Tacos, rullskridskoolyckan och bartenderhäng.

Fredag natt: jobb. Nattsömnen blev störd av drömmar om klockor som ringde och beställningar som behövde tas upp. På lördagen kom Jenny, Marie och Linus förbi, och vi hade en gemensam, supersmaskig tacoslunch. Därefter spelade vi Categories, innan jag körde iväg dem för att sova lite innan jag behövde jobba igen.

Bruno och jag.

Lördag natt: jobb. När jag kom hem tidigt på söndagsmorgonen stod en ambulans parkerad utanför mitt fönster, så jag hade strobljusdisko i mitt rum. Som tur var så var det över när jag hade borstat tänderna och så, så jag kunde somna ostört. På söndagen tog jag mig samman, åkte till Mauerpark och införskaffade en ny cykel. Den är fin och blå och har en konstig växelspak på ramen, istället för på styret. Den har en fungerande dynamo, och idag införskaffade jag en ringklocka till den. Den är ännu namnlös, och kanske förblir så. Åtminstone tills jag helt kunnat släppa förlusten av Stella. Och om jag kan sluta fåna mig så kanske jag kan berätta vidare.
Från parken till Linus, från Linus till affären, från affären tillbaka till Linus och till ett desperat försök att slänga ihop en cheesecake med vad som visade sig vara keso och inte färskost, och, då vi glömt vanilj, kanel. Resultatet? Förvånansvärt gott! Marie och hennes syster Åsa kom, och med sig hade de en svensk ostkaka, samt en tysk Käsekuchen. Ni kanske känner temat lite nu. Till denna ostkakekväll kom även en kille jag träffat genom jobbet, Sascha. Det var väldigt trevligt, och mättande.
Måndag morgon vaknade jag, tittade ut på vädret och bestämde att det var en bra dag för rullskridskor. Jag smsade bartendern från jobbet, Ascan, som sagt att jag kunde höra av mig nästa gång jag skulle till Tempelhof, då han bor i närheten. Han tackade ja till promenadförslaget och skickade sin adress. Väl där fick jag hjälpa till att bära IKEA-förpackningar, då Ascans rumskamrat Bruno varit på IKEA. Som tack fick jag ta del av Daim-tårtan som införskaffats. Vi hängde lite, och lyckades övertala Bruno att hänga med till Tempelhof. Det var kallt där, men jag åkte lite fram och tillbaka och Ascan tog kort, bland annat de i detta inlägget. Vid ett tillfälle fastnade min vänstra rullskridsko i några sprickor, och jag föll. Tydligen ganska hårt, men också ganska snyggt. Vänsterknät tycks ha fått hela smällen, som ni såg på bilden från i tisdags. Jag har utvecklat en märklig fascination för det gigantiska blåmärket runt skrapmärkena, och längtar tills när det börjar skifta i grönt. Jag kommer se sjukt konstig ut!
Efteråt gick vi tillbaka till Ascan och Brunos lägenhet, och Ascan lagade mat åt oss alla tre, medan jag fick sitta med en kyld vinflaska mot mitt ganska svullna knä. Det hjälpte, och det var god mat. Efter ett tag skulle Ascan till jobbet och jag hem, så vi skiljdes åt. När jag kom hem åt jag tacos-rester, innan det var dags att möta Åsa, Marie, Oliver och Gabriella. Vi skulle ha en vänskaplig Alla hjärtans-dag öl. Vi gick till Hubertus lounge; tyvärr var källaren, som man kommer till genom en hemlig trappa bakom ett skåp, stängd. Men vi spelade Memory en stund, innan vi gick vidare till Hannibal, alltså där jag jobbar. De andra gick sedan därifrån vid tolv, då de skulle göra saker dagen därpå. Jag som inte skulle det satt kvar i baren och hängde med Ascan, samt den nya servitrisen Kim. Det blev så att jag stannade till stängningsdags, och sedan hängde med Ascan, Bruno och deras kompis Filip ut.

Tempelhof.

I tisdags satsade jag stenhårt på att faktiskt ta tag i städandet - och jag lyckades! Efter några slitsamma timmar och många avsnitt av Spanarna och P3 Kultur senare så var mitt rum, hallen och köket rena. Efter ett välförtjänt bad tog jag itu med blomkålen och broccolin jag hade kvar sedan förra veckans turkiska marknad. För att de inte skulle bli dåliga behövde jag göra något med dem. Resultatet blev extremt likt skolans grönsakssoppa; fullt ätbart, men kanske inte så njutbart. Med lite turkiskt bröd till, pedi, så slank det ner ändå.
Jag och Kim bytte skift när vi träffades på måndagen, vilket betydde att jag efter middagen åkte till Hannibal. Det var jag, Ascan och Elias, och det var en extremt lugn kväll fram till ungefär klockan halv ett, då det helt plötsligt kom ganska mycket folk. Det slutade med att jag och Ascan fick vara kvar till halv fyra, och då sade chefen att vi kunde gå, trots att det fortfarande var lite folk kvar. Den egentliga stängningstiden på vardagar är tre. Vi gick till Bar 11, baren längre ner på gatan, och tog en öl och pratade massor innan vi tog bussen till Hermannplatz, där vi skiljdes åt.
Igår var jag otroligt seg. Till slut tog jag mig i kragen och lyckades ta mig till Maria uppe i Prenzlauer Berg. Vi drack te och pratade och mös i hennes otroligt mysvänliga rum. Efter några timmar mötte vi upp med hennes kompis Viktor, och på vägen dit åt jag en gudomlig Döner Kebab. Eller så var det bara för att jag var hungrig. För första gången på några dagar gick jag och lade mig före klockan tolv på natten.
Idag har jag varit borta på köpcentret Neukölln Arcaden, för att skämma bort mig själv lite. Egentligen skulle jag ha köpt rullskridskoskydd, men jag hittade ingen sportaffär, så jag fick ge upp det. Istället köpte jag tre par örhängen och ett lila nagellack. På väg hem handlade jag mat och andra nödvändigheter, så som ett litermått, för det saknades här i hushållet. Ikväll ska jag till Ung i Berlin, och sedan iväg och fira Lizzy, amerikanskan jag nämnt tidigare, då hon fyller år idag.