Ugh. Jag jobbade igår 16-02, utan paus. Kvällens enda höjdpunkt var en söt britt från Manchester som satt och läste To Kill A Mockingbird (även han, som tredje britt på lika många veckor, sade att jag låter som en äkta britt när jag pratar: SCORE!). Eller ja, okej, det var kanske inte riktigt sant. Det var rätt gött att säga till chefen att jag slutade med; eller kanske inte själva tillfället, utan att ha det gjort. Bartendern Kai var väldigt stödjande, och berättade att han själv tänkte sluta om två veckor (något jag redan visste, då Ascan sagt det), och att cheferna var Arschlöcher (slå upp om ni tycker ni behöver det).
Jag vaknade i morse av ett sms från Marie; en timme senare kom hon förbi och nyttjade min dator och mitt internet lite, då hennes är instabilt. Hon var tyvärr tvungen att dra ganska snart efter det, men vi kommer förhoppningsvis träffas i morgon och ha picknick ute i Wannsee. Vid fyra börjar mitt sista skift på Hannibal; nu ska jag fixa lunch och göra mig i ordning.
Åh, jag får Berlinlängtan av att läsa... Har nu spikat att det blir en termin på Humboldt för mig, men inte förrän nästa vår. Känner mig mycket otålig.
SvaraRaderaDu har ju ditt Berlin (ett skämt som aldrig blir gammalt)! Jag funderar på det med, men vill samtidigt inte fastna någonstans. Även om det så klart skulle finnas värre ställen att fastna på än Berlin.
SvaraRadera