I lördags gick jag, Marie och Helena på Berlinische Galerie på dagen. De hade en fotoutställning just nu, men jag var tyvärr inte så imponerad. Efter att ha läst No Lifeguard on Duty (snälla, googla inte författaren, det blir så pinsamt då) har jag förstått att fotografi en gång i tiden var en riktig konst, innan autofokus och photoshop kom. Autofokus och photoshop har naturligtvis utvecklat fotografins konstmöjligheter något enormt, det är inte så jag menar! Men det gör tyvärr att enkla, om än snygga, porträttbilder blir lite intetsägande och tråkiga för mig, då jag har vänner som kan ta lika bra bilder. Fotografi för mig måste vara något mer, nu för tiden. Det är dessutom svårt att ta till sig en massa foton utan att få något sammanhang eller en innebörd; jag behöver något att relatera till. Jag hittade ingen broschyr med texter om bilderna; alltså inget att relatera till.
Marie och Helena åkte sedan för att äta tacos tillsammans, men jag avböjde för att spara pengar. Istället åkte jag hem och tillagade ett av mina hittade tomatpuré-recept - gulaschsoppa. Eftersom kött är dyrt och jag hade linser tillgängligt så blev den vegetarisk. Och extremt god! Jag äger.
På kvällen sedan var det överraskningsfödelsedagsfest för Mia. Det var väldigt kul, och jag träffade mycket nya människor. Framåt 2-3 någon gång kände jag att jag ville röra mig hemåt, och eftersom Linus skulle åt samma håll gick vi tillsammans. Extremt skönt att inte bo så långt bort från allt längre! Det tog mig kanske 10-15 minuter att komma hem.
Dagen efter tillbringades först med Linus och Veronica Mars. Efter att ha upptäckt ett sms från Carolina om att hon låg inlagd på sjukhus skippade vi idén vi hade haft om att gå på en tysk tjejs, Julias, handbollsmatch och åkte till henne istället. Jag tog med mitt Nintendo DS och en bok, och Linus tog, som alltid, med sig sina tärningar och en kortlek. Jenny kom också efter en stund (en längre stund på grund av dålig vägbeskrivning), och tillsammans pratade vi och spelade spel. Efter ytterligare en stund kom Jennys tyska vän Max, som har bott i Sverige och pratar väldigt bra svenska.
På väg hem svängde jag förbi Hannibal för att se när jag skulle jobba i veckan; efter att ha provjobbat lite till blev jag inskriven på dagen efter klockan sju.
Så igår då: jag tillbringade dagen med att tvätta, städa (inklusive dammtorkning och -sugning) mitt rum och åka till banken för att fixa växel för jobbet. Det gjorde de inte på banken, då de inte var min bank, så jag fick åka vidare till Alexanderplatz och en Wechselstube. Väl fixat så åkte jag hem och gjorde potatisklyftor, morotsstänger och lök i ugn, med fetaost ovanpå. Jag äger, igen.
Lagom tills jag var färdigäten så åkte jag till jobbet! Väl där fick de leta upp en servitörsväska och en -portmonä åt mig, vilket uppenbarligen var väldigt mycket lättare sagt en gjort. Sedan var det bara att sätta igång! Vid ett tillfälle trodde jag att jag skulle gå under och undrade i mitt stressade sinne om jag var galen. Som tur var så gick det över. Kai (servitör) och Askar (bartender/Justin Timberlake-look-alike) var snälla och hjälpsamma, och jag jobbade tillsammans med Askar till stängningsdags, vid två. Därefter blev jag erbjuden att hänga med på klubb, och först tänkte jag att det kunde vara bra för mitt sociala liv, men när vi gått ett tag kände jag att jag verkligen inte orkade, så jag lämnade gruppen och drog hem istället.
Idag har jag ännu inte åstadkommit så mycket mer än frukost, men senare ska jag till banken och betala hyra, samt svänga förbi Marie och hänga lite och hämta mina saker därifrån. Och så ska jag ju till den turkiska marknaden med, såklart! Svårt att laga mat utan grönsaker och rotfrukter. Eller kanske inte; fråga amerikanarna.
Två veckor in, och allting känns mycket bättre än när jag kom hit. Då var allt så ovisst, men nu är det mer konkret. Med jobb och boende som trygghet är allting mycket göttare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar