Det har regnat hela dagen. Jag har suttit inne, med min dator och låtit mig själv ta det lugnt. Men framåt fem blir jag rastlös, och känner att jag ändå måste göra någonting av dagen. Jag beslutar mig för att ta mig till Viktoriaparken. Regnjacka på, avfärd.
Jag vandrar runt bland blött och grönt och hundägare i regnställ. Jag hittar slutligen kyrkan jag sökte, och bäcken som rinner nerför backen nedanför. Jag följer en våt, hal liten väg nedåt och stannar vid många ställen för att titta på vattnet. Bäcken i skogen nedanför slottet uppe på berget. För kyrkan ser verkligen ut som ett sagoslott.
Jag saknar möjligheten till att själv bestämma musik, samtidigt som Radio Paradiso ger mig en fantastisk blandning av gammal musik, och ger mig möjligheten av inte distraheras av val. Om det kommer en dålig låt så kan jag ändå inte göra något åt det.
Jag är kvar tills det börjar störa mig att jackan är genomsur och det är för mörkt för att ens försöka fånga parkens vackra sidor med kameran. På väg ut tittar jag efter en busshållplats jag vet skall finnas, men inte tycks göra det. Till slut går jag till S-Bahn i alla fall.
Tjejen på reklamskylten ler glatt, helt oberörd av att hon är dyngsur. Under tak tar jag av mig jackan och står i men delvis blöta t-shirt. Det är inte så farligt kallt, snarare fuktigt och bara en gnutta kyligt. Människor tittar på mig där jag står i bara t-shirt medan de har jacka och handskar och halsduk. Jag känner mig till freds och struntar i dem.
S-Bahn tar mig hem till caesarsallad och löjliga, tyska tv-program.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar