Kanadensisk pizza.

Jag trodde jag skulle jobba i tisdags, för det var vad någon hade sagt när jag ringt och frågat den morgonen. Visar sig att någon sagt fel, så jag jobbar bara en timma och åker sen hem igen. Kändes lite meningslöst, men vad katten. Jag köpte mig en Wunderbar, som sagt, och åkte hem. Sedan sviker mitt minne något, men jag är ganska säker på att Marie kom hit och tittade på Glee med mig.
Jag vaknade onsdag morgon av att en kille från jobbet ringde och undrade om jag kunde hoppa in för honom, då han hade fått en "Termin". En termin är en tid någonstans, vanligtvis hos läkare, om jag förstått saken rätt. Jag tackade och tog emot och åkte in och jobbade 6,5 h.
Efter jobbet åkte jag en snabb sväng till Linus, och sedan mötte vi Marie på U-bahn och åkte tillsammans till Heinrich Heine-straße där vi mötte upp med Jenny. Vi gick litegranna, jag gnölade över att jag var trött i fötter och knän efter jobbet, de andra tittade överseende på mig och klappade mig på axeln och sade "såjasåja" (ungefär) och så kom vi fram till det ockuperade huset där vi skulle äta middag. Bara det att de fortfarande hade politiskt möte, och det var oklart hur länge till det skulle hålla på. När vi blivit för kalla för att vänta mer åkte vi istället till en kanadensisk pizzeria. Där hade de ett gigantiskt älghuvud, och jag åt pizza med potatis, sötpotatis, fetaostsås och rosmarin på. Det var jag oändligt nöjd med. Sedan gick vi hem till Linus och spelade tärning, och sedan åkte jag hem.
Igår hade jag och Jenny tänkt att hon skulle färga mitt hår, men det glömde jag bort. Istället spenderade jag dagen med att tvätta och köpa och tillaga mat. Resultatet såg ni ju igår! Det smakade fantastiskt. På kvällen såg vi Stekta Gröna Tomater på Ung i Berlin, och därefter försökte jag, Marie och Linus gå på livespelning på Soul Cat, men det var smockfullt. Istället gick vi till heartbreaker, en bar fem meter från Linus dörr. Jag hade supermegatur i Yatzy och Tiotusen, och sedan var kvällen slut.
Idag ska jag träffa Frida och Olivia, bekanta från Jönköping, och vi ska gå på second hand-runda!

Omnomnom.

En något sned bild av min middag: fejk-fetafyllda färsbiffar, potatis och grönsaker.

Håret är ett resultat av ett hårtorkslöst liv.

Mannen i mitt lokala Spätkauf kände just igen mig som den svenska tjejen. När det händer, då vet man var man bor.

Slipper skörbjugg.

Jag måste bara deklarera min kärlek till den turkiska marknaden. Jag gick dit för att köpa tomat och paprika, och kanske lite frukt. Jag kommer hem med tomater, paprikor, clementiner, avocados, mangos och ett granatäpple. Jag har spenderat ungefär 5€. Alltså mindre än 50 kr.

Två veckor in.

I lördags gick jag, Marie och Helena på Berlinische Galerie på dagen. De hade en fotoutställning just nu, men jag var tyvärr inte så imponerad. Efter att ha läst No Lifeguard on Duty (snälla, googla inte författaren, det blir så pinsamt då) har jag förstått att fotografi en gång i tiden var en riktig konst, innan autofokus och photoshop kom. Autofokus och photoshop har naturligtvis utvecklat fotografins konstmöjligheter något enormt, det är inte så jag menar! Men det gör tyvärr att enkla, om än snygga, porträttbilder blir lite intetsägande och tråkiga för mig, då jag har vänner som kan ta lika bra bilder. Fotografi för mig måste vara något mer, nu för tiden. Det är dessutom svårt att ta till sig en massa foton utan att få något sammanhang eller en innebörd; jag behöver något att relatera till. Jag hittade ingen broschyr med texter om bilderna; alltså inget att relatera till.
Marie och Helena åkte sedan för att äta tacos tillsammans, men jag avböjde för att spara pengar. Istället åkte jag hem och tillagade ett av mina hittade tomatpuré-recept - gulaschsoppa. Eftersom kött är dyrt och jag hade linser tillgängligt så blev den vegetarisk. Och extremt god! Jag äger.
På kvällen sedan var det överraskningsfödelsedagsfest för Mia. Det var väldigt kul, och jag träffade mycket nya människor. Framåt 2-3 någon gång kände jag att jag ville röra mig hemåt, och eftersom Linus skulle åt samma håll gick vi tillsammans. Extremt skönt att inte bo så långt bort från allt längre! Det tog mig kanske 10-15 minuter att komma hem.
Dagen efter tillbringades först med Linus och Veronica Mars. Efter att ha upptäckt ett sms från Carolina om att hon låg inlagd på sjukhus skippade vi idén vi hade haft om att gå på en tysk tjejs, Julias, handbollsmatch och åkte till henne istället. Jag tog med mitt Nintendo DS och en bok, och Linus tog, som alltid, med sig sina tärningar och en kortlek. Jenny kom också efter en stund (en längre stund på grund av dålig vägbeskrivning), och tillsammans pratade vi och spelade spel. Efter ytterligare en stund kom Jennys tyska vän Max, som har bott i Sverige och pratar väldigt bra svenska.
På väg hem svängde jag förbi Hannibal för att se när jag skulle jobba i veckan; efter att ha provjobbat lite till blev jag inskriven på dagen efter klockan sju.
Så igår då: jag tillbringade dagen med att tvätta, städa (inklusive dammtorkning och -sugning) mitt rum och åka till banken för att fixa växel för jobbet. Det gjorde de inte på banken, då de inte var min bank, så jag fick åka vidare till Alexanderplatz och en Wechselstube. Väl fixat så åkte jag hem och gjorde potatisklyftor, morotsstänger och lök i ugn, med fetaost ovanpå. Jag äger, igen.
Lagom tills jag var färdigäten så åkte jag till jobbet! Väl där fick de leta upp en servitörsväska och en -portmonä åt mig, vilket uppenbarligen var väldigt mycket lättare sagt en gjort. Sedan var det bara att sätta igång! Vid ett tillfälle trodde jag att jag skulle gå under och undrade i mitt stressade sinne om jag var galen. Som tur var så gick det över. Kai (servitör) och Askar (bartender/Justin Timberlake-look-alike) var snälla och hjälpsamma, och jag jobbade tillsammans med Askar till stängningsdags, vid två. Därefter blev jag erbjuden att hänga med på klubb, och först tänkte jag att det kunde vara bra för mitt sociala liv, men när vi gått ett tag kände jag att jag verkligen inte orkade, så jag lämnade gruppen och drog hem istället.
Idag har jag ännu inte åstadkommit så mycket mer än frukost, men senare ska jag till banken och betala hyra, samt svänga förbi Marie och hänga lite och hämta mina saker därifrån. Och så ska jag ju till den turkiska marknaden med, såklart! Svårt att laga mat utan grönsaker och rotfrukter. Eller kanske inte; fråga amerikanarna.
Två veckor in, och allting känns mycket bättre än när jag kom hit. Då var allt så ovisst, men nu är det mer konkret. Med jobb och boende som trygghet är allting mycket göttare.

Möbelcheck, kompishäng och pappersfix.

Det är väldigt svårt att gå upp på morgonen när man inte har något att gå upp till. Jag vaknade egentligen vid tjugo i tio idag, men fann ingen mening i att gå upp så tidigt och somnade därför om. Det har varit så under veckan. Det är för skönt att sova!
I torsdags träffade jag Oliver och Gabriella på Hermannstraße; Gabriellas vän och kollega på WMF (stället som säljer alla onödiga köksprylar du inte alls behöver till ett fruktansvärt orimligt pris, om jag förstått saken rätt) ska nämligen flytta ifrån staden och säljer därmed en massa möbler. Gabriella och Oliver köpte en liten byrå, men jag hittade inget speciellt. Dock stannade vi och pratade länge, vilket var väldigt trevligt.
Med gemensamma ansträngningar fraktade vi sedan den lilla byrån, som plötsligt verkade mycket större och otympligare, till deras lägenhet. Helena kom också, och O&G (för långa namn för att skriva ut bägge hela tiden) bjöd på Pfannkuchen/Berliner, dvs syltmunkar, och kaffe. Efter fikat lagade vi mat, och efter gemensam måltid åkte vi sedan till Ung i Berlin, där det blev bak och en omgång av något Sverige-spel.
Efteråt åkte jag hem och fixade kontraktet med Conrad och Lenno, vilket resulterade i att jag gick upp löjligt tidigt fredag morgon för att gå till Bürgeramt; någon myndighet där jag fick anmäla att jag bor här, och fixa det papper som behövs för att jag ska få arbeta här. Så nu är det fixat med!
På fredagkvällen åkte jag, Marie och Jenny till Helena i Friedrichshain. Vi pratade mest, men spelade även ett annat Sverige-spel som Marie fått i julklapp, och drack ett väldigt gott te.
Vi åkte därifrån ganska tidigt, och jag, Jenny och Marie sammanstrålade med Linus på Kottbusser Tor och gick till Kreuzburger. Vi spelade lite till och sedan åkte jag hem till vad jag trodde du skulle vara en lite ensam natt; icke då! När jag kommer hem är Conrad fortfarande vaken och tittar på Glee, då han fått låna den första säsongen från mig, så jag slår mig ner i fåtöljen jämte hans och tillsammans tittar vi på Glee till klockan tre på natten. Väldigt mycket bättre än att åka hem och ensam titta på P.S. I Love You, som min plan annars var.

Bilduppdatering!

Tidningsläsning för att hitta jobb; blev korsordslösning av hela grejen.

Söndagspromenad på Tempelhof.

Tvätten luktar rent och ser ren ut - alltså är den ren! Så är det bara. Nu hänger den på ett tvättställ i mitt rum, som ni kan se på bilden av mitt rum (eller det kunde ni visst inte, jag vinklade kameran så ni slapp det). Ja, det är lite stökigt. Deal with it! Som ni ser har jag också fått in en bänk; den kom med det nya köksbordet, men det finns liksom inte riktigt plats för den i köket. När ni en dag får en bild på köket kommer ni att förstå grejen.
Sedan jag skrev sist har jag promenerat med stackars Marie, vars au pair-barn ibland lever rövare så att jag inte förstår hur hon klarar sig. Faktum är att jag sitter och väntar på henne nu med; vi ska inviga mina Glee-boxar. Glee har bara precis börjat gå i Tyskland, så Conrad och Lenno tittade på pilot-avsnittet i söndags. På tyska! Om jag inte jobbar nästa måndag klockan 20:15 ska jag banne mig se det då!

Mitt rum!

Jag har även gjort framsteg i min matlagning; jag improviserade fram en pastasallad med lättstekta morötter- och paprikaskivor, feta och en dressing av olja, vitlök, italienska kryddor (den bästa blandningen!) och lite tomatpuré. Jag är ett geni! Så gött var det. Om ni undrar över tomatpurén så var det för att jag trodde jag köpt två stora burkar passerade tomater: ack nej, det var två stora burkar tomatpuré. Så nu måste den gå åt! Recepttips mottages gärna.

Olästa böcker, Glee-boxar, julklappsskiva och tyskt lexikon.

Det finns inga räta vinklar i Berlin.

Alla vägar leder till Rom. I Berlin leder alla vägar åt helt fel håll gentemot vad man tror. Om den börjar rätt ut från en gata åt vad man tror är rätt håll så förväntar man ju sig att snart hitta något som är rätt. När det sedan visat sig att man tagit fel på norr och söder och alltså gått väster ut istället för öster ut så tänker man att man kan bara vända runt två hörn och ta den gatan tillbaka; ack nej, för den pekar åt fel håll. Förstår ni vad jag menar? Nej, jag kanske är lite virrig. Vad jag menar att säga är att kvarteren inte är fyrkantiga block, såsom man är van vid hemifrån, utan de kan vara trekantiga, konformade så att man, om man går på fel gata, hamnar helt fel. Det är lite kul, när man har tid till det.
Över till de faktiska nyheterna! Jag har ett jobb! Jag är, från och med nästa vecka, servitris på Hannibal, ett cafe/en restaurang/en bar i Kreuzberg, längs med en av mina favoritgator i Berlin, precis i närheten av Görlitzer Bahnhof. Jag var förbi där igår på dagen och såg att de sökte servitris, lämnade ett CV, fick prata med chefen och fick en tid att provjobba några timmar på kvällen sedan. Nervös ringde jag Linus, vi gick till turkiska marknaden och jag inhandlade frukt och grönsaker för en spottstyver och åkte sedan hem till mig och lagade mat. Nervöst åkte jag sedan tillbaka till Hannibal. Det gick över förväntan! Alla var snälla och hjälpsamma och verkade nöjda med min prestation. Jag fick kanske be folk att repetera sig några gånger för mycket, men så är det väl.
Efteråt åkte jag till Jenny, vi drack te och tittade på det senaste How I Met Your Mother-avsnittet. Sedan fick jag sova där, för jag var dödstrött. Huvudet blir lite kört av servitrisarbete på ett språk som inte är ens modersmål! Lite ont i höfterna med, då jag gått mycket de senaste dagarna, och det var ju ett tag sedan. I morse åkte jag från Jenny till Café Retro, där jag i höstas snackat lite med servitrisen Rianne där. Hon kommer från Nederländerna, och har också gått på Prolog. Vi pratade massor och hon lugnade mig gällande min nervositet att jobba på ett språk annat än mitt egna; hon sade att om man jobbar med tyskar så lär man sig snabbt. Det var lugnande!
När jag skulle åka hem tog jag för första gången U-bahn till min närmsta station Karl Marx-straße. Jag tittade på en karta, trodde jag hade koll och gick åt ett håll. Tills jag kom fram till Hermannstraße. Det ligger västerut från där jag bor. Ojdå. Men jag hittade en sådan där billighetsaffär! Jag passade på att köpa ett billigt stycke tyg, häftstift och säkerhetsnålar - et voilà! Så har jag en anslagstavla, utan att behöva lämna alltför många märken i väggen. När jag så småningom kom hem startade jag en tvätt; jag tror jag kan ha gjort fel gällande facken för tvättmedel och sköljmedel. Woops. Nåja, det får väl räknas som fel man får göra när man nyss flyttat hemifrån. Nu ska jag fixa i ordning mitt rum lite mer! Senare idag kan ni nog få lite bilder. I morgon får jag följa med Gabriella och Oliver, två personer jag träffat genom Ung i Berlin, till en arbetskamrat till Gabriella som ska flytta från stan och därmed ger bort/säljer möbler och dylikt billigt. Om jag då kan hitta ett fraktbart skåp så kommer jag ha skåp, madrass och bord (då jag fick det gamla köksbordet att ha i mitt rum när Lenno och Conrad köpt ett nytt)!

Arbetsintervjun från helvetet.

Jag gick aldrig ut i fredags, jag stannade inne och tittade på Revolutionary Road och Forgetting Sarah Marshall. I lördags, efter att ha blivit sparkad på av en alkis, gick jag dock för att träffa Lizzy, en amerikan som jag träffat i höstas, för att spela Maffia med henne och några av hennes vänner. Vi gjorde pannkakor och spelade maffia till sent på natten. Det var fint!
På söndagar är allt stängt i Berlin, så då kan man inte söka några jobb. Vi hade pannkaksfrukost och gick en söndagspromenad till den nedlagda flygplatsen Tempelhof. Någon gång ska ni få lite bilder också.
På kvällen flyttade jag sedan in i mitt nya hem; en lägenhet som jag delar med två tyskar, Conrad och Lenno. Vi drack varsitt glas vin, de åt, vi pratade och sedan tittade vi på the International tillsammans. Väldigt trevligt! Sedan gick jag och lade mig och var lite smått nervös för arbetsintervjun.
Arbetsintervjun idag alltså. Jag kommer dit, får vänta lite för att jag är tidig, får vänta ännu mer för att det är mycket folk, får sedan prata med arbetsledaren i två minuter innan hon säger att jag pratar för dålig tyska. Kul. Hon försökte dessutom säga det på ett vänligt och urskuldande sätt, vilket bara gjorde att det kändes nedvärderande.
Så efter att ha kilat förbi Linus och blivit bjuden på en kopp te medan han och Jenny åt frukost åkte jag till Prenzlauer Berg och sökte jobb på ett bageri där Maria, en tjej från Ung i Berlin, arbetar, och sagt att de sökt folk. Det blir ju sjukt opraktiskt om jag får jobb där, men då har jag i alla fall ett jobb. Sedan dess har jag vandrat runt i mitt område och försökt hitta en bankomat, sökt jobb på en bar och ätit en tallrik müsli (för det första jag gjorde efter duschen i morse var att gå till Lidl och handla frukost). Nu är jag trött och tjurig och måste hitta en bankomat så jag kan köpa basvaror, så som pasta och ris.

Internet hackar, om ni bara får ett halv inlägg.

Jag har ett rum! Jag flyttar in på söndag. Yay!
Idag var jag och Linus och köpte en madrass till mig, så jag åtminstone skulle ha det i mitt rum. Annars har dagen tillbringats med huvudvärk och jobbsök. Jag sökte några av jobben i Zitty, tidningen Astrid tipsade mig om, bland annat ett på Hard Rock Café. Det kanske låter löjligt, men det känns som om det skulle kunna funka! Det skulle nog vara likt jobbet jag hade i somras, och eftersom det är ett turistigt ställe skulle jag få nyttja min engelska samtidigt som jag utvecklade min tyska.
Annars tipsade en tjej på Ung i Berlin mig igår om bageriet där hon jobbar, i Prenzlauer Berg, och att de söker folk, och att hon har hankat sig fram på sina tyskkunskaper där, så det skulle kunna funka med!
Ikväll sitter jag ensam på Linus rum, då han är på jobbet och jag inte orkade gå ut. Kanske ska göra det senare ändå, Jenny och Marie skulle träffas och ta någon öl. Jag är ganska opepp. Trött och vill inte göra en eventuell sjukdom värre, samt slösa pengar. Jag får väl se.

"Hallo! Ich suche eine Arbeit, suchen Sie vielleicht jemand?"

Jag har en jobbintervju! På måndag! Klockan elva! Det är på ett café/bageri som heter Brezel Company här i Neukölln. Jag var bara förbi där igår och lämnade ett CV, och idag ringde en kvinna. Jag suger på tyska över telefonen, så det blev nog ett dåligt första intryck, men jag kan förhoppningsvis charma bort det på måndag.
Jag har inte hört något om rummet än, men bara knappt halva dagen har ju gått, så.
Dagen började tidigt, då jag mötte Marie utanför hennes au pair-barns dagis vid tio-tiden och vi tillsammans vandrade till hennes lägenhet, med ett stopp för att köpa yoghurt och en tidning. Sedan gick vi till henne och fördjupade oss i kaffe och tidningar, i ett försök att hitta mig ett jobb. Tyvärr hittade vi inga jobbannonser, men vi hade en trevlig stund med tidningsläsning och jag försökte desperat lösa ett korsord på tyska. Det gick faktiskt över förväntan! Fast det innebär ju kanske 5-6 ord, men ändå.
Nu har jag köpt en tidning som Astrid, Maries au pair-mamma, tipsade om hade mer ungdomliga jobbannonser, och ska söka jobb i två videobutiker över nätet. Go me!

Ett tappert försök.

Sisådärja! Jag har idag träffat Conrad och Lenno som jag hittat på WG-gesucht om att få hyra ett rum i deras lägenhet. De verkade väldigt positiva, men de hade intervjuat sju stycken varav fem fortfarande var aktuella, så vi får väl se vad de säger. De skulle bestämma sig i morgon. Med lite tur har jag eget boende redan denna helgen! Det vore väldigt skönt. På väg tillbaka till Linus gick jag in på varje bar och café som såg trevligt ut och frågade om de sökte någon mer. De flesta verkade mycket skeptiska, det är ju verkligen helt fel säsong, men jag fick lämna ifrån mig ett par, tre CV:n i alla fall. Det första stället jag frågade på var en gaming-butik, men de behövde ingen. Rackarns! Nej, vi får väl se hur det går. Jakten fortsätter i morgon! Nu blir det Veronica Mars med Linus och Jenny.

Nystart!

Tja, jag lär väl aldrig komma längre än sådär på hösten. Dåligt av mig. Nåväl!
Jag sitter nu på en madrass i Linus rum i Berlin. Idag ska jag försöka fixa mig ett eget rum, och jobb, och bankkort och... Okej, en sak i taget. Jag tänker börja med rum. Och jobb. Två saker i taget!
Linus och Marie mötte mig när jag kom fram klockan sex i morse, och hjälpte mig släpa alla mina saker. Finare människor finns ej att få! Vi tar oss långsamt, långsamt med U2:an och sedan snabbare med U8:an till Linus hållplats, Marie åker vidare till sin. Vi försöker att smyga oss tyst upp till lägenheten, där vi måste väcka stackars, sjuka Jenny för att få tag på extramadrassen, och sedan börjar pusslet med att få in tre människor, två madrasser och några väskor på det lilla golvutrymme som finns. Det löser sig, och så småningom somnar jag. Men nu är jag vaken och på nytt stressad över att jag måste ta tag i livet! Men för att kunna göra det måste jag duscha, äta och fylla på mobilen. Så jag ska väl börja med det.