The sheer happiness of having danced for hours on end.

Kom just hem från Citysin Pain och Lizzy Slaughters gemensamma födelsedagsfirande på Privatklubb. Åkte dit direkt efter jobbet, så med mig hade jag en tom matlåda och en bok. Trodde det skulle vara bökigt. Trodde att det eventuellt skulle vara awkward. Det var det inte. Inte alls. Istället dansade jag typ konstant i minst tre timmar, troligen snarare typ fyra, till fantastisk musik. Jag tror att det under kvällen spelades ungefär tre låtar jag inte kände igen. Jag dansade tills jag fick håll! I morgon lär jag ha träningsvärk, men det är okej, för det ska ändå vara dåligt väder. Jag ska försöka locka hit Linus med oändliga mängder ananas och Harry Potter and the Chamber of Secrets. Kanske kan vi även kolla upp lite eventuella Alp-planer inför vintern. Fast som läget är nu är jag inte säker på hur katten jag ska kunna lämna mina fantastiska Berlin Bombshells.

Förresten; hedersomnämnande till Alex från Stockholm Roller Derby, för hennes frikkin' awesome dance moves.