All work and no play makes Julia a dull girl.

Ung i Berlin var trevligt, fira Lizzy på Fuchs und Elster var häftigt, och på fredagen var det jobb som gällde, då en servitör fått sparken och någon behövde fylla hans position. Så fredag, lördag och söndag var jobb allesammans. Det var jobbigt, och jag blev lite förkyld, men jobbade ändå. Efter lördagens arbete gick jag, Ascan, Bruno, Sascha och min arbetskamrat Lisa ut, för det kan man göra klockan sex på morgonen i Berlin. Vi gick till en tecnoklubb som hette Misch eller Mix eller någonting sådant, och jag kom fram till att jag aldrig kommer att förstå mig på tecnomusik. En massa untz-untz utan någon känsla bakom, hur dansar man till det? Sascha sade dock att för någon som ogillade musiken så passade mitt dansande bra in. Tack?
Söndag arbetade jag, och även måndag och tisdag. Antagligen på grund av förkylningen i kombination med arbetsstress (jag vaknade upp lördag morgon med meningen: "två Mai Tais och bord 25 vill beställa" i huvudet) hade jag sömnproblem från och med fredagen. Måndag natt sov jag över hos Ascan, då jag kände en stark avsky mot att återigen lägga mig, sova fyra timmar och sedan ligga och vrida och vända mig på min egen madrass medan jag i drömmen försökte ta upp beställningar och hindra människor från att ta springnotor. Bara att ha någon i samma rum hjälpte något otroligt. Själva tisdagen, före jobbet, spenderades sedan med Ascan, Bruno och filmen the Machinist. Att bara ta det lite lugnt och hänga med schyssta människor verkar ha gjort susen, för på tisdagskvällen när jag arbetade så kändes allting lite lättare, trots att det då var femte dagen i rad jag arbetade.
Det var något av en gudagåva att vakna av mobilalarmet som ringde klockan ett på dagen på onsdagen, för det betydde att jag för ovanlighetens skull faktiskt hade sovit djupt och konstant i tio timmar. Det innebar dessutom att jag hade tre timmar på mig innan jag var tvungen att vara på Hannibal igen, för ett personalmöte. Jag unnade mig själv att ta det riktigt lugnt på morgonen och mötte sedan Ascan, Bruno och deras lägenhetskamrat Dominic för en snabb kopp kaffe före mötet. Mötet i sig gick i princip ut på att chefen berättade för oss vad han tyckte att vi gjorde fel, och att han ville att vi skulle göra mer. Här är jag tacksam för mina starka kollegor som sade ifrån ordentligt, för själv kunde jag inte formulera mig tillräckligt snabbt i de heta diskussionerna för att få en syl i vädret. Jag lyckades dock säga några saker, så jag är väl ganska nöjd. Jag fick beröm från chefen för min förmåga att ha uppsikt över rummet, och det i kombination med att Kai, alltså den andra bartendern, kvällen innan hade sagt att jag var den flitigaste av de nya servitriserna (det är tre eller fyra nya) gav mig något av en självkänsleboost. Efter mötet gick jag, Kim, Ires och Ascan till Bar 11 och snackade skit om chefen och det tyska skolsystemet (Ires hade nämligen problem med det). Det verkar som om alla som jobbar på Hannibal hatar stället; det är dåligt betalt och dåliga villkor. Själv känner jag väl lite att jag, som inte är flytande på tyska, inte har några andra möjligheter direkt, så jag kan bara tacka och ta emot.
Jag och Kim satt kvar längst, men sedan hade hon någon form av möte som jag inte riktigt förstod vad det var, så vi skiljdes åt och jag åkte till Jenny för att höra på henne och Hanna när de jammade. (Hanna bodde i Berlin i höstas, och är nu på besök.) Jag hann inte mycket mer än att dricka en kopp te innan vi skulle åka till en jazzklubb. Tyvärr var konserten där precis slut, och eftersom stället i övrigt inte riktigt kändes som vår grej så beslöt vi oss för att leta vidare. Jenny och Linus dumpade oss och åkte hem och sov, då Jenny skulle jobba tidigt dagen därpå. Kvar var jag, Hanna, Niels (en dansk som känner Hanna och Lizzy) och Lizzy som mött upp med oss. Vi irrade runt i säkert 45 minuter på jakt efter en trevlig, inte alltför dyr bar och hamnade till slut på Slumberland i närheten av IH Prolog, min gamla skola. Vi stannade länge, jag tror inte jag kom i säng för än klockan fyra eller så.
Under kvällen ringde chefen och frågade om jag kunde jobba dagen därpå, och jag var mesig och kunde inte säga nej. Jag är även inskriven i schemat på fredag. Vilket betyder att jag efter fredag kommer ha jobbat sju av de senaste åtta dagarna, och varit på Hannibal alla dessa dagar, då mötet var på en, för mig, "ledig" dag. Det ger mig i alla fall rätten att sluta ha dåligt samvete för att jag tagit ledigt på lördag; vi ska nämligen ha en liten inflyttningsfest då, jag, Lenno och Conrad. Jag hade tänkt spendera mina två lediga dagar, alltså onsdag och torsdag, med att fixa tyskt bankkonto och kanske köpa en garderob, men som läget är nu så kommer jag väl inte riktigt hinna göra någotdera. Jag får väl satsa på banken idag, och kanske garderob på lördag, om jag hinner.