Schlachtensee och den Geburtstag der Sina.

Onsdag 10/11
I skolan på onsdagen kollade jag mailen, i hopp om att ha hört något från posten. Där fanns ingenting från posten, men jag hade fått ett brev från studera.nu; jag hade preliminärt inte kommit in på franskakursen jag sökt i Göteborg till våren, för de hade inte tagit emot mina betyg. Nähä. Jaha? Jag trodde de fick dem automatiskt? Jag fick lite panik och skrev till världens bästa IB-koordinator Allyson (på facebook; oprofessionellt gjort av mig) och frågade hur läget låg till.

Fotografen Marie.

Efter skolan tog jag mig långsamt hemåt, och hoppade av två stationer för tidigt för att lyxa till det med en god halloumi till lunch. Med halloumi menar jag alltså inte att jag bara åt ost till lunch; nej, i Berlin kan man köpa halloumi som en falafel eller kebab i bröd. Bästa grejen. Jag åt den medan jag gick sista biten hem, där Marie väntade utanför dörren. Jag droppade av lite grejer och vi gick till S-bahn. Vi hade tänkt göra något kulturellt, men eftersom vädret var så otroligt fint bestämde vi oss för att passa på att åka ut till en sjö utanför Berlin, Schlachtensee, och promenera runt den.
Det var ett fantastiskt bra beslut. Vi hoppade av vid stationen med samma namn som sjön och frågade oss vart katten vi skulle hitta sagda sjö; vi kikade lite på en karta, och tittade sedan upp och såg den precis jämte stationen. Oj då. Hur som haver så var det en välbehövlig paus från staden, hur mycket vi bägge än älskar den. Under den kanske 4-5 km långa promenaden fick vi en chans att prata ikapp oss lite, och jag berättade om mitt rätt så slutgiltiga beslut att stanna i Berlin, och vad det innebär för mig och Marie (alltså continued awesomeness), och en massa mer saker.
Vi skiljdes åt på S-bahn, och det hade nästan hunnit blir mörkt. Jag gick av och gick hem och tittade på Glee; det nya avsnittet, Never Been Kissed, blev helt klart mitt nya-favoritavsnitt. Glee är riktigt, riktigt bra denna säsongen! Och att Darren Criss, från A Very Potter Musical, var med gjorde saken ännu bättre.
Efteråt gick jag ut i köket för att hjälpa till med att förbereda Sinas födelsedagsmiddag: raclette. Eller hur man nu stavar det. Jag har inte lärt mig franska än. Idén är smält ost på grönsaker och potatis, med kött till. Rätt gött! Så det var jag och Sina och hennes kompisar. Det gick förvånansvärt bra, men jag kanske var ovanligt tyst för att vara jag. Det hade mer att göra med att jag och Sina och hennes vänner är olika sorters personer, än att min tyska är dålig. Vi har inte så mycket gemensamt. Men det var trevligt ändå! Och det blev en massa rester.
Jag tog även bort mig från Göteborgs Universitet under dagen. Jag har bestämt mig för att stanna i Berlin; ingen mening med att stå kvar på en kurs i franska i Göteborg då.