Pocket Shop!

Jag kan inte låta bli att älska vädret idag. Efter ett par veckor med sol (svala, men fantastiska) blåser idag moln i olika nyanser av grått över himlen, och på väg hem från Finanzamt (finansmyndigheten) föll glesa, tunga droppar. Men moln och regn till trots så märker man ljuset. Till skillnad från under vintern, så kan man faktiskt ana solen bakom molnen. Det är underbart! Och gör mig till någon form av outhärdligt käck livsnjutare.
Så måndag då: arbetsintervju på Pocket Shop ute på flygplatsen klockan 11. Jag gick upp tidigt, tog arbetsförmedlingens tips för jobbsök i Tyskland och strök min vita skjorta. Jag tog en buss med god marginal, ifall något skulle krångla, vilket resulterade i att jag kom fram 30 minuter före utsatt tid. Jag satte mig i solen utanför ingången och läste lite till i Mord im Orientexpress av Agatha Christie. Vid kvart i elva gick jag nervöst in och möttes genast av leenden och välkomnande handskakningar av chefen, Anne, och tjejen som jobbade just då, Riccarda. Anne tog med mig till Starbuckset på våningen ovanför och över en kopp kaffe pratade vi om jobbet och att jag verkligen inte behövde haft en vit skjorta på mig, för så är det inte på Pocket Shop, det är mer klä dig som du är. Och så pratade vi om musik: Rammstein, Miss Li, Moneybrother, Morrissey, the Smiths. Bästa arbetsintervjun jag någonsin varit på! Inte alls stelt, utan bara väldigt bekvämt.
Efteråt lämnade jag flygplatsen med gott hopp och ett löfte om att Anne skulle höra av sig på onsdagen. Jag åkte hem och tvättade och handlade och packade upp och var duktig. På kvällen kom Linus och vi tittade på Veronica Mars. Återigen infann sig dock den där lilla känslan av ensamhet som varit närvarande till och från under den senaste veckan. Jag räknar med att det går över när mamma och pappa kommer på besök nästa vecka!
På tisdagen hade jag mitt bankmöte, för att öppna ett konto. I kanske 45 minuter satt jag och fick berättat för mig på tyska hur det fungerar. Idag, när jag tänkte gå in på min internetbank, så gick det inte. Jag har en sexsiffrig och en fyrsiffrig kod. För att logga in på banken behöver jag en femsiffrig kod. Inte alls oändligt frustrerande. Så senare idag ska jag förbi där och fråga "ursäkta, va?".
Efter banken tog jag min cykel till Marie, för vi skulle baka semlor. Och det gjorde vi. Och de blev väldigt goda. Och det var väldigt fint att ha Marie för mig själv några timmar. Sedan kom även Linus och vi mumsade semlor och hade det trevligt, fram tills Marie var tvungen att börja arbeta igen. Då ringde jag Ascan, och vi köpte take-away-kaffe från ett bageri och satte oss i en park och njöt av solen. Sedan promenerade vi till floden och satte oss där och njöt av solen. Sedan gick vi till turkiska marknaden där Ascans inre kock (ja, han har arbetat som kock, så han har en inre kock) totalt tog över och han köpte en massa saker. Vi mötte upp med Dominique, en annan av Ascans rumskamrater, och tog oss tillsammans hem till deras lägenhet för matlagning och häng. Det blev trevligt häng med alla lägenhetens invånare (Ascan, Domi, Bruno och Derrick). Jag missade tyvärr en kväll på Soulcat med Jenny och Marie, vilket var synd.
I onsdags gick jag runt på törnen, vilket även påverkade mitt humör och gjorde mig lite nostalgisk och melankolisk. Till slut ringde jag Linus och fick åka hem till honom för att laga och äta lunch tillsammans. Väl där ringde Anne från Pocket Shop och frågade om jag ville provjobba: HECK YES! Jag, Linus och hans tillfälliga lägenhetskamrat Jacopo (hans egentliga lägenhetskamrat, Amer, är bortrest en månad) åt lunch och införskaffade sedan ingredienserna som behövde för muffins, samt bakade dem: double chocolate chip! Mjölk- och mörk choklad. Väldigt gott.
Onsdagkvällen spenderades med Marie, Linus, Jacopo, Linus kompis Susanne och hennes pojkvän som jag pinsamt nog glömt vad han hette, på en antagligen illegal filmvisning i en nedlagd klubb. Idén var ju fantastisk, men lokalen blev snabbt överfull och vi fick sitta på iskallt stengolv och hade den gamla bardisken i vägen för en fjärdedel av den uppspända skärmen. Dessutom var filmen ganska dålig, så vi gick efter ett tag. Efter felguidning av mig hamnade vi slutligen på Potsdamer Platz, och därifrån tog vi M41:an hem.
På torsdagen gick jag upp tidigt för att förbereda mig inför provjobbandet. Till lunch lagade jag hasselbackspotatis med ugnsbakade lökringar, morotsstavar och keso, vilket låter löjligt nyttigt men mest bara var extremt gott. Återigen tog jag rejäl marginal med åktiden och kom fram 25 min för tidigt. Provarbetandet var väldigt roligt, men också sjukt ansträngande. Det är jobbigt att lära sig allt från grunden igen! Och det är läskigt att fråga kunder om man kan hjälpa till eller rekommendera något, när jag faktiskt egentligen, knappt kan det, då jag var fullkomligt ny. Men man ska hälsa på alla som kommer in i butiken, och det kunde jag ju göra i alla fall!
Efter att ha provjobbat i fyra timmar var mitt huvud enormt, fyllt med information och tankar på hur katten man försöker förklara Millenium-trilogin för någon på tyska. Jag åkte direkt från jobbet till Ung i Berlin, med ett kort stopp förbi Zoologischer Garten för att byta från buss till U-bahn, samt införskaffa middag. Nudlar! Det är underbart med dessa små asiatisk-mat-take-away-restaurangerna ÖVERALLT. På Ung i Berlin var det sedan semlor som gällde, så för andra gången i mitt liv bakade jag semlor, från grunden (även om vi på Ung i Berlin är många som hjälps åt, så jag gjorde ju långt ifrån allt). Jag åkte hem rätt tidigt, för jag ville skypa med mamma och pappa och få reda på när de kommer och så (fredag morgon nästa vecka, yay!).
Så i morse gick jag då alltså åter till Bürgeramt för att fixa Lohnsteuerkarte. De skickade mig vidare till Finanzamt. Och sedan gick jag hem genom ett regn så glest att det knappt existerade. Och nu tänkte jag kanske sova lite mer, då jag vid 16 ska jobba på Hannibal igen. God morgon!