Jag har blivit lite starstruck av att läsa Keith Richards Life, och kom på mig själv med att känna mig personligt träffad när han skrev "baby" till läsaren.
I övrigt var förra veckan kantad av att vara någon annanstans. Maria blev utslängd från en lägenhet och hade ingenstans att ta vägen, så mitt rum var fram tills idag fullt av en rödhårig skönhet och hennes saker.
Förra måndagen sov jag och Jenny över hos Marie. Det var fint och tjejigt och mysigt. Innan dess hade jag och Marie varit med Linus och norskan Gunn-Irja på en vinbar i Prenzlauer Berg. Man betalade 2€ för ett glas vin och höll sedan själv koll på den ungefära mängden glas med vin och betalade sedan lite vad man kände för när man gick.
Det var spännande när jag skulle gå på toa på vinbaren, för den låg nere i källaren, och jag hade en sådan brutal träningsvärk att jag aldrig trodde det skulle gå. Mina stackars vänner här nere har fått höra mycket om min träningsvärk, mina blåmärken (de stoltserar jag rätt mycket med) och mina sönderskrapade knän; man ska inte träna att falla rätt när man har för dåliga knäskydd.
På tisdag morgon var Jenny tvungen att sticka och repa, men jag och Marie gick tillsammans till turkiska marknaden och sedan gick jag den nu åh-så-välbekanta vägen längs med kanalen hem.
Jacopo är tillbaka! Tillfälligtvis, för att titta på lägenheter och umgås med oss! Vi gick på jazzbar i tisdags, när han kom. Det var mysigt.
På onsdagen träffade jag Mario och vi lagade mat tillsammans. Sedan bet jag ihop och gick på träningen, träningsvärk till trots. Det var tyvärr ingen träning på rullskridskor, utan cirkelträning specialgjord för oss derbytjejer, för att träna upp de muskler vi behöver. Det var som högstadiegympa, fast roligare, för alla var på en ungefär lika dålig nivå och hade lite samma inställning till det: jaja, det här är väl bra, och jaja, vi försöker väl, men det gör inget om vi inte lyckas. Den dagen jag lyckas klättra upp för en lian är dagen jag ramlar ner från sagda lian, av blotta förvåningen.
Efter cirkelträningen tittade vi (jag och Doro, tjejen från newbie-träningen som jag umgås mest med, då hon också närvarat vid bägge onsdagsträningarna och så) på när the travelling team tränade lite, och sedan snörade jag på mig de begagnade rullskridskorna som jag fått köpa av min newbie-medlem Gerd, för de var för stora för henne. Jag åkte ut till mitten av golvet, kände att den ena rullskridskon sattlite löst, och gick ner på ett knä för att dra åt den. ZACK. Sträcker en fruktansvärt obehaglig muskel, från någonstans av insidan på låret upp mot höftbenet. Får rådet att inte belasta den och massera den. Inte alls ett awkward ställe att behöva massera.
Så jag packade lite surmulet ihop mig och ringde Paul, för jag ville ändå hitta på något. Mötte upp med ett stort gäng hemma hos Tine (efter att på tunnelbanan ha blivit utfrågad på dejt av en kille från Honduras), men de flesta gick när jag kom. Vi hängde var ett gäng, och till sist tog jag och Mario bussen hemåt tillsammans.
Jag hängde även med Ascan och Bruno i torsdags. Vi tittade på en tysk film, Die fetten Jahre sind vorbei, promenerade lite och tittade sedan på en amerikansk film med Michael Cera, Youth in revolt. Bägge filmerna var bra, men skulle nog snarare rekommendera Die fetten Jahre sind vorbei, snarare än Youth in revolt. Lite mer substans, även om det var ett litet parti i mitten där den var lite tråkig. Med Daniel Brühl, han från Goodbye Lenin, för er som gillar den.
På torsdags mötte jag upp med Jacopo och kanadensaren Joel. Vi hängde utanför ett Spätkauf, för så häftiga är vi, och hälsade sedan på Linus på hans nya jobb som nattarbetare på ett vandrarhem. Där spelade vi Fußball/kicker/bordfotboll, flipper och biljard på världens minsta biljardbord (med undantag av det vi hade hemma när jag var liten, som var i Barbie-storlek).
På fredagsmorgonen träffade jag Marie och tillsammans åt vi frukost vid kanalen. Jordgubbar, bröd och... eh... Brotaufstrich? Påläggskräm. Allt inhandlat på turkiska marknaden, i alla fall. På kvällen drack jag mer öl än jag borde ha gjort, med tanke på att jag skulle jobba dagen därpå. Vi började hos Paul, gick vidare till en gaybar, lekte riddare med Marie och Tine och vandrade sedan hem genom natten med Marie och Mario, med senvägen över en kyrkogård där de bägge andra höll på att somna och jag bara var på helspänn efter zombies. Fick sova hos Mario, för Maria gick inte att få tag på, och hon hade min nyckel.
Jobbet gick bra i lördags ändå, öl till trots. Jag känner att jag har ett bra grepp om vad jag förväntas göra nu, och börjar därmed lära mig mer. Annett förklarade lite vad som fanns på datorn och sådant. Efteråt åkte jag direkt till klubben Feeling Gloomy som anordnas av en bekant, Robin, och hans brittiske vän Mike. Sist var det asnajs, denna gången var det i princip tomt när jag anlände. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag kom dit vid halv elva och saker i Berlin drar vanligtvis igång vid tidigast tolv. Men Tine var där i alla fall, som moraliskt stöd för Robin tror jag, så vi satt och pratade en del, samt dansade och lekte med några ballonger. Vi enades återigen om mitt motto på sistone: "Bah! Män!". Fast på tyska då: "Bah! Männer!". Så småningom kom fler folk vi kände, såsom Marie och Mario. Pubcrawlen jag varit på ett par gånger kom förbi med, med samma guide som sist. Han kände igen mig och vi snackade lite. Annars var det mest bara en massa dans. Jag, Mario och hans kompis Julia drog hemåt tillsammans och flummade hela vägen. Väldigt roligt!
På söndagen var det bara upp och iväg till träningen igen som gällde. Som tur var hade muskelsträckningen från i onsdags gått över. Mindre tur var att jag ådragit mig en ny i låret när jag lekte riddare med Marie och Tine. Ännu mindre tur var att jag, när jag höll på att tappa balansen vid ett tillfälle, sträckte på mig för snabbt och därmed sträckte högra delen av magen. Men träningen gick bra ändå! Vi lärde oss hur man bäst åker i the pack (sticky feet - om man inte lyfter fötterna från golvet kan man inte sparka eller fälla någon annan) och jag fick träningsvärk i rumpan.
Igår handlade jag och jobbade, och sedan var det inte mycket mer med det. Jag och Maria lagade lunch tillsammans, pannkakor! Det var trevligt. Idag stressade jag tidigt iväg till turkiska marknaden, kom hem, lagade en god tomatsås med linser och stressade iväg till jobbet. Bara för att anlända en timme för tidigt. Woops. Jaja. Satte mig under ett träd med Keith Richards och en iskaffe från Starbucks. Valde även ut månadens andra bok (får ju två i månaden): Ruhm, ein Roman in neun Geschichten av Daniel Kehlmann. Och för första gången känner jag mig indragen i en tysk bok! Jag är intresserad av vad som komma skall!
Och nu har jag återigen skrivit på tok för långt och ska nu sluta och gå och lägga mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar