Ett försök att komma ikapp.

Jag har blivit lite starstruck av att läsa Keith Richards Life, och kom på mig själv med att känna mig personligt träffad när han skrev "baby" till läsaren.
I övrigt var förra veckan kantad av att vara någon annanstans. Maria blev utslängd från en lägenhet och hade ingenstans att ta vägen, så mitt rum var fram tills idag fullt av en rödhårig skönhet och hennes saker.
Förra måndagen sov jag och Jenny över hos Marie. Det var fint och tjejigt och mysigt. Innan dess hade jag och Marie varit med Linus och norskan Gunn-Irja på en vinbar i Prenzlauer Berg. Man betalade 2€ för ett glas vin och höll sedan själv koll på den ungefära mängden glas med vin och betalade sedan lite vad man kände för när man gick.
Det var spännande när jag skulle gå på toa på vinbaren, för den låg nere i källaren, och jag hade en sådan brutal träningsvärk att jag aldrig trodde det skulle gå. Mina stackars vänner här nere har fått höra mycket om min träningsvärk, mina blåmärken (de stoltserar jag rätt mycket med) och mina sönderskrapade knän; man ska inte träna att falla rätt när man har för dåliga knäskydd.
På tisdag morgon var Jenny tvungen att sticka och repa, men jag och Marie gick tillsammans till turkiska marknaden och sedan gick jag den nu åh-så-välbekanta vägen längs med kanalen hem.
Jacopo är tillbaka! Tillfälligtvis, för att titta på lägenheter och umgås med oss! Vi gick på jazzbar i tisdags, när han kom. Det var mysigt.
På onsdagen träffade jag Mario och vi lagade mat tillsammans. Sedan bet jag ihop och gick på träningen, träningsvärk till trots. Det var tyvärr ingen träning på rullskridskor, utan cirkelträning specialgjord för oss derbytjejer, för att träna upp de muskler vi behöver. Det var som högstadiegympa, fast roligare, för alla var på en ungefär lika dålig nivå och hade lite samma inställning till det: jaja, det här är väl bra, och jaja, vi försöker väl, men det gör inget om vi inte lyckas. Den dagen jag lyckas klättra upp för en lian är dagen jag ramlar ner från sagda lian, av blotta förvåningen.
Efter cirkelträningen tittade vi (jag och Doro, tjejen från newbie-träningen som jag umgås mest med, då hon också närvarat vid bägge onsdagsträningarna och så) på när the travelling team tränade lite, och sedan snörade jag på mig de begagnade rullskridskorna som jag fått köpa av min newbie-medlem Gerd, för de var för stora för henne. Jag åkte ut till mitten av golvet, kände att den ena rullskridskon sattlite löst, och gick ner på ett knä för att dra åt den. ZACK. Sträcker en fruktansvärt obehaglig muskel, från någonstans av insidan på låret upp mot höftbenet. Får rådet att inte belasta den och massera den. Inte alls ett awkward ställe att behöva massera.
Så jag packade lite surmulet ihop mig och ringde Paul, för jag ville ändå hitta på något. Mötte upp med ett stort gäng hemma hos Tine (efter att på tunnelbanan ha blivit utfrågad på dejt av en kille från Honduras), men de flesta gick när jag kom. Vi hängde var ett gäng, och till sist tog jag och Mario bussen hemåt tillsammans.
Jag hängde även med Ascan och Bruno i torsdags. Vi tittade på en tysk film, Die fetten Jahre sind vorbei, promenerade lite och tittade sedan på en amerikansk film med Michael Cera, Youth in revolt. Bägge filmerna var bra, men skulle nog snarare rekommendera Die fetten Jahre sind vorbei, snarare än Youth in revolt. Lite mer substans, även om det var ett litet parti i mitten där den var lite tråkig. Med Daniel Brühl, han från Goodbye Lenin, för er som gillar den.
På torsdags mötte jag upp med Jacopo och kanadensaren Joel. Vi hängde utanför ett Spätkauf, för så häftiga är vi, och hälsade sedan på Linus på hans nya jobb som nattarbetare på ett vandrarhem. Där spelade vi Fußball/kicker/bordfotboll, flipper och biljard på världens minsta biljardbord (med undantag av det vi hade hemma när jag var liten, som var i Barbie-storlek).
På fredagsmorgonen träffade jag Marie och tillsammans åt vi frukost vid kanalen. Jordgubbar, bröd och... eh... Brotaufstrich? Påläggskräm. Allt inhandlat på turkiska marknaden, i alla fall. På kvällen drack jag mer öl än jag borde ha gjort, med tanke på att jag skulle jobba dagen därpå. Vi började hos Paul, gick vidare till en gaybar, lekte riddare med Marie och Tine och vandrade sedan hem genom natten med Marie och Mario, med senvägen över en kyrkogård där de bägge andra höll på att somna och jag bara var på helspänn efter zombies. Fick sova hos Mario, för Maria gick inte att få tag på, och hon hade min nyckel.
Jobbet gick bra i lördags ändå, öl till trots. Jag känner att jag har ett bra grepp om vad jag förväntas göra nu, och börjar därmed lära mig mer. Annett förklarade lite vad som fanns på datorn och sådant. Efteråt åkte jag direkt till klubben Feeling Gloomy som anordnas av en bekant, Robin, och hans brittiske vän Mike. Sist var det asnajs, denna gången var det i princip tomt när jag anlände. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag kom dit vid halv elva och saker i Berlin drar vanligtvis igång vid tidigast tolv. Men Tine var där i alla fall, som moraliskt stöd för Robin tror jag, så vi satt och pratade en del, samt dansade och lekte med några ballonger. Vi enades återigen om mitt motto på sistone: "Bah! Män!". Fast på tyska då: "Bah! Männer!". Så småningom kom fler folk vi kände, såsom Marie och Mario. Pubcrawlen jag varit på ett par gånger kom förbi med, med samma guide som sist. Han kände igen mig och vi snackade lite. Annars var det mest bara en massa dans. Jag, Mario och hans kompis Julia drog hemåt tillsammans och flummade hela vägen. Väldigt roligt!
På söndagen var det bara upp och iväg till träningen igen som gällde. Som tur var hade muskelsträckningen från i onsdags gått över. Mindre tur var att jag ådragit mig en ny i låret när jag lekte riddare med Marie och Tine. Ännu mindre tur var att jag, när jag höll på att tappa balansen vid ett tillfälle, sträckte på mig för snabbt och därmed sträckte högra delen av magen. Men träningen gick bra ändå! Vi lärde oss hur man bäst åker i the pack (sticky feet - om man inte lyfter fötterna från golvet kan man inte sparka eller fälla någon annan) och jag fick träningsvärk i rumpan.
Igår handlade jag och jobbade, och sedan var det inte mycket mer med det. Jag och Maria lagade lunch tillsammans, pannkakor! Det var trevligt. Idag stressade jag tidigt iväg till turkiska marknaden, kom hem, lagade en god tomatsås med linser och stressade iväg till jobbet. Bara för att anlända en timme för tidigt. Woops. Jaja. Satte mig under ett träd med Keith Richards och en iskaffe från Starbucks. Valde även ut månadens andra bok (får ju två i månaden): Ruhm, ein Roman in neun Geschichten av Daniel Kehlmann. Och för första gången känner jag mig indragen i en tysk bok! Jag är intresserad av vad som komma skall!
Och nu har jag återigen skrivit på tok för långt och ska nu sluta och gå och lägga mig.

Höjdpunkter förra veckan.

1. Roller derby
Det här är vad jag håller på med nu. Jag hade som sagt första träningen när Linus och Sebbe var här, och i onsdags förra veckan gick jag på min första "frivilliga" träning (som vi måste gå på minst tre gånger för att bli godkända i nybörjarkursen) för att repetera det vi lärt oss och vänja mig vid att rulla fram. Då hade man liksom inte riktigt någon tränare, utan det var mera åka runt på the track och öva vad man kände för. Framförallt t-stopp för mig; plogstoppet känner jag mig säkrare på. Vändstoppet... tja, det går ibland.
På lördagskvällen volontärarbetade jag på en match mellan Fantastic Fourteen och the Good, the Bad and the Gorgeous (alla är medlemmar i Berlin Bombshells, men de är så pass många att de har delat upp sig i två lag och kan köra matcher mot varandra). Jag sålde merchandise; ungefär två t-shirtar och två påsar med knappar. Blev själv väldigt lockad att köpa både en Berlin Bombshells-t-shirt och en badge med texten "talk derby to me".
Och så på söndagen var det riktig träning igen; fullt ös i tre timmar. Repetera stoppen, lite muskeluppbyggningsträning, men framför allt övade vi på att ramla rätt. Aj, när man visst inte hade tillräckligt bra knäskydd. De gled och de var inte tillräckligt bra vadderade, så nu har jag härliga sår som vätskar ur sig på knäna, samt många ömma punkter och blåmärken på mina smalben. Men det känns så rätt! Och gör så brutalt ont. Mina stackars vänner här har väl redan tröttnat på hur jag tjatar om den här sporten och klagar på min absurt intensiva träningsvärk. Men jag älskar det!
För er som vill få en mysig introduktion till roller derby rekommenderar jag starkt filmen Whip it med Ellen Page (Juno, Inception) och Drew Barrymore (både som skådespelerska och regissör).

2. Vänner
Före onsdagsträningen förra veckan satt jag och Mario vid kanalen på en filt och bara pratade; när det började regna satte vi oss istället under filten. Det var fint. Efter träningen mötte jag upp med honom, Paul och Alex och vi sprang även in i Bruno och några tjejkompisar till honom. Paul fotade massor när vi satt vid kanalen och har gjort en film av det, precis som han gjorde på Tines födelsedagsfest. Sedan delade jag och Mario på en pizza och jag råkade somna hemma hos honom och Alex för jag var dödstrött efter ett morgonskift och derbyträning.
På fredagen åkte jag efter jobbet hem till Paul och hängde med honom och hans lägenhetskamrater Basti och Johanna. Senare gick jag, Paul och Johanna ut tillsammans; vi trängde till exempel in oss i en fotoautomat och tog fantastiska bilder. Tyvärr har de fortfarande dem, men de lovade att de skulle scanna in dem och lägga ut dem på facebook så jag också skulle få dem.
I söndagskväll kom Marie hem! Det har varit tomt i Berlin utan henne. Efter en vecka i Sverige och en vecka i Stavanger är hon äntligen, äntligen, äntligen tillbaka här, i samma stad som mig. Vi träffades på kvällen och promenerade, min redan påbörjade träningsvärk till trots. Eftersom jag hade det tidiga skiftet på måndagen så var jag tvungen att gå hem rätt tidigt, men fick som tillfällig avskedsgåva en påse salt- & vinegar-chips. Omnomnom.

3. Böcker
Efter en väldigt intensiv första månad på jobbet då jag läste fem böcker har jag nu lugnat ner mig lite. Jag läste ut Freakonomics (betterbooktitles.com-titeln) förra veckan, en rolig statistikbok där de applicerat ekonomi på mer riktiga saker än bara nummer. Eller något sådant. Trots min hög med böcker här hemma så kände jag att njäh, och tog med mig Keith Richards självbiografi Life hem istället. Intressant, hitttills! Min chef sade att man blev lite trött efter en fjärdedel av boken. Men han skriver mer som om han för ett samtal (vilket han väl säkert gjort med den som hjälpt honom skriva boken) än att säga allting i precis kronologisk ordning.

Förra veckan.

Lyckades aldrig riktigt fånga dagen förra onsdagen, men det var okej. Tror jag behövde en lugn dag.
Torsdag morgon gick jag upp äckligt tidigt (04:30) och åkte till jobbet. Vid strax efter elva kom Linus och Sebbe ingåendes i butiken, och det blev attackkramande och allmän glädje. Jag slutade vid tolv och vi tog oss hem till mig (efter ett litet missöde med tunnelbanan) och efter dumpning av väskor och inhandlande av mat vandrade vi längs med kanalen och satte oss sedan vid den. Linus (alltså, han som bor här) anslöt sig också, och så satt vi vid floden och tittade på turistbåtar och drack öl. På kvällen chillade vi med Pocahontas, då jag skulle upp tidigt igen på fredagen.
Efter jobbet på fredagen möttes vi upp vid Alexanderplatz. Vi kollade på tv-tornet, åt lunch och kikade runt lite på Humana, utan att hitta något särskilt intressant. Sedan vandrade vi längs med Unter den Linden, och passerade bland annat Berliner Dom, Lustgarten, operan, torget där nazistiska studenter brände böcker, etc. Efter Brandenburger Tor och Förintelsemonumentet satt vi på Starbucks, innan vi drog hem. Pojkarna lagade middag, Jenny kom förbi och jag vilade, eftersom jag jobbat så tidigt. Efter middagen kom även Mario, och vi åkte tillsammans till Paul.
Vi skulle till ett Superheroes vs. Supervillains-party, men jag var den enda som var ball nog att klä ut mig (jag var Venom, fast lite mindre grotesk). Det visade ju sig vara synd för mig, eftersom partyt var halvlamt och spelade dålig musik, så vi drog vidare till ett annat. Men jag fortsatte att rocka Venom-outfiten, hela natten. Vi drog hem någon gång vid tre, och precis när U-bahn rullade in på stationen tappade jag min mobil och den flög i bitar; som tur är föll endast bakstycket ner på spåret. Nu är min mobil vackert gaffatejpad.
Lördagen var lite segstartad, men vi tog oss iväg till Checkpoint Charlie så småningom, och därifrån till ett sushiställe som Rihanne och Silvia och hennes pojkvän visade mig för ett par veckor sedan. Tyvärr är ju den sönderbombade kyrkan för tillfället insvept i byggnadsställningar, så det var inte mycket att se där. Efter att pojkarna införskaffat den alkohol de skulle ta med sig hem till Sverige åkte vi tillbaka hem till mig och tillbringade kvällen med Jenny och The Chronicles of Narnia: Prince Caspian. Jag somnade, de andra skrattade åt mina snarkningar. Jag var lite sjuk, okej?!
På söndagen var jag tvungen att gå upp ganska tidigt för min första roller derby-träning. Eller ja, jag trodde att jag var tvungen att göra det; sedan hade jag tagit fel på två timmar. Woops. Men jag hade lämnat pojkarna med instruktioner för hur de skulle ta sig till Mauerpark, så de kunde ju klara sig själva. Istället tittade jag på när den mer avancerade gruppen tränade.
När det väl var vår tur så var det en massa information, och sedan lite stoppträning. Men det var okej med mycket info! Det var intressant! Och stoppträningen var också givande; alla föll ungefär lika mycket, heh.
Efteråt anslöt jag mig till de andra (Linus, Sebbe, Linus, Jenny och Linus besökare Cinnika och My) i Mauerpark. När det började bli svalt gick vi och spelade biljard (jag ägde! Eh... inte.) och sedan var det dags att ta sig hem och skicka iväg Linus och Sebbe. Det var fint att ha dem här!

Heimweh.

Det här skrev jag egentligen igår morse,  men då låg blogger nere, så ni får det nu istället. Jag jobbar på inlägget för att sammanfatta den senaste veckan, det borde komma snart med.

Ibland tröttnar jag på det här, det kan jag inte förneka. Tröttnar på att vara i ett land där jag måste anstränga mig för att förstå vad folk säger, och själv låter som en förståndshandikappad fransyska när jag försöker prata. Jag kan tröttna på disken, matlagningen och det ostädade badrummet (konstigt nog tröttnar jag inte på tvätten). Jag kan tröttna på ensamheten; även om jag gör saker hela tiden, träffar människor hela tiden, så finns det ju ingen här som har känt mig längre än åtta månader. Och när jag pratar med någon hemifrån så vet de inte vilka människorna jag pratar om är, och vice versa. Ofta är jag därför väldigt tacksam för Marie; även om hon kanske inte umgåtts med de människor jag ibland pratar om, så vet hon oftast vilka de är. Det hjälper.
Det ska bli skönt att komma hem lite i juni. Komma ihåg varför jag flyttade därifrån, och döva saknaden lite. Jag saknar mina bröder och mina föräldrar och min hund. Jag saknar att inte behöva handla mat själv, som jag måste idag, och att få bråka med de jag bor med. Lite hänsynslöshet, som att lämna strumporna på golvet i köket; eller ännu värre, på köksbordet. Att få krypa ner i mammas och pappas säng, trots att man nu är på tok för stor för det, en lördagsmorgon, när det inte är någon stress, och bara klappa på Rufus och tvinga mamma och pappa att gå upp och göra frukost (även om det oftast är så att de är uppe och ute med hunden långt innan jag går upp). Jag saknar att titta på Disney-film med Emma, äta scones med Malin och bråka med Mikaela. Jag saknar spelkvällar med hela gänget, att retas med Björn och inte ha någon aning om vad Carl, Erik, och Danne snackar om. Att dela menande blickar ("Åh! Nördar!") med Kim, Zoof och Sofia. Att kicka Mannes besserwisser-ass i TP.
Allt detta vill jag göra när jag kommer hem de två första veckorna i juni.

En hårig kväll.

Jenny gjorde som vanligt ett strålande arbete med min utväxt, och hon godkände hårklippningen jag gjorde på henne. Första gången jag klippt någon med så långt hår!
Efteråt gick jag bort till AscanBrunoDerrickDomininique. Ascan har ju varit bortrest i evigheters evighet, så vi hade ju inte träffats på mer än tre veckor. Ett otroligt kärt återseende! Vi spelade kort, Ascans kompis Anja klippte honom och så lyssnade vi på musik.
Tidigt i morse (betoning på tidigt) kom Jenny hit igen, för de har ingen tvättmaskin där hon bor nu, så hon fick låna våran. Hon var tvungen att åka hem och fixa en grej, så jag gick och lade mig igen och har väl inte riktigt lyckats ta mig upp sedan dess. Snart.

Better Book Titles.

Mina händer luktar stålrengöring och avkalkningsmedel. Det blir så när man städar köket. Men med en avkalkad vattenkokare så slipper man de lätt hudliknande flagorna av kalk i teet. Yay! Jenny skulle ha kommit hit i morse; hon skulle blekt mitt hår och jag skulle klippt hennes, men det blev inte av, för det var knas med något i hennes lägenhet, så hon var tvungen att stanna kvar där. Så istället städade jag köket! Nu firar jag med salt- & vinäger-chips och ska snart duscha innan jag ska ta tag ytterligare lite mer i mitt liv och ge mig ut på bankärenden. Och köpa-tandskyddsärenden. Det måste man ha när man ska träna rollerderby. Första träningen på söndag. Galet exalterad! Måste bara låna träningsbyxor av någon innan dess, för jag glömde ta med några själv.
Så kan jag passa på att tipsa om denna sidan, som jag tyckte var lite rolig med: Better Book Titles.

Helg med jobb och bror och svägerska.

I fredags träffade jag Hannes och Carro i Friedrichshain, där vi drack kaffe och hängde vid Simon Dach Strasse. Sedan träffade vi Linda och en kompis till henne i en park i närheten och drack lite öl, innan vi mötte upp med Marck och gick på en release-fest i en hipster-affär där jag kände mig extremt malplacerad. Jenny mötte upp med oss på ett pizzaställe senare, och vi gick och drack öl i närheten av Hannibal.
Tine hörde av sig och bjöd med oss på fest, så jag och Jenny slet oss från sällskapet och gick dit, med löften om att mötas upp senare. Det var en trevlig fest, Mario och Paul var också där, samt några vänner till. Dock blev vi lovade en ännu trevligare fest i närheten. Jenny drog dock hem till mig, där hon skulle sova innan hon slutligen fick flytta in med sina nya Mitbewohners (tyskt ord med engelsk pluralform i svensk blogg) på lördagen. På vägen till den andra festen åts det glass och väl på festen dansades det i sanslösa mängder. Hannes, Carro och Linda anslöt sig också så småningom. Mario var en gentleman och följde mig hela vägen hem till dörren där jag fick ringa Jenny, som ju hade fått mina nycklar, så hon kunde släppa in mig.
Dagen därpå påbörjades på tok för tidigt med frukost med Louise och Jenny. Louise hade kommit med bil och tillsammans lastade vi in hennes grejer. Mitt golv är så tomt nu! När de åkt vidare för att hämta saker hos Linus så gick jag och lade mig igen.
Efter jobbet träffade jag Hannes, Carro och Linda igen. Vi gick till en bar där Linda känner ägaren och drack Hemingway Sours, men sedan var jag på tok för trött och åkte hem och gick och lade mig igen.
På söndagen jobbade jag, och åkte efter jobbet hem till Marck, där jag, Hannes och Carro tittade på Coco Chanel (den med Audrey Tatou). Långt över förväntan, tyckte jag! Sedan tog jag nattbussen hem och sooooooooov.
Idag sov jag länge, städade mitt rum, skypade med min bror som inte är i staden för tillfället, Henric, fick panik för att pappa sms:ade och berättade att idag var sista chansen att deklarera, hade problem med BankID, lyckades slutligen fixa BankID, träffade Hannes och Carro, gick runt i Neukölln, drack kaffe, visade dem min lägenhet, visade dem till bussen och sade adjö. Sedan kom Linus hit en sväng och vi lyssnade på musik och pratade, och nu sitter jag här och gör inget alls.
Även om det är väldigt trevligt så blir man väldigt trött av att ha besök nästan varje helg. Nu måste jag göra en massa saker innan Linus och Sebbe kommer på torsdag! Ta tag i livet, ett och två, hej och hå. (Jag är inte alls klämkäck.)