Lite mer jul, bara för att irritera någon.

Måndag 25/10
På morgonen fantiserade jag hela dagen om fredagen som skulle komma, för den dagen skulle ta med sig Martin. Sedan åkte jag till skolan, och därefter lunchade jag med Eskil och Carolina, en svenska jag träffat på Ung i Berlin torsdagen innan.
Jag åkte hem, lämnade väskan och övertalade Doof om att vi inte skulle gå på Judiska Museet (eller, ja, så mycket övertalning var inte inblandat). Istället möttes vi på Alexanderplatz och gick till ett Humana (second hand)  i närheten. Jag trodde jag visste vart det låg, men icke! Som tur var hann vi inte gå fel, för Zoof såg en skylt där det stod Humana. Jag, som precis läst ut majoriteten av böckerna jag hade med mig, inklusive de som införskaffats på tyska, höll på att köpa Der König von Narnia på tyska. Tyvärr gjorde jag inte det. Det prövades även lustiga huvudbonader:

Därefter tvingade jag (återigen, inte så svårt) med mig de två turturduvorna till Hackescher Markt och Hackeschen Höfe. Vi åt, gick runt lite, och enades om att den söta, judiska lilla leksaksaffären var bland de bästa sakerna i världen. Eller nästan, i alla fall. Daniel gick i taket av glädje över att hitta en leksaksgroda av samma typ som han haft när han var liten, och var tvungen att köpa den. På den stod det att den inte var en leksak, utan "for collectors only". Det tycker jag, såhär i efterhand, är roligt, eftersom han hade en när han var liten.
Och ett besök på Hackescher Markt är ju inte fullbordat utan ett Starbucks-besök, så vi slog oss ned en stund. Doof gullegullade lite och jag dubbelkollade att 4-våningars-Humanat fortfarande fanns och hur länge det hade öppet. De hade öppet till sex, så vi skyndade dit och anlände ungefär halv sex. 4 våningar på en halvtimme kanske låter som lite, men med tanke på hur mycket skräp de säljer så var det inte alltför svårt. Dock fick vi skynda oss att ta de obligatoriska ha-på-sig-fula-kläder-bilderna. Daniel briljerade som Tyroler-cirkusdirektör:

Innan vi skiljdes åt för kvällen så diskuterade vi julen, som Daniel är lite trött på, men som jag och Zoof peppar till oändligheten. Därför kändes det passande att min nyligen återlämnade iPhone spelade Tom Waits Christmas Card from a Hooker på vägen hem.
Väl hemma skypade jag med mina älskade föräldrar, och vi köpte min biljett hem.