Lördag 6/11
Nog för att det blev sent på fredagen, men jag kunde ändå inte sova så länge. Kanske var det förkylningen som väckte mig; den begravde slutligen sina klor i mig, något jag väntat på i några dagar. Så hela dagen stannade jag i sängen med läxor, tv-serier och halsont. (De två första är bättre sällskap, så om du får möjlighet att välja, satsa på dem.)
Dock kände jag att jag inte kunde tillbringa en hel dag i Berlin på det viset, i alla fall inte själv, för jag är dålig på att vara själv. Så på kvällen åkte jag till Linus då hans Mitbewohner (lägenhetskamrat) Amer skulle fylla år på söndagen och därför skulle ha en liten fest. Jag var trött, men i efterhand är jag glad att jag åkte dit. Jag fick möjligheten att pröva och öva min tyska, och jag och Jenny tog en promenad och lärde känna varandra bättre.
En märklig sak som hände under kvällen var att jag fick höra, flera gånger, att det lät som om jag hade en fransk dialekt. Jag har hört det förr, men aldrig riktigt förstått varför. Jag har trott att det kanske kunde vara att jag misslyckats med att uttala "h" ordentligt; går man i en klass med majoritet fransktalande Schweizare så kanske det kunde vara en bieffekt: "ich 'abe", istället för "ich habe", till exempel. Så var tydligen inte fallet, dock! En tjej sade att det var för att jag inte gör skillnad på ch- och sch-ljuden. Någonting jag får arbeta på (och dö försökandes).
I och med min sjukdom och trötthet åkte jag hem strax efter tolv, då vi sjungit för Amer (för i Tyskland betyder det otur att gratta någon på förhand). På tåget hem började en tyska prata med mig, och frågade bland annat om Danmark låg när Sverige. Jag trodde tyskar var geografiskt felplacerade skandinaver? Men hon var kanske mer en felplacerad fransyska. Hon kom nog söderifrån. Vi säger det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar