Böcker, midsommar och... surprise, surprise! Roller derby.

Och så har det gått sådär lång tid igen. Jaja, ska försöka fatta mig kort.
Har tagit det ganska lugnt på sista tiden; orkar inte gå ut alltför mycket. Känner mest för att stanna inne och titta på film (eller ja, tv-serier blir det ju mest). Var hos Johnny förra torsdagen och hängde med honom och Boris, en italienare som jag även han träffat genom Jacopo (som kommer hit i morgon, tror jag bestämt, yihoo!). Vi hängde på Boris fantastiska rum med Tetris och Space Invaders på väggarna, och lagade en vegansk indisk curry, då deras lägenhetskamrat Frida är vegan.
Jag har jobbat en smula, nästan läst ut Ruhm av Kehlmann. De två böckerna jag tog denna månaden blev Metro 2033, en känd, rysk science fiction-bok som utspelar sig i Moskvas tunnelbana, då jorden därovan har för mycket strålning för att man ska kunna leva där (finns även som dataspel), samt Fahrenheit 451, en klassiker som jag ännu inte läst. Även den science fiction, faktiskt. Funderade även på Orwells 1984, så det blir väl en science fiction-sommar. Ska försöka ta tag i det där med att läsa mer igen, det har varit dåligt med det på sistone. Och plugga matte i IB-boken jag fått låna över sommaren (får låna Conrads miniräknare för tillfället). Och läsa derby-regler. Och så ligger jag efter med Levande Historia-tidningarna. Mycket läsande måste helt enkelt inplaneras. Tog tag i det lite idag, när jag satte mig i solen med matten och Levande Historia från februari.
Torsdagen före midsommar åkte jag efter jobbet till IKEA och införskaffade sill och Leksands-knäcke och andra förnödenheter. Sillen var tyvärr lite för slemmig, men ändå. Vitlökssillen var bättre än löksillen. Själva midsommar var vädret lite sisådär, såsom sig bör, och jag firade lite i Svenska Kyrkan med Marie och hennes syster Åsa som var på besök. Louise kom även dit med sin au pair-familj. Jag dansade till och med runt midsommarstången två (!) gånger. Det var oväntat pinsamt, jag brukar väl inte vara den som lider av pinsamheter riktigt, men kändes nödvändigt. Såg en gammal klasskamrat där, Julia Clausén, men hon försvann när det började regna, så vi hann inte prata. Oväntat ändå!
Dagen därpå, lördagen, var Christopher Street Day, alltså dagen för Pride. Jag och Linus mötte upp med Johan (aka Hajpojken) och några vänner till honom. Vi klättrade upp ovanpå en bank och såg hela paraden ovanifrån. Det var så fint! Derby-laget åkte med där; jag trodde jag inte skulle kunna, så därför var jag inte med. En annan gång, definitivt!
På kvällen mötte jag upp med Linus, Daniel, Dan(iel), Robert och Alex på en hemmafest här i närheten, och sedan drog vi alla utom Linus vidare till ett otroligt tomt Feeling Gloomy. Men jag och Dan, som är Susannes pojkvän, som är en kompis till Linus, dansade en del i alla fall. Jag såg till att vara hemma och i säng vid fem, för jag skulle gå upp klockan 10.
På söndagen gick jag upp tidigt och tog mig till loppmarknaden vid Arena här i Berlin för att införskaffa en ny cykel, då det skulle kosta mer att laga den gamla än att köpa en nya begagnad. Jag hittade en fin röd, som jag döpte till Röda Faran. Namnet visade sig vara förebådande, då den redan på väg till träningen gick sönder. Återvände efter träningen och de fixade den åt mig. Cyklade därefter till Mario och monterade loss lampor och ringklocka från den gamla cykeln till den nya; eller ja, Mario gjorde det. Jag hade kunnat, men han var nog något snabbare. Cykeln kan fortfarande inte rulla baklänges av okänd anledning (bakbromsproblem?), men strunt samma.

Träningen gick bra, jag ramlade inte under 40 in 10 (40 varv på 10 minuter). Eller i alla fall så kom jag upp igen utan att ha tappat andan. Tror dock jag missade ett eller två varv, men ändå. Dog nästan efteråt. Behöver dock ett par nya knäskydd, då Henrics gamla som jag tog med från Sverige är för stora och därmed gled när vi övade på att ramla igen. Min ena tränare, Bam Bule, vädjade till mig att jag skulle skaffa ett par andra, då hon själv sabbat sitt knä och nu inte kan träna ordentligt.

Har nu ett illblått vänsterknä.

Vi övade även på att hoppa, över koner och småsaker, för att förbereda oss för ifall någon skulle falla på banan eller så. Det var så fruktansvärt roligt! Jag kände mig även bra och säker på det redan från början; tricket är att ha fart.
Just nu har jag två inneboende igen: Gabriella och Oliver flyttar hem till Sverige tidigt i morgon bitti och sover sina sista två nätter hos mig, då de lämnat sin lägenhet. Det är så sorgligt att de åker; och det är bara fler som följer! Usch, jag försöker verkligen att inte tänka på det, men nu börjar allas hemfärder. Louise åker om ett par veckor, Marie ett par veckor efter det (förnekarochtänkerintepådet). I augusti åker även Paul. Sluta med det! Dumsnutar.
I kväll har jag varit på Bear City Roller Derbys föreningsmöte som de har efter A/B-lagets träning varannan tisdag. Jag brukar hata byråkrati, men detta var helt okej. Alla verkar så glada och vill bara ligans bästa. Jag och Linus pratar ju om att åka till alperna i vinter, men hur ska jag kunna lämna detta?! Jag gick tillsammans med Doro, som har kommit att bli min bästa derby-vän. Hon arbetar på Arena där de håller sina större bouts, som matcherna heter. Vi har förenats i vår derby-glädje och fan girlar (verb av substantivet fan girl) oss väldigt mycket. På fredag firar Citysin Pain och Lizzie sina födelsedagar tillsammans på en klubb och jag och Doro ska gå dit tillsammans.