Mauermarkt och Bearpit Karaoke

Söndag

Max utanför ölträdgården Prater.

I lördags bestämde jag och Max att vi skulle gå upp halv tio på söndagen. Jag gjorde det; Max gjorde det inte. Jag ringde honom vid tjugo i elva. Vi träffades vid Voltastraße och vandrade bort till Mauermarkt i Mauerpark. Max bestämde snabbt att han behövde pengar, vilket gjorde att vi lite planlöst vandrade mot Kastanienallee i hopp om att hitta en bankomat. Vi stötte på vad jag tror var frälsningsarmén som hade en konsert för, jag tror, att samla ihop pengar och bygga ut/restaurera brandstationen. De var utanför brandstationen i alla fall, och de hade ritningar. Vi frågade dem om närmsta bankomat och tog en omväg dit. Vi tog även en omväg tillbaka till marknaden för att vi skulle gå längs med Kastanienallee en bit.
När vi kom tillbaka till marknaden passerade vi en kille som hade ett gult gameboy i en guldig plastkedja runt halsen. Det var igång, med Tetris. Jag fann honom oändligt ball. Sedan var Max hungrig och åt Currywurst till frukost. Jag tror vi gick lite till på marknaden sen, innan jag blev hungrig och vi gick ut i parken och satte oss på en liten mur jämte ett funkband. Jag åt min, av budgetskäl, medhavda lunch och Daniel anslöt sig till oss. Vi njöt av solen och musiken. Daniel ville köpa en skiva, så vi gick återigen till bankomaterna, inga omvägar den här gången, men när vi kom tillbaka så var skivorna slutsålda. Max hade tagit ut mer pengar för att köpa en tavla han hittat, så vi gav oss in på den nu döende marknaden och letade upp rätt stånd igen. Jag köpte förresten även en liten, rosa, oanvänd Monkie-handväska under dagen, som jag planerar att ha på Roller Discot på SO36 på fredag.

Jag och folk i backen.

Därefter kände vi oss lite degiga och gick ut i den öppna delen av parken igen. Vi pratade om att åka till Tiergarten och spatsera i solskenet, men drogs först till en enorm mängd människor som samlats i en del av parken. De satt i backen uppför kullen till muren, runt en scen. Vi gick dit och satte oss på kanten av scenen, och var mycket nyfikna på de två männen, de två högtalarna och cykeln som stod där på. Det visade sig vara frilufts-karaoke. Först undrade vi, eller i alla fall jag, vem tusan som skulle våga ge sig upp inför dessa hundratals, kanske till och med tusentals, människor. Först kom Melvis och framförde Elvis låt Suspicious Minds. Trots att han inte alltid höll tonen och sådär så fick han stormande applåder. Senare kom en tjej som inte kunde sjunga alls - även hon fick stormande applåder. Så det var så de vågade det! Vi satt där på scenkanten i flera timmar, innan det blev för kallt för att solen hade gått ner. Då skiljdes vi åt och jag åkte hem, och på måndagen åkte Max hem. Sad face! Men det var fint när han var här.