tisdag 14 september 2010

Cykeltankar och danskar

Det är förvånansvärt lätt att cykla i Berlin. Alla bilar är beredda på cyklar, och visar stor hänsyn. Eller ja, de kanske svär och hatar mig, men vad vet jag? De kör ju i alla fall inte på mig. Där det inte finns cykelbana på trottoaren måste man cykla på gatan, eller böta €15. I Sverige tycker jag det är läskigt. I Tyskland kör bilarna som dårar, men jag får cykla i bussfilen eller cykelfilen, och vid 80% av rödljusen finns det markerat vart jag som cyklist ska stå. I ett land som har producerat fartdårar (tänk Mikael Skomakare) så vågar jag cykla på gatan, för de är helt förberedda på att jag är där.
I skolan idag hade vi halva tiden en lärarstudent. Hon kom från Havanna, Kuba, vilket ju är ballt, men hon var nervös vilket gjorde henne lite förvirrad och även gjorde att hon pratade för fort. Det hade kanske inte varit lika stort problem om hennes tyska faktiskt hade låtit som tyska och inte som spanska. Tonläge och ihopsmältande ord var spanska, språket var tyska.
Efter skolan gick jag och Christian, en av danskarna jag lärt känna, och åt på ett fik runt hörnet, Café Bilderbuch. Återigen diskuterade vi politiska frågor och jämförde Sverige och Danmark en del. Jag tycker att han kanske har ett något skruvat synsätt på bägge länderna, men å andra sidan är det mycket möjligt att det är jag som har det och inte han. Eller ännu troligare så är det bägge, fast åt varsitt håll. Det är intressant i alla fall!
Ikväll är det Stammtisch som gäller, alltså när människor från skolan träffas och går på bar. Ja, de har bytt från biergarten till bar nu, eftersom det är höst. Det regnade igår morse, men blev soligt sen. Idag har det regnat hela dagen, så när jag kom hem efter att ha cyklat var jag svart runt ögonen av rinnande mascara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar