torsdag 19 januari 2012

Inte den bästa av dagar.

Så idag har inte varit en superdag. Jag kom inte med i Berlin Bombshells B-lag, och det gör jävligt ont. Först tänkte jag att det var för att jag ska flytta, men sedan gick jag igenom alla spelare som var på listan och insåg att de alla är bättre än mig. Folk säger att "du har ju inte hållt på så länge" osv; jag säger att Baïo, som började samtidigt som mig, kom med, och att jag helt enkelt inte är tillräckligt bra. Än.
Så självförtroendet var redan något nedslaget när jag kom till jobbet, och det blev inte bättre när min tyska bara vägrade fungera. Intressant hur man kan bo i ett land i 1 år och 3 månader och jobba på det språket och ändå inte kunna det. Jaja, alla säger att jag min tyska är bra och la-di-da. Är ändå sjukt trött på att veta att man kan rätta allting som kommer ur min mun.
Jag har varit hemma mycket på sistone. Eller ja, mycket om man jämför med hur jag brukar vara (in, äta, sova, ut). Jag har inte riktigt lust att gå ut längre - träffa vänner, ja, gärna! Men inte ta en öl eller så. Det har varit mycket filmtittande och matlagning, både tillsammans med folk och själv. Gerd (Marie Baïonette) har varit här och tittat på Glee med mig ett par gånger, och hon och Bee (Agent B Fatale) var här och åt scones förra veckan. De var bägge mycket fascinerade av den bästa julklappsmarmeladen med Earl Grey-smak. Fantastisk! Tack Emma!
Annars har jag jobbat, både på Pocket Shop och som barnvakt, och tränat. Hade första träningen på rullskridskor igen i lördags - så otroligt härligt! Bambule skrev till mig dagen efter att jag varit otrolig på träningen, att jag aldrig gav upp och att det kommer vara en stor förlust för Bombshells när jag flyttar. Sådant är alltid angenämt att höra, särskilt när det kommer från någon man beundrar, och som spelat i landslaget. Då känner man sig ball.
Jag gav mig ut och joggade torsdag och fredag för att känna hur det skulle vara att träna igen, eftersom jag ju varit sjuk i en vecka innan dess. De första tre gångerna gjorde jag det för att känna efter, och för att kompensera för missade träningar och för att jag inte vill förlora känslan av att jag gillar min kropp. I kväll gjorde jag det även för att jag ska bevisa för mina tränare att jag förtjänar en plats i B-laget, även om jag inte kommer kunna få den. I och med vädret kan jag inte åka rullskridskor, men jag kan förbättra min kondition och styrketräna lite (i samband med joggandet gör jag lite muskelträning också); det kommer göra skillnad på banan. Så stark är min motivation nu, men vi får väl se hur det blir senare. (Fast det känns ganska stabilt i och med att jag och Mario i kväll gav oss ut i plaskblött snöfall och sprang.)
I och med att jag varit hemma mycket har jag hängt mycket med Conrad. Vi har spelat SingStar ett par gånger, samt något dansspel med PlayStations motsvarighet till Kinect. Sjukt kul!
Och så har jag läst massor. När jag äntligen läst ut the Finkler Question (Howard Jacobson) plöjde jag även igenom Delirium av Lauren Oliver och One Day av David Nicholls. Jag är nästan klar med Uli Hannemanns Neukölln, mon amour och tänker snart ta tag i Chuck Palahniuks Damned, fast först efter jag läst Switched av Amanda Hocking, för den har jag fått låna av min finfina kollega Annett. Någonstans ska jag även klämma in John Nivens the Second Coming om när Jesus återföds som gatusångare i New York för att lära ut det ända sanna budordet: "be nice!". För att lyckas sprida det till alla måste han vinna en påhittad motsvarighet till American Idol och vinna över den satanistiska fiktionsversionen av Simon Cowell. Ser fram emot det.

1 kommentar: