Sun is out, the sky is blue and all I do is dream of you.

Så igår kväll var jag ute med skolan på Stammtisch. Vi gick till ett ballt ställe som heter Train som är en tågvagn med tillhörande, uppvärmda partytält, ungefär. Jag tog med Dora och Sara, italienskorna, och det blev en angenäm afton. Jag var hemma vid tjugo i tolv och missade att skypa god natt till Martin med tio minuter, vilket var lite frustrerande. Dessutom luktar allt jag hade på mig där rök nu, så jag måste lufta det i morgon (för jag glömde det idag). Det här med rökförbud tror jag de lade ner i Tyskland.
Idag var jag mycket trött på grund av för lite sömn och för mycket intryck. Solen sken och frambringande icke önskade kroppsvätskor hela dagen (jag hade klätt mig för en svensk sen-septemberdag - uppenbarligen helt fel). I alla fall träffades jag och Marie i Kreuzberg (ovanligt, va?) och åt lunch på en hel-vegetarisk snabbmatsrestaurang i... tja, inte i solskenet, för vi var på den skuggiga delen av gatan, men ändå. Sedan gick vi på Kreuzberg-museet vilket jag var halv-skeptisk till (hur mycket kan man säga om en stadsdel egentligen?), men det var intressant att se hur saker såg ut före, under och efter världskrigen, och läsa om invandringen. Neuköln, som ligger bortanför Kreuzberg, var från början (alltså typ 1700-talet) en by utanför staden för inflyttade "bohemians", ett folkslag som flydde någon kung som var emot deras tro. Friedrich II (eller III?) var inte lika kritisk och gav dem bidrag och var glad och snäll. Hur som haver så var det intressant att se hur stadsdelen utvecklats! Och hur jag inte alls skulle kunna navigera i Kreuzberg före krigen, för då såg det ju helt annorlunda ut.

I flaskorna ligger inplastade kakor.

Cookie with tiny hearts.

Jag och Marie åkte sedan tillsammans till Alexanderplatz där vi tog varsin buss åt samma håll, för hon skulle träffa andra au pairer i Berlin och jag behövde åka hem och sova (vilket jag inte gjorde). När jag kommer hem ligger ett stort paket och ett vykort på köksbordet. Jag reflekterar inte så mycket över det, känner ett litet stygn av avundsjuka när vykortet är till Dora från hennes mor-/farbror. Då pekar Angy på paketet och säger: "And that is for you." Förvirrad och chockad plockar jag upp paketet och läser mitt namn och min Berlin-adress och sedan en innehållsförteckning för tullens skull: "Cookies". Åh, Emma, du är fantastisk! Jag har ikväll avnjutit tre koppar te av typen Lyckliga Stunder (naturligtvis gjorde jag på Bernard-sättet och använde samma blad till alla koppar), ätit hembakta kakor och läst en artikel om Robyn i QX, sam ett väldigt trevligt, saknadsfyllt brev. I paketet låg, förutom de mycket, mycket, mycket väl inpackade kakorna och övriga ovan nämnda ting, små post-its, något som jag faktiskt saknat här nere! Jag var grinig och blev överlycklig. Tack så hemskt mycket, det gav mig en mycket lycklig stund. Resten av kvällen tillbringades i sällskap med italienskorna (som fick varsin kaka och uppskattade dem otroligt och sade att jag skulle hälsa att du är en mycket duktig bagerska, Emma).