I måndags släpade jag med mig datorn till skolan då jag bestämt mig för att ta tag i saker och ting. Förutom att jag återigen blivit uppflyttad till en ny klass, nära slutet av B1 den här gången, så gick det än mer över förväntan och slutade med att jag, efter lunch med vänner, satt kvar i skolan och studerade i två timmar. Helt frivilligt, inget tvång. Därefter åkte jag hem, med avsikten att återvända senare för att se på Tintenherz, bläckhjärta, den amerikanska, men självklart dubbade, filmversionen av en serie tyska barnböcker. Den lät fin och fantasy-aktig, men som vanligt så stannade jag hemma istället. Det är ingenting som stör mig egentligen, men det blir kanske lite enformigt för er att läsa om.
I tisdags sms:ade jag Marie, och vi beslöt att mötas upp på Starbucks vid Hackescher Markt och studera tillsammans. Efter lite runtflängande på jakt efter billig mat (det begreppet har blivit väldigt relativt här nere: "en kringla för 80 cent?! Vilka tror de att de är?!") kommer jag dit och finner Marie väntandes. Eller nja, hon hade redan börjat studera bara. Vi placerar oss i varsin stor, oändligt bekväm fåtölj mitt emot ett äldre par, som jag fortfarande inte vet om de var uteliggare eller bara excentriska och som snyltade på Starbucks varma vatten och hade med sig eget te. Inte för att jag ska säga något, jag köpte bara en kaffe och hade med mig en egen laugenstang (som kringlorna, fast en stång), och satt kvar i typ tre timmar. Under tiden där såg jag en underbar Snövit-dekoration på en MacBook, fast hon hade liksom bara konturerna i svart (och nu när jag googlade för att hitta en bild så fann jag denna, som faktiskt var ännu ballare). Sen åkte jag hem och drönade. Jag sparar det kulturella (och pengarna, därav billig-mat-jakten) denna veckan till helgen, då Sofie och Daniel kommer hit! Galet pepp.
Igår gick jag och satte mig på det underbara bagel-stället Retro igen, avnjöt min bagel, plockade upp mina skolböcker, pluggade lite och... somnade. När jag vaknade insåg jag att jag allt fick ta och åka hem och vila ifall jag skulle orka med nattloppmarknaden på SO36 på kvällen. Ett klokt beslut, även om själva loppmarknaden inte blev av då Marie låg sjuk (när jag pratade med henne idag mådde hon bra - efter 1,5 dygns sömn).
Istället stannade jag hemma, och råkade se på facebook att Tomas, trummisen i Myhrding, alltså bandet Martin är med i, sökte någon som var bra på tyska, och att Linus tipsat honom om mig. Det slutade med att han mailade mig en artikel om dem som ska komma ut i den tyska tidningen Legacy, och en recension av deras första mini-CD, allt på tyska. Jag tog mig an uppgiften att översätta texterna, som totalt var på kanske 1,5 dataskrivna A4, och det tog ju ett par timmar. Men det var så roligt! Och givande! Det kändes bra att ha ett mål, något att sträva mot. Varje gång jag lyckades översätta och formulera en särskilt svår mening kändes det som en liten vinst. Sedan blev det ju fel såklart, både av typen som jag säkert inte ens känner till, och i de svenska formuleringarna, som Martin påpekade när han läste det. Men strunt samma! Min första översättning! Känns super
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar