä.

Vi övade även på att hoppa, över koner och småsaker, för att förbereda oss för ifall någon skulle falla på banan eller så. Det var så fruktansvärt roligt! Jag kände mig även bra och säker på det redan från början; tricket är att ha fart.
Just nu har jag två inneboende igen: Gabriella och Oliver flyttar hem till Sverige tidigt i morgon bitti och sover sina sista två nätter hos mig, då de lämnat sin lägenhet. Det är så sorgligt att de åker; och det är bara fler som följer! Usch, jag försöker verkligen att inte tänka på det, men nu börjar allas hemfärder. Louise åker om ett par veckor, Marie ett par veckor efter det (förnekarochtänkerintepådet). I augusti åker även Paul. Sluta med det! Dumsnutar.
I kväll har jag varit på Bear City Roller Derbys föreningsmöte som de har efter A/B-lagets träning varannan tisdag. Jag brukar hata byråkrati, men detta var helt okej. Alla verkar så glada och vill bara ligans bästa. Jag och Linus pratar ju om att åka till alperna i vinter, men hur ska jag kunna lämna detta?! Jag gick tillsammans med Doro, som har kommit att bli min bästa derby-vän. Hon arbetar på Arena där de håller sina större bouts, som matcherna heter. Vi har förenats i vår derby-glädje och fan girlar (verb av substantivet fan girl) oss väldigt mycket. På fredag firar Citysin Pain och Lizzie sina födelsedagar tillsammans på en klubb och jag och Doro ska gå dit tillsammans.

Quad skates, derbyregler och Jönköpingsbesök i massor.

Jag skulle uppdatera här (nej, egentligen skulle jag läsa derby-regler), men fastnade på att googla quad skates och lyssna på Spree-radio. Förra veckan jobbade jag mycket, jämfört med vanligtvis; söndag-onsdag och fredag. I måndags var det annandag pingst, vilket är något viktigare i Tyskland än i Sverige, eftersom många här är katoliker, och eftersom det fortfarande är en helgdag får jag mer betalt. Boo-yah!
Förra veckan var fin. Camilla, Molly, Sanne och Sofia var i staden och vi hängde runt och gjorde mer och mindre turistiga saker, så som att hänga i en för varm Görlitzer Park och titta på när skådespelarsoldaterna övergav Brandenburger Tor på grund av regn. På onsdagen möttes vi upp på hubertuslounge (stället vi alltid hamnar på när vi inte kommer på något bättre, med ett akvarium gjort av en gammal TV och en garderob som döljer en trappa ner till källaren). Även Mario och Paul anslöt sig och Paul charmade som vanligt alla med sin brittiskhet och tog en massa bilder med sin kamera för att göra flera sådana där filmer som han gjorde på Tines fest, som jag länkat till tidigare.
På fredagen gick vi ut tillsammans, men innan dess var det torsdag, veckans lediga dag. Också den en extremt fin dag, för jag fick träffa hela familjen Lilja, förutom Unni och hennes make (!!!) Oskar. Vi möttes upp vid KaDeWe och spenderade sedan dagen med att fönstershoppa (okej då, de shoppade lite också; själv undvek jag att titta alltför noga på någonting) och fika. Jag och Tua var precis som vanligt, medan Siri och Asker bara var så mycket äldre och mognare helt plötsligt. Konstigt. Hur gamla är de, liksom? 12 och 10? (Nej, de är 18 och 14. Hjälp.) Lämnade dem vid halv sju för att picknicka i en park i väst, för att det var sista Ung i Berlin för sommaren.
Så! Fredag! Sent skift på jobbet, men möter upp med Marie & co plus Uncle Joel (kanadensaren vi känner som Sofia och Camilla gav titeln uncle) på Rosa Luxemburg Platz och vi går in på White Trash Fast Food som den kvällen hade klubben Death by Pop. Jag gillade stället sjukt mycket, och om det inte varit för det något enformiga "trökbandet" (citat Camilla) hade vi nog stannat längre. Som det blev så rörde vi oss mot Kreuzberg, passerade Hannibal där jag fastnade och pratade med Kai och Lisa, och sade hej till Alicia och Clara. De andra gick vidare för att hitta Champagnerie (?), men misslyckades och hamnade slutligen på Magnet. När jag skulle ansluta mig släppte de inte in mig för de skulle stänga snart (snart, my ass). Molly kom ut och vi gick till Bar 11 tillsammans och pratade. Så småningom, alltså framåt 06.30, anslöt sig Camilla. Jag stannade uppe tills Linus slutade jobbet (07.00) och vi åt frukost och jag sov hos honom.
En annan bra sak förra veckan var pyttipannan jag bara råkade slänga ihop. Tasty tasty! Att inse att jag hade potatis, korv och lök, samt ett ägg jag kunde steka därtill gjorde middagen och dagens arbetslunch till en dröm.
En mindre bra sak var när jag på träningen, igen, under samma övning som sist (40 in 10; 40 varv på tio minuter), föll på röva, för att uttrycka det lite ofint, och tappade andan igen. Tillät mig hitta den innan jag började igen den här gången, men kände mig dålig på mina glidiga (trots att det var nytvättade!) hjul. Måste verkligen köpa nya. Fast det är ju å andra sidan bra träning att köra med lite glidigare; man måste hålla emot mer. Men det är inte roligt att ramla! När man redan är trött och snabbt måste ta sig upp, och därtill ramlar på samma ställe som det brutala blåmärket från förra veckan, då tjurar åtminstone jag ihop lite. Men det är sådant som blir bättre! Och jag märkte faktiskt skillnad på andra övningar som jag misslyckats med veckan innan, som nu gick bättre. Kanske för att jag gått och tänkt på dem under hela veckan och försökt analysera fram vad som gick fel sist.

För att jag fortfarande inte lagt in bilder från mobilen får ni en från förra veckans Photo Booth-session.

Nu blev det sådär långt igen, förlåt. Sitter just nu på Café Goldberg och tittar på Ascan medan han jobbar, äter mastig choklad-cheesecake och ska plugga derbyregler. Har under dagen saknat mina föräldrar en smula, men har annars inte gjort särskilt mycket alls. Sprang in i Johnny, aka britten-med-dialekten-som-kan-smälta-järn-eller-åtminstone-alla-svenska-kvinnors-hjärnor, som visar sig numera bo ett halvt kvarter ifrån mig och blev inbjuden på middag hos dem, han och hans lägenhetskamrater, på torsdag.

Sagan om honungens återkomst (som om någon kallar mig honey).

Jag har fått klagomål på för långa inlägg vilket leder till enbart skummande av texten. Förstår INTE vad ni menar. Vadå långa inlägg? Bah.
Jag kom hem från Sverige igår, efter en trevlig semester med paddling, studentfirande och kära återseenden. Marie var fantastisk och mötte mig på flygplatsen. Vi åkte hem till mig och gick och handlade; i Tyskland är ju annandag pingst fortfarande en röd dag, och precis som på alla söndagar i Tyskland är allt då stäng. På riktigt. Allt. Mataffärer med. Så mat inhandlades. Sedan kom Linus och vi tittade på MTV Movie Awards medan Marie tränade, och sedan tog vi oss gemensamt till Ines, som bjudit in till middagspartaj. Jag var trött och osocial och stannade inte så länge för jag skulle upp tidigt idag.
Upp vid kvart i fem, åkte till jobbet; följdes till tunnelbanan av Marie och Tine som var på hemväg från en fantastisk klubbnatt. Markerade om priserna på obscena mängder böcker och gladdes åt att Snabba Cash kommit på tyska (Spür die Angst), liksom Beat the Reaper som jag läste tidigare i år (Schneller als der Tod). Liz avlöste mig och lät mig åka tidigare, så jag hann i tid till träningen.
Träningen gick inte så bra; jag märkte att jag missat ett par gånger och hade ont av det. Mina hjul behöver dessutom tvättas; smutsiga hjul innebär sämre grepp. Sämre grepp innebär glidande. Glidande ledde till fall på rumpan och svanskotan och tappande av luft. Trodde jag återhämtade mig, tog mig upp, åkte vidare två varv och åkte sedan in i väggen (på riktigt, fast på ett kontrollerat sätt) och satte mig och kunde inte andas ordentligt på ganska länge. Sedan hade vi equipment-walkthrough.
Julias rollerderbyprioriteringsönskelista:
1. Utomhushjul (gött inför sommaren liksom) - tror de var runt 30€
2. Ordentliga knäskydd (de jag stal av Henric duger tills vidare, men är lite skrymmande) - 85€
3. Nya inomhushjul (bättre grepp) - tror de också var runt 30€
4. Spacers (grej att ha mellan kullagren för ökad stabilitet och hållbarhet) - ingen aning€
Det är en dyr sport jag utövar. Men awesome.
Efter träningen möttes vi upp ett gäng för att titta på Karnival der Kulturen der Welt (världskulturkarnivalen - mycket ballare än den svenska översättningen låter) och jag åt stek i bröd - som korv i bröd fast en kotlett istället. Ska nu packa upp och bedöma hur illa det nya säkert-10-cm-i-diameter-blåmärket jag ådragit mig ser ut.