Det hundrade inlägget!

Det är sant! Jag sitter alltså nu och skriver det hundrade inlägget på denna bloggen. Jag försöker även komma på en passande reaktion på mitt hundra-inläggs-jubileum, men det verkar som om någon speciell reaktion uteblir. Så det får väl bli ett vanligt inlägg.
I lördags jobbade jag, återigen 16-02, men med kanske 10 minuters paus. Sådan lyx! Vid ett tillfälle trodde jag att jag skulle börja gråta för att jag var så brutalt trött. Med en sådan känsla skulle man ju kunna tro att jag så snart jag slutat drog hem för att sova: ack nej! Jag slog mig ned med Jenny, Linus och Marie som kom förbi för att fira av mig min sista dag på jobbet. Så fina vänner kan man ha! Kai frågade om jag ville ha något att dricka och jag beställde hans specialare som smakar som något godis jag inte tidigare kunnat definiera, men som Marie kom på var lite som melontuggummin. Gott i alla fall! Sascha anslöt sig också till oss, och han och jag satt sedan kvar till stängningen vid fyra. Därefter gick han, jag, Ascan och Kai ut för att fira av mig. Det blev en sen kväll, kan man säga, och vi var på bland annat Festsaal Kreuzberg, som jag tyckte väldigt mycket om och vill tillbaka till någon gång, och Roses, ett ställe jag tänkt besöka många gånger med rosa fluff på väggarna.

Jacopo, Linus, yours truly, Jenny, Joel och Ines.

Efter en extremt ekonomisk utekväll (om man slutar på ett jobb någonstans envisas människor med att bjuda på allting hela kvällen) väcks jag på söndagsmorgonen av ett samtal gällande den där picknicken i Wannsee. Egentligen är jag för trött för att orka, men när Jenny drar till med ett "bros before hoes" (jag sov hos Ascan) så pallrar jag mig ändå dit, oduschad och ofrukosterad. Jacopo stod och gjorde smörgåsar när jag kom, och sedan gjorde Jenny pannkakor och så tog vi (jag, Jenny, Jacopo, Marie, Linus och två vänner till Jacopo) S-bahn ut till Wannsee och satte oss vid sjön och njöt av solen och de 16 graderna. Vi (eller okej, Jacopo, ivrigt uppmuntrad av Jenny) gjorde upp en pytteliten, säkert förbjuden eld och försökte grilla marshmallows, samt tog en promenad längs med sjön en bit och fascinerades av fåglarna som matades, samt barnet som i princip kastade hela, hårda frallor PÅ fåglarna.

Jacopo (aka Fire King), Jenny (aka Eldhetserskan) och Linus (aka "DET BRINNER!").

Alla bilder är skamlöst stulna från Marie, då jag som sagt har en trasig kamera, och är extremt kass på att ladda in bilder från min telefon på datorn.
När det svalnat av tog vi S-Bahn hemåt. Jag följde med tillbaka till Jacopo och Linus, där vi gjorde en obscen mängd popcorn och slog oss ner för att titta på Goodbye Lenin, då varken jag eller Jacopo förr sett denna måste-se-film. Den var väl helt okej, men inte så fantastisk som jag förväntat mig, då alla hypat upp den något otroligt. Därefter satte vi på High Fidelity, men då somnade både jag och Jacopo. Sedan kom Jenny och jag cyklade hem genom mörkret på min cykel utan lyse, eftersom dynamon gått sönder.
I måndags arbetade jag tillsammans med Hanna det sena skiftet på Pocket Shop. Hanna är också svenska, och bor i Prenzlauer Berg. Det var väldigt trevligt, men också väldigt hjärnsprängande. Mycket information med vad man ska göra vid kassaslut och så. Därefter åkte jag direkt till Jenny och vi blonderade våra hår, som ni såg på bilden från häromdagen. Det blev sent, så jag sov över och på morgonen gick vi och köpte frukost och försökte sedan bleka Jennys hår en gång till. Det var dock motsträvigt.
På eftermiddagen var jag på tuskiska marknaden, och sedan träffade jag Ascan och Bruno för att dricka kaffe. Deras vän Chris kom förbi också (alla snygga tyska män tycks komma från München - och detta skriver jag mest för att se om Bruno översätter min blogg med Google Translate som han sade att han skulle försöka med någon gång (fast också för att det verkar sant)). Chris håller på att lära sig svenska, så han lärde Ascan mer svenska än den han brukar fejka (á la Swedish Chef "smörrebröd hördi bördi").
Därefter var det pastalagning hos Linus och Jacopo som gällde! De hade gjort pastadeg och när jag kom stod de och gjorde spenat-tortellini tillsammans med Marie och Linus bror Josef som var på besök. Resultatet blev delikat; det tycktes alla som kom till middagssammankomsten tycka. Jag övade vidare på min brittiska dialekt tillsammans med Johnny, en språkkursklasskamrat till Jacopo; en britt från Bradford. Jag tog mig dock hem relativt tidigt, då jag var tvungen att gå upp klockan fyra morgonen därpå.
Jag hade alltså det tidiga skiftet (start strax före 06.30) på Pocket Shop tillsammans med Annette, en snabbtalande tyska som även hon bor i Prenzlauer Berg. Hon visade mig vad det innebar att öppna affären, samt lärde mig en massa med kassan, varav det känns som om jag glömt hälften redan. Jag behövde inte vara kvar hela skiftet, för vanligtvis händer det inte så mycket på morgonen, så vid nio-tiden tog jag mig tillbaka in till staden för att anmäla mig till Krankenkasse - sjukförsäkra mig, alltså. Meck, meck, meck, tysk byråkrati på tyska, meck meck meck. Tråkigt, och jag är fortfarande inte sjukförsäkrad, för jag måste veta om jag är det hemma eller inte först.
Efter att ha mellanlandat hemma kort drog jag vidare för att träffa Bruno hemma hos honom. Vi drack kaffe och tittade på löjligt nördiga kaffefilmer. Sedan tittade vi på film, the Man from Earth, i Ascans rum medan Ascan försökte vara duktig. Det var en annorlunda, men riktigt bra, film, men jag somnade naturligtvis någonstans mitt i (men vaknade och såg slutet), eftersom jag gått upp så tidigt. På kvällen tog vi oss till Madame Claudes, och under lagnamnet Team Rocket (jag var Meowth) kom vi näst sist med 10 poäng i musikquizet. Därifrån gick vi till Hubertuslounge där jag och Bruno diskuterade grammatik, och Ascan passade på att lära sig mer svenska ord. ("Jag har vitlöks." Det var svårt att greppa att det skulle vara utan s på slutet.)
Idag vaknade jag väldigt sent, och efter att ha fått en tandborste slängd på mig av Ascan för att jag så ofta sover hos dem att jag lika gärna kan ha en där, samt frukosterat, tog jag mig hem och började städa. I morgon (okej, om 7 h och 45 min) kommer ju mamma och pappa! Jag har även besökt banken, samt suttit på Hannibal och läst i två timmar i väntan på att få ett papper från mina tyska chefer, men det visar sig att jag inte behövde det pappret. Jag skulle varit irriterad om det inte var för att jag suttit och läst i princip oavbrutet i två timmar, något jag knappt trodde var möjligt längre, samt fått gratis kaffe och middag. Sedan åkte jag hem och städade klart, tittade på tyska Top Model med Conrad och en kompis till honom och alldeles nyss sjöng jag och Conrad för Lenno, då det är hans födelsedag idag (alltså, den 18:e mars; klockan är ju efter tolv).
Nu ska jag sova, så jag är pigg och glad när jag möter mammsen och pappsen på flygplatsen tidigt i morgon bitti.