What do I need to do to get myself in a better mood?

Idag har varit en dålig dag. Det började igårkväll med fruktansvärd hemlängtan, en kloförsedd hand runt mitt hjärta som klämde tills det, som deg eller lera, putade ut mellan fingrarna. Och jag försökte förmå min man att förstå hur viktigt det är för mig att han kommer hit, och jag är rädd att handen inte släpper taget förrän jag har honom hos mig. Och allt var jobbigt och att sova var jobbigt och att läsa på tyska var outhärdligt, så jag greppade Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter som fick följa med hemifrån och läste och den var bästa, bittra sällskapet.
Idag vaknade jag och var fortfarande på dåligt humör, så inte var det sömnbrist. (Personligen tror jag det kan vara krambrist. Jag får gulla med Max när jag skrivit klart här. Fast han kommer ju bara kissa på mig. Eller dö. Stackars kaninjäkel.) Jag åker till skolan och är rädd för att den nya undervisningen ska vara för svår. Jag hamnar inte i Katrins klass, utan en annan, och läraren Anja tror att vi är lätt utvecklingsstörda och hela dagen går vi igenom saker jag redan kan. Perfekt, jaha, nähä, kände ni redan till det? Jahaja, ojdå. Nåja.
Jag går och äter, själv, och avnjuter min cheeseburgare med Jonas Gardell som sällskap. Sedan åker jag för att hämta cykeln, hittar rätt denna gången och den unge mannen i affären är snäll och det var inte lika svårt att le mot honom som det varit mot alla andra resten av dagen (när jag såg mig själv i spegeln i morse trodde jag att mitt ansikte var gjort av stelnad lera, för det var så det kändes). Jag fick min cykel (han fixade till och med stödet, så att det inte kan åka in i hjulet längre) och ledde ut den på gatan och cyklade hem och kände att det kanske kunde bli en okej dag ändå. Men nej, såklart inte. Först trilskar den yttersta ytterdörren, men så fort jag plockar fram nyckeln så funkar den såklart utan nyckeln, och så kommer jag in och går mot gårdsdörren... Där det sitter ett kodlås?! Så jag fick gå ut med cykeln igen och runt till sidodörren (tack och lov att jag hittade den förra veckan) och krångla med nycklar och dörrar och cykel där igenom. Nu ska jag göra läxan och sen skita i resten av världen. Och kanske se der Untergang ikväll i skolan. Om världen blivit snällare.