Ung i Berlin var trevligt, fira Lizzy på Fuchs und Elster var häftigt, och på fredagen var det jobb som gällde, då en servitör fått sparken och någon behövde fylla hans position. Så fredag, lördag och söndag var jobb allesammans. Det var jobbigt, och jag blev lite förkyld, men jobbade ändå. Efter lördagens arbete gick jag, Ascan, Bruno, Sascha och min arbetskamrat Lisa ut, för det kan man göra klockan sex på morgonen i Berlin. Vi gick till en tecnoklubb som hette Misch eller Mix eller någonting sådant, och jag kom fram till att jag aldrig kommer att förstå mig på tecnomusik. En massa untz-untz utan någon känsla bakom, hur dansar man till det? Sascha sade dock att för någon som ogillade musiken så passade mitt dansande bra in. Tack?
Söndag arbetade jag, och även måndag och tisdag. Antagligen på grund av förkylningen i kombination med arbetsstress (jag vaknade upp lördag morgon med meningen: "två Mai Tais och bord 25 vill beställa" i huvudet) hade jag sömnproblem från och med fredagen. Måndag natt sov jag över hos Ascan, då jag kände en stark avsky mot att återigen lägga mig, sova fyra timmar och sedan ligga och vrida och vända mig på min egen madrass medan jag i drömmen försökte ta upp beställningar och hindra människor från att ta springnotor. Bara att ha någon i samma rum hjälpte något otroligt. Själva tisdagen, före jobbet, spenderades sedan med Ascan, Bruno och filmen the Machinist. Att bara ta det lite lugnt och hänga med schyssta människor verkar ha gjort susen, för på tisdagskvällen när jag arbetade så kändes allting lite lättare, trots att det då var femte dagen i rad jag arbetade.
Det var något av en gudagåva att vakna av mobilalarmet som ringde klockan ett på dagen på onsdagen, för det betydde att jag för ovanlighetens skull faktiskt hade sovit djupt och konstant i tio timmar. Det innebar dessutom att jag hade tre timmar på mig innan jag var tvungen att vara på Hannibal igen, för ett personalmöte. Jag unnade mig själv att ta det riktigt lugnt på morgonen och mötte sedan Ascan, Bruno och deras lägenhetskamrat Dominic för en snabb kopp kaffe före mötet. Mötet i sig gick i princip ut på att chefen berättade för oss vad han tyckte att vi gjorde fel, och att han ville att vi skulle göra mer. Här är jag tacksam för mina starka kollegor som sade ifrån ordentligt, för själv kunde jag inte formulera mig tillräckligt snabbt i de heta diskussionerna för att få en syl i vädret. Jag lyckades dock säga några saker, så jag är väl ganska nöjd. Jag fick beröm från chefen för min förmåga att ha uppsikt över rummet, och det i kombination med att Kai, alltså den andra bartendern, kvällen innan hade sagt att jag var den flitigaste av de nya servitriserna (det är tre eller fyra nya) gav mig något av en självkänsleboost. Efter mötet gick jag, Kim, Ires och Ascan till Bar 11 och snackade skit om chefen och det tyska skolsystemet (Ires hade nämligen problem med det). Det verkar som om alla som jobbar på Hannibal hatar stället; det är dåligt betalt och dåliga villkor. Själv känner jag väl lite att jag, som inte är flytande på tyska, inte har några andra möjligheter direkt, så jag kan bara tacka och ta emot.
Jag och Kim satt kvar längst, men sedan hade hon någon form av möte som jag inte riktigt förstod vad det var, så vi skiljdes åt och jag åkte till Jenny för att höra på henne och Hanna när de jammade. (Hanna bodde i Berlin i höstas, och är nu på besök.) Jag hann inte mycket mer än att dricka en kopp te innan vi skulle åka till en jazzklubb. Tyvärr var konserten där precis slut, och eftersom stället i övrigt inte riktigt kändes som vår grej så beslöt vi oss för att leta vidare. Jenny och Linus dumpade oss och åkte hem och sov, då Jenny skulle jobba tidigt dagen därpå. Kvar var jag, Hanna, Niels (en dansk som känner Hanna och Lizzy) och Lizzy som mött upp med oss. Vi irrade runt i säkert 45 minuter på jakt efter en trevlig, inte alltför dyr bar och hamnade till slut på Slumberland i närheten av IH Prolog, min gamla skola. Vi stannade länge, jag tror inte jag kom i säng för än klockan fyra eller så.
Under kvällen ringde chefen och frågade om jag kunde jobba dagen därpå, och jag var mesig och kunde inte säga nej. Jag är även inskriven i schemat på fredag. Vilket betyder att jag efter fredag kommer ha jobbat sju av de senaste åtta dagarna, och varit på Hannibal alla dessa dagar, då mötet var på en, för mig, "ledig" dag. Det ger mig i alla fall rätten att sluta ha dåligt samvete för att jag tagit ledigt på lördag; vi ska nämligen ha en liten inflyttningsfest då, jag, Lenno och Conrad. Jag hade tänkt spendera mina två lediga dagar, alltså onsdag och torsdag, med att fixa tyskt bankkonto och kanske köpa en garderob, men som läget är nu så kommer jag väl inte riktigt hinna göra någotdera. Jag får väl satsa på banken idag, och kanske garderob på lördag, om jag hinner.
torsdag 24 februari 2011
torsdag 17 februari 2011
Tacos, rullskridskoolyckan och bartenderhäng.
Fredag natt: jobb. Nattsömnen blev störd av drömmar om klockor som ringde och beställningar som behövde tas upp. På lördagen kom Jenny, Marie och Linus förbi, och vi hade en gemensam, supersmaskig tacoslunch. Därefter spelade vi Categories, innan jag körde iväg dem för att sova lite innan jag behövde jobba igen.
Lördag natt: jobb. När jag kom hem tidigt på söndagsmorgonen stod en ambulans parkerad utanför mitt fönster, så jag hade strobljusdisko i mitt rum. Som tur var så var det över när jag hade borstat tänderna och så, så jag kunde somna ostört. På söndagen tog jag mig samman, åkte till Mauerpark och införskaffade en ny cykel. Den är fin och blå och har en konstig växelspak på ramen, istället för på styret. Den har en fungerande dynamo, och idag införskaffade jag en ringklocka till den. Den är ännu namnlös, och kanske förblir så. Åtminstone tills jag helt kunnat släppa förlusten av Stella. Och om jag kan sluta fåna mig så kanske jag kan berätta vidare.
Från parken till Linus, från Linus till affären, från affären tillbaka till Linus och till ett desperat försök att slänga ihop en cheesecake med vad som visade sig vara keso och inte färskost, och, då vi glömt vanilj, kanel. Resultatet? Förvånansvärt gott! Marie och hennes syster Åsa kom, och med sig hade de en svensk ostkaka, samt en tysk Käsekuchen. Ni kanske känner temat lite nu. Till denna ostkakekväll kom även en kille jag träffat genom jobbet, Sascha. Det var väldigt trevligt, och mättande.
Måndag morgon vaknade jag, tittade ut på vädret och bestämde att det var en bra dag för rullskridskor. Jag smsade bartendern från jobbet, Ascan, som sagt att jag kunde höra av mig nästa gång jag skulle till Tempelhof, då han bor i närheten. Han tackade ja till promenadförslaget och skickade sin adress. Väl där fick jag hjälpa till att bära IKEA-förpackningar, då Ascans rumskamrat Bruno varit på IKEA. Som tack fick jag ta del av Daim-tårtan som införskaffats. Vi hängde lite, och lyckades övertala Bruno att hänga med till Tempelhof. Det var kallt där, men jag åkte lite fram och tillbaka och Ascan tog kort, bland annat de i detta inlägget. Vid ett tillfälle fastnade min vänstra rullskridsko i några sprickor, och jag föll. Tydligen ganska hårt, men också ganska snyggt. Vänsterknät tycks ha fått hela smällen, som ni såg på bilden från i tisdags. Jag har utvecklat en märklig fascination för det gigantiska blåmärket runt skrapmärkena, och längtar tills när det börjar skifta i grönt. Jag kommer se sjukt konstig ut!
Efteråt gick vi tillbaka till Ascan och Brunos lägenhet, och Ascan lagade mat åt oss alla tre, medan jag fick sitta med en kyld vinflaska mot mitt ganska svullna knä. Det hjälpte, och det var god mat. Efter ett tag skulle Ascan till jobbet och jag hem, så vi skiljdes åt. När jag kom hem åt jag tacos-rester, innan det var dags att möta Åsa, Marie, Oliver och Gabriella. Vi skulle ha en vänskaplig Alla hjärtans-dag öl. Vi gick till Hubertus lounge; tyvärr var källaren, som man kommer till genom en hemlig trappa bakom ett skåp, stängd. Men vi spelade Memory en stund, innan vi gick vidare till Hannibal, alltså där jag jobbar. De andra gick sedan därifrån vid tolv, då de skulle göra saker dagen därpå. Jag som inte skulle det satt kvar i baren och hängde med Ascan, samt den nya servitrisen Kim. Det blev så att jag stannade till stängningsdags, och sedan hängde med Ascan, Bruno och deras kompis Filip ut.
I tisdags satsade jag stenhårt på att faktiskt ta tag i städandet - och jag lyckades! Efter några slitsamma timmar och många avsnitt av Spanarna och P3 Kultur senare så var mitt rum, hallen och köket rena. Efter ett välförtjänt bad tog jag itu med blomkålen och broccolin jag hade kvar sedan förra veckans turkiska marknad. För att de inte skulle bli dåliga behövde jag göra något med dem. Resultatet blev extremt likt skolans grönsakssoppa; fullt ätbart, men kanske inte så njutbart. Med lite turkiskt bröd till, pedi, så slank det ner ändå.
Jag och Kim bytte skift när vi träffades på måndagen, vilket betydde att jag efter middagen åkte till Hannibal. Det var jag, Ascan och Elias, och det var en extremt lugn kväll fram till ungefär klockan halv ett, då det helt plötsligt kom ganska mycket folk. Det slutade med att jag och Ascan fick vara kvar till halv fyra, och då sade chefen att vi kunde gå, trots att det fortfarande var lite folk kvar. Den egentliga stängningstiden på vardagar är tre. Vi gick till Bar 11, baren längre ner på gatan, och tog en öl och pratade massor innan vi tog bussen till Hermannplatz, där vi skiljdes åt.
Igår var jag otroligt seg. Till slut tog jag mig i kragen och lyckades ta mig till Maria uppe i Prenzlauer Berg. Vi drack te och pratade och mös i hennes otroligt mysvänliga rum. Efter några timmar mötte vi upp med hennes kompis Viktor, och på vägen dit åt jag en gudomlig Döner Kebab. Eller så var det bara för att jag var hungrig. För första gången på några dagar gick jag och lade mig före klockan tolv på natten.
Idag har jag varit borta på köpcentret Neukölln Arcaden, för att skämma bort mig själv lite. Egentligen skulle jag ha köpt rullskridskoskydd, men jag hittade ingen sportaffär, så jag fick ge upp det. Istället köpte jag tre par örhängen och ett lila nagellack. På väg hem handlade jag mat och andra nödvändigheter, så som ett litermått, för det saknades här i hushållet. Ikväll ska jag till Ung i Berlin, och sedan iväg och fira Lizzy, amerikanskan jag nämnt tidigare, då hon fyller år idag.
 |
| Bruno och jag. |
Från parken till Linus, från Linus till affären, från affären tillbaka till Linus och till ett desperat försök att slänga ihop en cheesecake med vad som visade sig vara keso och inte färskost, och, då vi glömt vanilj, kanel. Resultatet? Förvånansvärt gott! Marie och hennes syster Åsa kom, och med sig hade de en svensk ostkaka, samt en tysk Käsekuchen. Ni kanske känner temat lite nu. Till denna ostkakekväll kom även en kille jag träffat genom jobbet, Sascha. Det var väldigt trevligt, och mättande.
Måndag morgon vaknade jag, tittade ut på vädret och bestämde att det var en bra dag för rullskridskor. Jag smsade bartendern från jobbet, Ascan, som sagt att jag kunde höra av mig nästa gång jag skulle till Tempelhof, då han bor i närheten. Han tackade ja till promenadförslaget och skickade sin adress. Väl där fick jag hjälpa till att bära IKEA-förpackningar, då Ascans rumskamrat Bruno varit på IKEA. Som tack fick jag ta del av Daim-tårtan som införskaffats. Vi hängde lite, och lyckades övertala Bruno att hänga med till Tempelhof. Det var kallt där, men jag åkte lite fram och tillbaka och Ascan tog kort, bland annat de i detta inlägget. Vid ett tillfälle fastnade min vänstra rullskridsko i några sprickor, och jag föll. Tydligen ganska hårt, men också ganska snyggt. Vänsterknät tycks ha fått hela smällen, som ni såg på bilden från i tisdags. Jag har utvecklat en märklig fascination för det gigantiska blåmärket runt skrapmärkena, och längtar tills när det börjar skifta i grönt. Jag kommer se sjukt konstig ut!Efteråt gick vi tillbaka till Ascan och Brunos lägenhet, och Ascan lagade mat åt oss alla tre, medan jag fick sitta med en kyld vinflaska mot mitt ganska svullna knä. Det hjälpte, och det var god mat. Efter ett tag skulle Ascan till jobbet och jag hem, så vi skiljdes åt. När jag kom hem åt jag tacos-rester, innan det var dags att möta Åsa, Marie, Oliver och Gabriella. Vi skulle ha en vänskaplig Alla hjärtans-dag öl. Vi gick till Hubertus lounge; tyvärr var källaren, som man kommer till genom en hemlig trappa bakom ett skåp, stängd. Men vi spelade Memory en stund, innan vi gick vidare till Hannibal, alltså där jag jobbar. De andra gick sedan därifrån vid tolv, då de skulle göra saker dagen därpå. Jag som inte skulle det satt kvar i baren och hängde med Ascan, samt den nya servitrisen Kim. Det blev så att jag stannade till stängningsdags, och sedan hängde med Ascan, Bruno och deras kompis Filip ut.
 |
| Tempelhof. |
Jag och Kim bytte skift när vi träffades på måndagen, vilket betydde att jag efter middagen åkte till Hannibal. Det var jag, Ascan och Elias, och det var en extremt lugn kväll fram till ungefär klockan halv ett, då det helt plötsligt kom ganska mycket folk. Det slutade med att jag och Ascan fick vara kvar till halv fyra, och då sade chefen att vi kunde gå, trots att det fortfarande var lite folk kvar. Den egentliga stängningstiden på vardagar är tre. Vi gick till Bar 11, baren längre ner på gatan, och tog en öl och pratade massor innan vi tog bussen till Hermannplatz, där vi skiljdes åt.
Igår var jag otroligt seg. Till slut tog jag mig i kragen och lyckades ta mig till Maria uppe i Prenzlauer Berg. Vi drack te och pratade och mös i hennes otroligt mysvänliga rum. Efter några timmar mötte vi upp med hennes kompis Viktor, och på vägen dit åt jag en gudomlig Döner Kebab. Eller så var det bara för att jag var hungrig. För första gången på några dagar gick jag och lade mig före klockan tolv på natten.
Idag har jag varit borta på köpcentret Neukölln Arcaden, för att skämma bort mig själv lite. Egentligen skulle jag ha köpt rullskridskoskydd, men jag hittade ingen sportaffär, så jag fick ge upp det. Istället köpte jag tre par örhängen och ett lila nagellack. På väg hem handlade jag mat och andra nödvändigheter, så som ett litermått, för det saknades här i hushållet. Ikväll ska jag till Ung i Berlin, och sedan iväg och fira Lizzy, amerikanskan jag nämnt tidigare, då hon fyller år idag.
tisdag 15 februari 2011
Härligt smärtsamt.
Det händer en massa trevliga saker hela tiden! Jag tänker inte skriva om det nu, för idag ska jag ha en duktig dag med tvätt och städning och sådant där. Men jag tänkte ge er en bild på min första sportskada sedan jag var 11 år gammal, ungefär.
fredag 11 februari 2011
Kreuzberget, jobb och en vilsen britt.
Jag blev mycket nöjd med min hårklippning, måste jag säga. Dock får ni ingen bild på det just nu. Min kamera har bestämt sig för att den har objektivfel, och för att datorn ska reagera på att jag har kopplat in iPhonen så måste den slås på med iPhonen inkopplad. Så allt får förbli bildlöst, precis som vanligt!
I tisdagskväll fick Conrad och Lenno reda på att de inte var bland de 99 bästa bidragen i tävlingen, så de hade en självömkningsfest. Jag och Linus tittade på Veronica Mars och the Social Network. Efter halva Social Network kom Louise och Jenny förbi med vin, så vi åt kakor och tittade på film och drack vin.
I onsdags träffades jag, Gabriella, Oliver, Linus och Marie för att luncha på toppen av Kreuzberg i Viktoriaparken. Kreuzberg är alltså både en stadsdel och ett berg, här syftar jag på berget. I solsken inmundigade vi lyckligt tre olika sorters pastasallader och Maries pizzabullar, då hon var den enda av oss med fantasti; eller tid i alla fall. Efter att mättnaden på både mat och utsikt infunnit sig gick vi ner till ett litet café och drack kaffe (Linus drack såklart te, för han är en märklig typ, som inte dricker kaffe). Arbetskamraten Gina ringde och frågade om jag kunde arbeta på kvällen, för Kai var sjuk, och jag sade ja.
Så på kvällen var det jobb som gällde; med Kai sjuk och Ascan i München så hade jag inga särskilt hga föväntningar. Men det visar sig att den andra bartendern, som även han, förvirrande nog, heter Kai, var riktigt trevlig, och den andra servitrisen var Sandra. Sandra jobbade jag med första gången jag provjobbade, och hon är riktigt snäll och hjälpsam. Framåt kvällen kom några vänner till mig förbi, och även om jag inte hade mycket tid att prata med dem så var det fint att ha dem där. Jag fick sluta vid tolv, och precis då kom det in en britt och frågade om vägen till Oranienstraße. Han var ensam och jag erbjöd honom att hänga med oss. Dock gick majoriteten av de andra strax därefter, men jag och Rob, som han hette, hängde med Dan (en annan britt som jag nämnt tidigare) och en tjej till till kptn, en bar längre österut. Efter en öl där gick vi till Monster Ronson's Ichiban Karaoke och hyrde ett bås för den sista timmen de hade öppet.
Dagen därpå, det vill säga i torsdags, möttes jag och Rob vid Café Marx och brunchade, innan vi tillsammans åkte till Alexanderplatz för att, i mitt fall, äntligen gå den där alternativa Berlin-turen som Marie rekommenderade redan i september. Den var otroligt intressant, men ganska lång, så när den avslutade på Tacheles gick vi till en irländsk pub i närheten och åt middag. Efter en idé om att träffas och se Black Swan senare skiljdes vi åt. Det blev dock ingen bio, för den gick så sent, men istället träffades vi ett gäng i närheten av där svenska kyrkan har sin verksamhet och gick på en liten jazzbar som Jenny kollat upp.
Idag har jag i princip bara gått upp och startat en tvätt och ätit frukost och lunch. Ikväll blir det jobb igen! Jag jobbar som Dolly Parton-sången: 9-5, bara det att det är 9-5 på natten och inte på dagen.
I tisdagskväll fick Conrad och Lenno reda på att de inte var bland de 99 bästa bidragen i tävlingen, så de hade en självömkningsfest. Jag och Linus tittade på Veronica Mars och the Social Network. Efter halva Social Network kom Louise och Jenny förbi med vin, så vi åt kakor och tittade på film och drack vin.
I onsdags träffades jag, Gabriella, Oliver, Linus och Marie för att luncha på toppen av Kreuzberg i Viktoriaparken. Kreuzberg är alltså både en stadsdel och ett berg, här syftar jag på berget. I solsken inmundigade vi lyckligt tre olika sorters pastasallader och Maries pizzabullar, då hon var den enda av oss med fantasti; eller tid i alla fall. Efter att mättnaden på både mat och utsikt infunnit sig gick vi ner till ett litet café och drack kaffe (Linus drack såklart te, för han är en märklig typ, som inte dricker kaffe). Arbetskamraten Gina ringde och frågade om jag kunde arbeta på kvällen, för Kai var sjuk, och jag sade ja.
Så på kvällen var det jobb som gällde; med Kai sjuk och Ascan i München så hade jag inga särskilt hga föväntningar. Men det visar sig att den andra bartendern, som även han, förvirrande nog, heter Kai, var riktigt trevlig, och den andra servitrisen var Sandra. Sandra jobbade jag med första gången jag provjobbade, och hon är riktigt snäll och hjälpsam. Framåt kvällen kom några vänner till mig förbi, och även om jag inte hade mycket tid att prata med dem så var det fint att ha dem där. Jag fick sluta vid tolv, och precis då kom det in en britt och frågade om vägen till Oranienstraße. Han var ensam och jag erbjöd honom att hänga med oss. Dock gick majoriteten av de andra strax därefter, men jag och Rob, som han hette, hängde med Dan (en annan britt som jag nämnt tidigare) och en tjej till till kptn, en bar längre österut. Efter en öl där gick vi till Monster Ronson's Ichiban Karaoke och hyrde ett bås för den sista timmen de hade öppet.
Dagen därpå, det vill säga i torsdags, möttes jag och Rob vid Café Marx och brunchade, innan vi tillsammans åkte till Alexanderplatz för att, i mitt fall, äntligen gå den där alternativa Berlin-turen som Marie rekommenderade redan i september. Den var otroligt intressant, men ganska lång, så när den avslutade på Tacheles gick vi till en irländsk pub i närheten och åt middag. Efter en idé om att träffas och se Black Swan senare skiljdes vi åt. Det blev dock ingen bio, för den gick så sent, men istället träffades vi ett gäng i närheten av där svenska kyrkan har sin verksamhet och gick på en liten jazzbar som Jenny kollat upp.
Idag har jag i princip bara gått upp och startat en tvätt och ätit frukost och lunch. Ikväll blir det jobb igen! Jag jobbar som Dolly Parton-sången: 9-5, bara det att det är 9-5 på natten och inte på dagen.
tisdag 8 februari 2011
Pfannkuchen och rullskridskor och trevligt sällskap.
Det blev inget Teufelsberg för mig i lördags, för en kille undrade om jag kunde ta hans pass på jobbet, och eftersom jag måste ha råd med en cykel till så svarade jag ja. Så i lördags var i princip vakna, göra mig i ordning och åka tillbaka till jobbet. Det var en helt stört stressig kväll, men det gick ändå. Efter tio timmars jobb utan fem minuter att sitta ner så orkade jag inte ta bussen direkt, utan satt och pratade med en arbetskamrat och en kompis till honom och drack Almdudler.
I söndags vaknade jag av att Linus ringde och föreslog brunch. På väg dit var jag tjurig, med ursäkten att jag inte hade ätit något på ungefär 22 timmar. Det blir så när man jobbar och sedan bara stupar i säng. Till slut ankom jag till cafét de satt på i Prenzlauer Berg och inmundigade där en gudomlig macka. Därefter tog vi, det vill säga Linus och brodern Josef, Marie och Jenny, oss till Mauerpark för att jag skulle kolla på en ny cykel. De kostade 65€ och jag orkade inte hålla på och pruta, så jag bara gav upp och vi var på väg ut från marknaden när jag såg dem. De fantastiska rullskridskorna. I min storlek. För 18€. Jag var tvungen att ha dem, så var det bara. Det är alltså dem ni fick en bild på i söndags. Från Mauerpark drog vi vidare till vad som skulle vara en stor loppmarknad här i Neukölln. Det var kanske tio bord. Efter tio minuter gick vi ut från huset igen, efter att jag snott en Belle and Sebastian-plansch åt Marie (inte från någon försäljare, utan från väggen; de är ju ändå slutsålda, så det behövs inga planscher för deras spelning längre - ja'nte bitter).
Jag åkte hem och tänkte sova lite, men det hände ju såklart inte. På kvällen spelade vi Maffia här i lägenheten, vilket var väldigt trevligt. Conrad och Lenno var också med.
I måndags vaknade jag till om inte sol, så åtminstone torr mark. Jag beslöt att det var dags att pröva rullskridskorna. Jag ringde Gabriella och Oliver, och erbjöd dem en promenad tvärs över den nedlagda flygplatsen Tempelhof. De var positivt inställda till idén och väl där var de positivt inställda till mina rullskridskor. Jag lyckades ta mig tvärs över parken på en av landningsbanorna utan att ramla en enda gång. Att jag sedan höll på att dö av min dåliga kondition är en annan sak. Och att jag såg ut som ett fån när jag försökte åka baklänges är en helt annan sak. För jag var lycklig. Efteråt åkte vi hem till dem och fikade på Pfannkuchen/Berliners/syltmunkar. Det var både gott och trevligt.
Vid sju var det jobb som gällde, och jag jobbade med två av mina favoritkollegor: Kai och Ascan. Det var förvånansvärt mycket drag för en måndagskväll mellan ungefär nio och halv tolv, men sedan slutade Kai och jag hade plötsligt bara fyra bord att ta hand om, som troppade av allt eftersom. Efter jobbet gick jag och Ascan till Bar 11, en bar som i princip aldrig har stängt, där jag, han och Kai var i lördagsmorgon efter fredagens jobb.
Idag har jag i princip bara gått upp och ätit frukost, och pratat lite på skype med Malin. Strax ska jag åka till Linus som ska klippa mig med hårtrimmern jag fått låna av Ascan. Fast först ska jag handla mat. (Rummet panikstädades ju nämligen lite snabbt i söndags före maffian kom.)
I söndags vaknade jag av att Linus ringde och föreslog brunch. På väg dit var jag tjurig, med ursäkten att jag inte hade ätit något på ungefär 22 timmar. Det blir så när man jobbar och sedan bara stupar i säng. Till slut ankom jag till cafét de satt på i Prenzlauer Berg och inmundigade där en gudomlig macka. Därefter tog vi, det vill säga Linus och brodern Josef, Marie och Jenny, oss till Mauerpark för att jag skulle kolla på en ny cykel. De kostade 65€ och jag orkade inte hålla på och pruta, så jag bara gav upp och vi var på väg ut från marknaden när jag såg dem. De fantastiska rullskridskorna. I min storlek. För 18€. Jag var tvungen att ha dem, så var det bara. Det är alltså dem ni fick en bild på i söndags. Från Mauerpark drog vi vidare till vad som skulle vara en stor loppmarknad här i Neukölln. Det var kanske tio bord. Efter tio minuter gick vi ut från huset igen, efter att jag snott en Belle and Sebastian-plansch åt Marie (inte från någon försäljare, utan från väggen; de är ju ändå slutsålda, så det behövs inga planscher för deras spelning längre - ja'nte bitter).
Jag åkte hem och tänkte sova lite, men det hände ju såklart inte. På kvällen spelade vi Maffia här i lägenheten, vilket var väldigt trevligt. Conrad och Lenno var också med.
I måndags vaknade jag till om inte sol, så åtminstone torr mark. Jag beslöt att det var dags att pröva rullskridskorna. Jag ringde Gabriella och Oliver, och erbjöd dem en promenad tvärs över den nedlagda flygplatsen Tempelhof. De var positivt inställda till idén och väl där var de positivt inställda till mina rullskridskor. Jag lyckades ta mig tvärs över parken på en av landningsbanorna utan att ramla en enda gång. Att jag sedan höll på att dö av min dåliga kondition är en annan sak. Och att jag såg ut som ett fån när jag försökte åka baklänges är en helt annan sak. För jag var lycklig. Efteråt åkte vi hem till dem och fikade på Pfannkuchen/Berliners/syltmunkar. Det var både gott och trevligt.
Vid sju var det jobb som gällde, och jag jobbade med två av mina favoritkollegor: Kai och Ascan. Det var förvånansvärt mycket drag för en måndagskväll mellan ungefär nio och halv tolv, men sedan slutade Kai och jag hade plötsligt bara fyra bord att ta hand om, som troppade av allt eftersom. Efter jobbet gick jag och Ascan till Bar 11, en bar som i princip aldrig har stängt, där jag, han och Kai var i lördagsmorgon efter fredagens jobb.
Idag har jag i princip bara gått upp och ätit frukost, och pratat lite på skype med Malin. Strax ska jag åka till Linus som ska klippa mig med hårtrimmern jag fått låna av Ascan. Fast först ska jag handla mat. (Rummet panikstädades ju nämligen lite snabbt i söndags före maffian kom.)
söndag 6 februari 2011
fredag 4 februari 2011
Jag använder olika tidstempus, för det tycker jag är ballt.
Ah! Nu har det gått för lång tid sedan jag skrev sist. Ska försöka fatta mig kort, för att både ni och jag ska orka med mig.
Jag, Frida och Olivia, samt deras hostel-kamrat Giles hade en trevlig, lång lunch och sedan en fyndlös second hand-runda. Efter att ha fikat på ett café med omatchande musik mötte vi upp med vänner och åt middag och spelade spel på den engelska bokhandeln.
På lördagen var jag oroad för att jag skulle jobba så länge, från nio till fyra, men det visade sig gå väldigt bra. Faktum var att efter några dagar av lite allmän tjurighet så gjorde jobbet mig på bra humör. Yay!
Efter på tok för få timmar sömn träffade jag återigen Frida, Olivia och Giles och vi spenderade några kalla timmar på Flohmarkt am Mauerpark. Efter en promenad till Kastanienallee och fish and chips-lunch, samt en lång fika på ett mysigt bageri, då Giles höll en lång utläggning om ekonomi, bestämde jag mig för att köpa cykeln jag sett på marknaden. Sagt och gjort; sedan cyklade jag hem henne, döpte henne till Stella och var glad och nöjd när jag ställde ner henne i källaren.
Dagen därpå träffar jag Frida och Olivia för lunch på en italiensk restaurang nära deras hostel, innan jag åker hemom, hämtar vad jag behöver och sedan cyklar till jobbet. Glad i hågen ställer jag Stella utanför och kliver in. På de kommande sju timmarna råkar jag ut för både en springnota och en cykelstöld. Dra åt fanders, tänker man inte alls då, utan många fler, mycket grövre ord.
Bitter vaknar jag på tisdagsmorgonen, och är inte alls sugen på att göra något alls, och särskilt inte jobba igen. Det var pinsamt nog med dagen innan, tyckte jag. Men ändå tar jag mig till jobbet, och bestämmer mig dessutom för att jag inte orkar vara tjurig och bitter mer över saker som hänt tidigare. Jag får tack och lov icke-rökarsidan på jobbet, och kvällen är lite långsam, så jag passar på att kolla mobilen, då Linus pratat om att komma förbi. Jag har några missade samtal från Conrad, en av mina lägenhetskompisar. De ska vara med i en kortfilmstävling och behöver en gangsterbrud och undrar om jag var intresserad. Oh yeah! På vägen hem får jag dessutom sällskap en bit, då bartendern Ascan bor åt samma håll.
Så dagen därpå går jag upp klockan sex, efter ungefär tre timmars sömn. Filminspelning är underhållande i början, men efter att ha spenderat morgonen med att gå ut och in ur samma bil blir man lite trött, så när de ställer i ordning ljus och så vidare i bion vi ska spela in på härnäst somnar jag några gånger, när jag inte behövdes. Efter en lunch med de andra är jag klar för dagen, och åker hem. Till illamående och magknip. Jag försöker ignorera det och åker till Marie och tittar på Glee. Nej, just det: somnar till Glee. Fina Marie låter mig sova. Vid nio är jag hemma igen, och då är inspelningarna på full gång hos oss, men jag går och lägger mig och sover till nio dagen därpå.
Efter ett bad åker jag åter till bion och spelar in det sista de behövde för filmen, och återvände sedan hem för att städa. Fast på grund av ont i magen och så, så blev det inte riktigt av. Jag lagade dock fiskpinnar och potatismos till lunch. Senare kom Linus förbi, vi tittade på Veronica Mars och åkte sedan tillsammans med Marie till Ung i Berlin, där vi gjorde lasagne. Eller ja, jag gjorde inte så mycket, för jag fick magknip och gick och satte mig. Men jag lyckades äta lite i alla fall! Efteråt åker vi till Heartbreaker igen, samma bar som jag, Linus och Marie var på förra veckan. Denna gången är det jag, Jenny, Linus, Marie, Petter, Gabriella och Oliver, och vi dricker lite öl och spelar en omgång tiotusen som Oliver vann med storslam.
I morse blev det återigen uppstigning relativt tidigt, då jag och Marie skulle till IKEA. Det gjorde vi också, så nu är jag en kudde rikare, samt ägarinna till kardemummaskorpor och Leksands-knäckebröd, samt en måttsats och en potatisskalare. I kväll ska jag jobba igen, men först blir det middag och kanske en powernap. Och dessutom borde jag verkligen städa mitt rum. Fast det kan jag göra i morgon. Fast i morgon ska vi på utflykt till Teufelsberg. Men jag kanske kan göra det på söndag. Fast då skulle jag på Flohmarkt här i Neukölln, och försöka hitta en ny cykel. Så kanske på måndag. Fast då lär jag nog jobba, om de tidigare veckorna har varit någon indikation. Men kanske... Och så vidare.
Jag, Frida och Olivia, samt deras hostel-kamrat Giles hade en trevlig, lång lunch och sedan en fyndlös second hand-runda. Efter att ha fikat på ett café med omatchande musik mötte vi upp med vänner och åt middag och spelade spel på den engelska bokhandeln.
På lördagen var jag oroad för att jag skulle jobba så länge, från nio till fyra, men det visade sig gå väldigt bra. Faktum var att efter några dagar av lite allmän tjurighet så gjorde jobbet mig på bra humör. Yay!
Efter på tok för få timmar sömn träffade jag återigen Frida, Olivia och Giles och vi spenderade några kalla timmar på Flohmarkt am Mauerpark. Efter en promenad till Kastanienallee och fish and chips-lunch, samt en lång fika på ett mysigt bageri, då Giles höll en lång utläggning om ekonomi, bestämde jag mig för att köpa cykeln jag sett på marknaden. Sagt och gjort; sedan cyklade jag hem henne, döpte henne till Stella och var glad och nöjd när jag ställde ner henne i källaren.
Dagen därpå träffar jag Frida och Olivia för lunch på en italiensk restaurang nära deras hostel, innan jag åker hemom, hämtar vad jag behöver och sedan cyklar till jobbet. Glad i hågen ställer jag Stella utanför och kliver in. På de kommande sju timmarna råkar jag ut för både en springnota och en cykelstöld. Dra åt fanders, tänker man inte alls då, utan många fler, mycket grövre ord.
Bitter vaknar jag på tisdagsmorgonen, och är inte alls sugen på att göra något alls, och särskilt inte jobba igen. Det var pinsamt nog med dagen innan, tyckte jag. Men ändå tar jag mig till jobbet, och bestämmer mig dessutom för att jag inte orkar vara tjurig och bitter mer över saker som hänt tidigare. Jag får tack och lov icke-rökarsidan på jobbet, och kvällen är lite långsam, så jag passar på att kolla mobilen, då Linus pratat om att komma förbi. Jag har några missade samtal från Conrad, en av mina lägenhetskompisar. De ska vara med i en kortfilmstävling och behöver en gangsterbrud och undrar om jag var intresserad. Oh yeah! På vägen hem får jag dessutom sällskap en bit, då bartendern Ascan bor åt samma håll.
Så dagen därpå går jag upp klockan sex, efter ungefär tre timmars sömn. Filminspelning är underhållande i början, men efter att ha spenderat morgonen med att gå ut och in ur samma bil blir man lite trött, så när de ställer i ordning ljus och så vidare i bion vi ska spela in på härnäst somnar jag några gånger, när jag inte behövdes. Efter en lunch med de andra är jag klar för dagen, och åker hem. Till illamående och magknip. Jag försöker ignorera det och åker till Marie och tittar på Glee. Nej, just det: somnar till Glee. Fina Marie låter mig sova. Vid nio är jag hemma igen, och då är inspelningarna på full gång hos oss, men jag går och lägger mig och sover till nio dagen därpå.
Efter ett bad åker jag åter till bion och spelar in det sista de behövde för filmen, och återvände sedan hem för att städa. Fast på grund av ont i magen och så, så blev det inte riktigt av. Jag lagade dock fiskpinnar och potatismos till lunch. Senare kom Linus förbi, vi tittade på Veronica Mars och åkte sedan tillsammans med Marie till Ung i Berlin, där vi gjorde lasagne. Eller ja, jag gjorde inte så mycket, för jag fick magknip och gick och satte mig. Men jag lyckades äta lite i alla fall! Efteråt åker vi till Heartbreaker igen, samma bar som jag, Linus och Marie var på förra veckan. Denna gången är det jag, Jenny, Linus, Marie, Petter, Gabriella och Oliver, och vi dricker lite öl och spelar en omgång tiotusen som Oliver vann med storslam.
I morse blev det återigen uppstigning relativt tidigt, då jag och Marie skulle till IKEA. Det gjorde vi också, så nu är jag en kudde rikare, samt ägarinna till kardemummaskorpor och Leksands-knäckebröd, samt en måttsats och en potatisskalare. I kväll ska jag jobba igen, men först blir det middag och kanske en powernap. Och dessutom borde jag verkligen städa mitt rum. Fast det kan jag göra i morgon. Fast i morgon ska vi på utflykt till Teufelsberg. Men jag kanske kan göra det på söndag. Fast då skulle jag på Flohmarkt här i Neukölln, och försöka hitta en ny cykel. Så kanske på måndag. Fast då lär jag nog jobba, om de tidigare veckorna har varit någon indikation. Men kanske... Och så vidare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)